Dagens datum 24 juli: Denna dag 1927 grundades Järngardet i Rumänien.

”Legionen föredrar att stå enad även om den väljer fel väg. Om Legionen hamnar i helvetet, ska den fortfarande stå enad. Efter en framgångsrik erövring av helvetet, återvänder vi segerrikt. Det spelar ingen roll om vi vinner, förlorar eller offrar våra liv. Huvudsaken är att vi gör det tillsammans som en enhet av järn.”

Den 24 juli 1927 i den rumänska universitetsstaden Iasi grundades Ärkeängeln Mikaels legion, i folkmun mer känt som Järngardet. Legionen bildades av Corneliu Codreanu och hans närmaste anhängare. Bildandet av den nya organisationen skedde i kölvattnet av interna konflikter inom det Kristnationella Försvarsförbundet, en annan nationalistisk organisation som Codreanu var med och grundade några år tidigare.

Codreanu var rörelsens självklara ledare och styrde organisationen enväldigt fram till sin död. Rörelsens medlemmar, som kallades legionärer och ofta bar gröna uniformer eller folkdräkter, kallade Codreanu för Căpitanul (Kaptenen). Starkast stöd fick Järngardet bland bönder och unga studenter men även framstående intellektuella rumäner och professorer stödde organisationen.

Corneliu Codreanu.

När Järngardet bildades saknade organisationen både pengar och ett politiskt program, men detta avskräckte inte Codreanu och hans anhängare som såg det som viktigare att skapa ”nya män” än att skapa nya politiska program. I den självbiografiska boken Till mina legionärer skriver Codreanu följande som ett svar på frågan om varför hans rörelse saknade ett politiskt program:

”Landet är döende i avsaknad av män, inte i avsaknad av program; åtminstone är detta vår åsikt. Det är med andra ord inte program vi behöver, utan män, nya män. För så som folk är idag, formade av politiker och infekterade av judiskt inflytande, kommer de att kompromettera det mest briljanta politiska program.”

Järngardet var en starkt religiös kristen organisation, vilket organisationens formella namn antyder. Organisationens huvudsymbol var ett trippelkors som symboliserade ett fängelsegaller.

Codreanu och Järngardet kom tidigt att uttala ett kraftfullt stöd för både de tyska nationalsocialisterna och de italienska fascisterna. Precis som de italienska fascisterna hälsade de rumänska legionärerna på varandra med den romerska hälsningen.

Varken demokrater eller för diktatur
När det gällde styrelseskicksfrågan var Codrenau och hans organisation varken för tyrannisk diktatur eller parlamentarisk demokrati. Codreanu menade att de nationella rörelsernas regimer var ett helt nytt fenomen som ännu inte hade hunnit få något namn. I tidigare nämnd bok skrev han följande:

”De som bekämpar oss genom att skrika: ’Ner med fascistisk diktatur’, ’Bekämpa diktaturen!’, ’Försvara er mot diktatur!’ träffar inte oss. De skjuter bredvid målet. De kan bara träffa det ökända ’proletariatets diktatur’.

Diktatur förutsätter att en mans vilja med våld påtvingas resten av statens undersåtar. Med andra ord, två motstridiga viljor: diktatorns eller en grupp mäns å ena sidan, och folkets å den andra.

När denna vilja påtvingas folket genom ofrihet och grymhet, då är diktaturen en tyranni. Men när en nation med 60 miljoner eller en med 40 miljoner själar, med 98 procents majoritet, med obeskrivlig entusiasm, samtycker till och i glädjeyra applåderar ledarens åtgärder, betyder det att det råder en perfekt samstämmighet mellan ledarens vilja och folkets. De är så perfekt sammanpusslade att det inte längre finns två viljor. Det finns bara en: nationens vilja, som ledaren ger uttryck för.

Mellan nationens vilja och ledarens vilja finns det då bara en relation: en perfekt förbindelse dem emellan.

