INTERVJU • Nordfront intervjuar Stephen Frost, nationell sekreterare i British Movement, en nationalsocialistisk brittisk organisation som grundades av Colin Jordan 1968.

Hej Stephen! Tack så mycket för att du vill medverka på en intervju med Nordfront. Kan du börja med att berätta lite om dig själv?

Hej, ja mitt namn är Stephen Frost och jag är 69 år – en veteran inom NS-rörelsen i Storbritannien.

Jag har en arbetarklassbakgrund, gick på Universitet och har en kandidatexamen och en masterexamen i historia. Är behörig föreläsare på universitet men var tvungen att ge upp min universitetskarriär när jag blev uthängd i media pga mitt politiska engagemang.

Jag är författare av två böcker: ”Frontkampfer: The life of Et Wolsink” och ”’T’Waz a Good Fight’ the biography of Colin Jordan”. Är sedan många år tillbaka British Movements nationella sekreterare.

Berätta mer om ditt politiska uppvaknande och politiska liv.

Ända sedan min tidiga tonår var jag intresserad av nationalsocialismen och var en genuin motståndare till den icke-vita invandringen som ägde rum där jag växte upp i Storbritannien på 60-talet, och den uppenbara påverkan den hade på min hemstad kändes verkligen helt fel.

Jag hade hört om Colin Jordan från media, men bortsett från hans ökändhet så visste jag väldigt lite om hans politik, ända fram till 1976, då en kollega gav mig ett flygblad från British Movement som han hade fått när han hade besökt West Midlands. Han visste vad jag hade för åsikter om saker och ting och att jag motsatte mig invandringen, så han sparade flygbladet så att jag skulle kunna få läsa det. Jag gick med i British Movement (BM) 1976 och har varit involverad där sedan dess. I början var jag en hängiven aktivist på gatan. Några år senare blev jag organisatör för Yorkshireregionen. Efter ett tag så upptäcktes det att jag hade en viss talarförmåga. Ledarskapet inom BM gjorde mig till en av de mer framträdande talarna och mitt första riktiga framträdande var 1979 på Clive Sharpe march and rally, till minne av en 17-årig pojke som blivit mördad av kommunistdrägg.

På mitten av 80-talet gjordes en omstrukturering av BM, och ledarskapet gav mig uppgiften att ta mig an uppgiften vad gäller brevkorrespondensen och att ta hand om våran postbox i norra England. Över tid så blev det mer och mer uppgifter som jag tog mig an, och efter en tid så skötte jag det mesta av det administrativa och organiserade vårt nationella kontor. I och med det blev jag tillsatt på posten som nationell sekreterare, en position som jag haft sedan dess och jag representerar British Movement som talare på olika rasnationalistiska möten och sammankomster, som t.ex. det årliga Heritage and Destiny-mötet.

Kan du berätta lite mer för oss om den organisation du företräder, British Movement?

Ja, jag är ju British Movements nationella sekreterare, och inte dess ledare som våra motståndare hävdar. Jag är ansvarig inför vår nationella ordförande, det är han som har det slutliga ordet vad gäller vår rörelses riktning.

British Movement grundades av Colin Jordan i juli 1968, som en fortsättning på den tidigare organisationen NSM, (National Socialist Movement). Anledningen till ombildningen var att vi skulle bli bredare och minska risken att bli åtalade under nya hårdare lagar (Race relations laws).

1974 avgick Colin Jordan som ledare och den positionen togs över av Michael McLaughlin, som ledde organisationen fram till 1983.

Fram till 1982 så deltog BM i val, både lokala och nationellt. Det satsades på områden där vi hade ganska stark närvaro, men vi stod ändå lite i skuggan av det större National Front (NF). När Michael McLaughlin stängde ner huvudkontoret 1983 och lämnade rörelsen, så lämnades organisationen i händerna på en liten stark kärna av aktivister och organisatörer för att rekonstruera och återuppbygga British Movement. Sedan dess har vi ej ställt upp i val. Anledningen är helt enkelt att det demokratiska valsystemet i Storbritannien favoriserar de två stora etablerade partierna och aktivt exkluderar mindre politiska partier, speciellt de som arbetar på en pro-vit plattform.

Vilken sorts aktivism och politiskt arbete bedrivs inom British Movement?

Vi bedriver politisk kamp på gatorna, sprider propaganda över hela Storbritannien, samt arbetar för en nationalsocialistisk motkultur, med möten och olika evenemang, som t.ex. vår Sunwheel Festival som är på sommaren. Vi bedriver dessutom ett socialt välfärdsprogram vid namn Looking after our own, där vi hjälper nödställda nationella på de sätt vi kan. Vad gäller media publicerar vi också en tidning som heter ”Broadsword”,

Ni har även en kvinnoavdelning inom British Movement, kan du berätta lite mer om dem?

British Movements Kvinnoavdelning startades ursprungligen på 70-talet, men avvecklades under mitten av 80-talet. Kvinnogruppen återlanserades igen på tidigt 90-tal och har haft en väldigt viktig roll de senaste 25 åren. De arrangerar familjeevenemang, hjälper till med vår sommarfestival och är en hörnsten i vårt sociala arbete.

Ni har två poddar, Not on our watch och Under the Sunwheel. Hur har responsen varit?

Den första podcasten var ”Under the Sunwheel” och den mottogs väl både i Storbritannien och utomlands. Tyvärr togs den bort från Youtube efter en kampanj från en antifascistisk organisation. Att vi blev borttagna därifrån gjorde det först svårt för oss, och det gjorde att vi var tvungna att söka efter nya plattformar och kanaler för att nå våra gamla lyssnare.

Vi skulle vilja bygga vidare och utveckla våra poddar och andra sociala mediekanaler, men som ni vet så krävs det mer tid, pengar, utrustning och rätt personer med rätt kunskaper för att förverkliga dessa projekt.

Du var god vän med Colin Jordan, och är även författare till hans biografi. Kan du berätta lite om honom?

Ja, var ska jag börja?

Jag hade under perioder korresponderat med Colin Jordan under 80 och 90-talet, mestadels angående hans nyhetsbrev ”Gothic Ripples”, men vi träffades inte förrän 2002. Då hade BM frågat om han kunde ställa upp på ett antal intervjuer som skulle filmas och släppas på DVD. Han var mer än villig att vara involverad i det projektet, och jag var en del av ett litet dokumentärteam och intervjuade honom i hans hem under ett flertal helger.

Han var en extremt intressant man, han hade säkert tusentals historier om sitt politiska liv och alla de personer han hade känt och korresponderat med. Människor som t.ex Arnold Leese, George Lincoln Rockwell, Savitri Devi, Matt Koehl, Otto Skorzeny, Hans Ulrich Rudel, Florentine van Tonningen, Frau Ilse Hess och hennes son Wolf Hess för att nämna ett fåtal. Hans lista på politiska kontakter skulle kunna fylla volymer.

Colin Jordan var antagligen den mest politiskt dedikerade personen jag någonsin har känt. Han levde som nationalsocialist och fortsatte att kämpa ända fram till sin död.

Jag skrev boken “T’waz a Good Fight”, efter påtryckningar från Colin Jordans familj. Han hade planerat att skriva en bok om sitt liv under flera år, så jag fick alla hans dagböcker, noteringar och texter och skrev det som till slut blev “T’waz a Good Fight”.

Utöver att han grundade British Movement, var han även 1962 en av grundarna av WUNS (World Union of National Socialists), tillsammans med t.ex. George Lincoln Rockwell. Existerar WUNS fortfarande?

Så vitt jag vet, men jag kan såklart ha fel, så upphörde WUNS att existera på 80-talet. Jag vet att en NS organisation i USA försökte starta upp det igen under 90-talet, men jag tror inte att de lyckades nå några framgångar med det. Vi har inte varit delaktiga i alla fall.

Samarbetar ni med andra organisationer nationellt och internationellt?

Absolut. Vi har en lång tradition av samarbete med nationalsocialistiska organisationer i ett flertal länder. Inte bara Europa, utan även USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och det som finns kvar av vitt motstånd i Sydafrika.

Hur är situationen i Storbritannien, och som aktiv nationalsocialist i Storbritannien?

Situationen i Storbritannien för vilken rasligt nationell organisation som helst är svår. Som öppet nationalsocialistisk är det ännu svårare. Regeringen ändrar och skapar ständigt nya lagar vad gäller yttrandefrihet och politiska protester. Vad som kunde sägas och göras för 20 år sedan är idag olagligt. Alla slag av politiska yttringar, vare sig det gäller tal eller vad som skrivs på t.ex. sociala medier är under ständig kontroll, för att kväsa det som de kallar hatbrott. Detta gäller ju dock endast sådana som är nationellt och rasligt medvetna. Det gäller ju inte för vänstergrupper eller de som uttrycker anti-vita känslor. Där ignorerar myndigheterna vad som sägs och skrivs.

Har du några rekommendationer vad gäller böcker?

Ja, men den är på engelska: ”Fuhrer. From Branau to Poland” av Derek Summers. Sen självklart finns boken för den som verkligen vill förstå nationalsocialismen, ”Min Kamp” av Hitler, som är lika relevant idag som när den skrevs.

Vad känner du till om den nationella kampen i Sverige?

Inte tillräckligt!

Jag är ju medveten om kampanjer och aktiviteter från Nordiska motståndsrörelsen och Nordfront, men vi får inte tillräckligt med direkta nyheter från den politiska kampen i Sverige på det engelska språket. Sen är vi medvetna om situationen i Sverige som skapats av massinvandring och förrädarpolitiker, och förstår den viktiga roll som Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen har i kampen mot detta, och eran influens på övriga länder i den nationalsocialistiska kampen.

Har du något du vill hälsa till Nordfronts läsare?

Ja, kampen för Europa händer just nu. Kampen mot den globalistiska strategin för att främja folkutbytet. Nordiska motståndsrörelsen är spjutspetsen för det vita motståndet i Norden. Var starka, var uthålliga och beslutsamma i vad som kommer bli en lång kamp.