Att hävda att den enhällighet som man uppnått under de nationella rörelsernas regimer beror på ’terror’ och ’inkvisitionsmetoder’ är rena galenskaper, ty de folk bland vilka sådana rörelser uppstått har högt utvecklad medborgerlig medvetenhet. De har kämpat, blött och lämnat tusentals som dött för friheten; de gav sig aldrig, vare sig för den yttre fienden eller den inre tyrannen. Varför skulle de inte kämpa och blöda även idag, om de verkligen ställdes inför en sådan terror? Och dessutom, man kan få fram röster och till och med majoriteter med våld, med terror; man kan få fram tårar och suckar; men man har aldrig kunnat och kommer heller aldrig att kunna producera innerlig entusiasm med våld. Inte ens i världens mest efterblivna nation.

Eftersom de nationella rörelserna inte är diktatoriska till sitt väsen, frågar vi oss då: Vad är de? Är det en demokrati? Inte alls, eftersom ledaren inte väljs in av de röstberättigade. Och demokrati grundar sig på valbarhetsprincipen. Eller, under nationella regimer väljs ingen ledare genom att man röstar. Man samtycker till honom.

Om dessa regimer då inte är diktaturer eller demokratier, vad är de då? Utan att definiera dem måste man komma fram till att de utgör ett nytt styrelseskick, sui generis, i de moderna staterna. Man har inte stött på det tidigare och jag vet inte vilket namn det kommer att få.

Jag tror att det har som sin grund detta sinnestillstånd, detta tillstånd av förhöjd nationell medvetenhet som, förr eller senare, sprider sig ända till den nationella organismens utkanter.”

Järngardets uppgång och fall
Järngardet lyckades växa från en liten grupp studenter till en kraftfull politisk rörelse men den 10 december 1933 förbjöds Järngardet på order av Rumäniens dåvarande premiärminister, Ion Duca. Legionärer runtom i hela landet förföljdes, fängslades och torterades av regimen. Ett flertal medlemmar av Järngardet mördades även av polisen, vilket ledde till att legionärerna slog tillbaka genom att bland annat mörda Duca bara 19 dagar efter att han förbjudit organisationen.

Det här är det enda tal av Järngardets ledare som finns inspelat.

Trots den den brutala repressionen och förbuden som riktades mot Järngardet överlevde organisationen och i valet 1937 blev organisationens parti, Allt för fäderneslandet, det tredje största partiet med 15,5 procent av rösterna. Kung Carol II, som hade en älskarinna av delvis judisk härkomst, motarbetade dock Järngardet och upplöste den 10 februari 1938 parlamentet och tog tillfälligt makten som kunglig envåldshärskare. Senare i april samma år beordrade kungen att Codreanu skulle arresteras och natten mellan den 29 och 30 november det året mördades Codreanu och flera andra ledande legionärer på order av kungen.

Det kungliga enväldet i Rumänien tog dock slut redan nästa år och en ny premiärminister bildade den 7 mars 1939 en ny regering. Den nya premiärministern blev dock inte långlivad på sin nya post då han redan i september samma år avrättades av legionärer som hämnd för mordet på Codreanu, vilket ledde till fortsatta våldsamheter mellan regeringen och Järngardets anhängare.

Horia Sima, Järngardets ledare efter mordet på Codreanu.

I och med Codreanus död uppstod också en intern maktkamp inom Järngardet om vem som skulle leda organisationen. Till slut blev Horia Sima Järngardets nya ledare.

När andra världskriget inleddes och Tyskland först besegrade Polen och sedan även Frankrike började den rumänska staten, som tidigare varit neutral, alltmer söka en allians med Tyskland för att få skydd mot Sovjetunionen som hotade Rumänien. Den 4 juli 1940 bildades den första regeringen som hade en legionär som kabinettsmedlem och under hösten allierade sig rörelsen med general Ion Antonescu. Tillsammans bildade Järngardet och Antonescu den Nationella Legionära Staten och tvingade kung Carol II att abdikera. Sima blev vice premiärminister i den nya regeringen i Rumänien och alla partier utom Järngardet förbjöds.

Alliansen med Antonescu bröts emellertid och Järngardet förlorade ett tre dagar långt inbördeskrig i januari 1941, vilket ledde till att många legionärer återigen fängslades medan Sima och vissa andra ledare flydde till Tyskland.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-07-24.

• Publicerad:
  2018-07-24 02:39

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap