USA • Demokraternas presidentkandidat hade under gårdagens intervju i CBS 60 minutes som genomgående strategi att ducka för frågorna med osammanhängande ordharanger – samt att ”korrigera” intervjuarens frågor.

Under tisdagen ställde den sittande vicepresidenten Kamala Harris, demokraternas kandidat till presidentposten, upp på en av sin politiska karriärs första längre spontanintervjuer, det vill säga intervjuer, där frågorna som levereras fram till intervjuögonblicket är okända för i den utfrågade.

Intervjun i CBS 60 minutes, som visade sig täcka ämnena Mellanöstern, immigration, ekonomi, Ukraina, Kina – och avslutningsvis även vicepresidentens eget vapeninnehav -kännetecknas av Harris sätt att leverera ordsalvor som inte besvarar den fråga hon just fått. Denna strategi ifrågasätts initialt av intervjuaren, som dock tröttnar efterhand.

Ett annat något mer unik drag i denna intervju är den utfrågades återkommande kommentar ”Jag tror med all respekt att den rätta frågan här är…” följt av hennes (oftast föga relevanta) svar på sin egen fråga, istället för den som ställts av intervjuaren – som ibland låter detta hennes beteende passera utan invändningar.

Ekonomisegmentets fråga om var de tre triljoner dollar, som enligt ekonomisk expertis fattas i demokraternas budgetförslag, ska tas ifrån, bemöter Harris med en försäkran om hur högt hon värderar småföretagande.

Vindflöjeln ska skapa folkgemenskap

Den enligt opinionsundersökningar vanliga uppfattningen om Harris att det ”inte går att lita på någon som så ofta tvärvänt i grundläggande värderingsfrågor” bemöter hon i intervjun med att säga sig känna det amerikanska folket – som enligt henne själv nu längtar efter någon som ”behärskar kompromissandets konst” och kan ge amerikanerna ”den där känslan av gemenskap” tillbaka.

Harris stora akilleshäl (verkligt ömma punkt) är enligt de flesta av hennes kritiker immigrationsfrågan/folkutbytet. Varför, undrar intervjuaren, var den minskning av antalet gränsöverträdelser och fall av asylinvandring, som hon idag påstår sig vilja verka för, inte relevant för några år sedan – och varför skulle någon tillmäta henne någon som helst trovärdighet i dessa frågor.

Harris ”svarar” med att hävda att det här rör sig om två väsensskilda situationer. 2021 stod Amerika som en modern demokrati inför en livsavgörande restaurering av en i allt väsentligt havererad asylrätt, och det var enligt vicepresidenten först sedan detta problem lösts, som andra problem relaterade till immigrationen kunde börja beaktas och åtgärdas.

Två talande replikväxlingar: Mellanöstern och Ukrainakonflikten

Tillfrågad av intervjuaren Bill Whitaker vad USA ”kan bidra med” för att det pågående kriget i Mellanöstern ”inte ska eskalera ytterligare” gör Harris som svar en utläggning om ”Israels rätt att försvara sig” och fastslår utan närmare förklaringar om hur det ska gå till att ”Kriget måste få ett slut”. Sedan följer denna replikväxling:

Vi stödjer israel militärt med miljardtals dollar. Ändå tycks premiärminister Benyamin Netanyahu köra sitt eget race. Biden-Harris-administrationen har pressat honom att gå med på vapenvila – det har han motsatt sig. Ni sade åt honom att inte angripa Libanon – det gjorde han ändå. Har USA inget som helst inflytande över premiärminister Netanyahu?

— Vårt diplomatiska arbete med Israels ledarskap är en fortlöpande ansträngning att klargöra våra principer.

Men det verkar som att premiärminister Netanyahu inte lyssnar?

— Vi kommer inte sluta ge uttryck för vad USA måste vara tydligt om rörande vår ståndpunkt när det kommer till frågan om vad som krävs för att detta krig ska upphöra.

Har vi en riktig nära allierad i premiärminister Benyamin Netanyahu?

Jag tror med all respekt att den bättre frågan är: Har vi en viktig allians mellan det amerikanska folket och det israeliska? Och svaret på den frågan är ja.

När Ukrainakonflikten kommer på tal ber CBS-intervjuaren Harris beskriva ”ett framgångsrikt agerande för ett slut på det pågående kriget”.

— Det kommer inte att uppnås någon framgång med avslutandet av det här kriget utan Ukrainas och FN-stadgans deltagande i den framgångens utformning, svarar Harris.

Skulle du vara beredd att träffa president Vladimir Putin i syfte att förhandla fram en lösning på kriget i Ukraina?

— Inte bilateralt utan Ukraina, nej! Ukraina måste ha något att säga till om rörande Ukrainas framtid.

Som president, skulle du stödja ambitionen att utvidga Nato till att omfatta även Ukraina?

— Det här hör till alla de frågor som vi kommer att ta itu med vid en seger. Just nu stöder vi Ukrainas förmåga att försvara sig mot Rysslands oprovocerade aggression. Om Donald Trump vore president skulle han sitta i förhandlingar med Putin nu. Han säger att han kan avsluta kriget på en dag. Vet du vad det är ? Det är att erkänna sig besegrad!

Få bedömare verkar ge vicepresidenten godkänt betyg för denna hennes intervjuinsats två månader innan presidentvalet, även om de flesta av kritikerna begränsar sin kritiska granskning av den till hennes kommentarer rörande Mellanöstern. Vad utfrågningens betydelse för utgången i presidentvalet beträffar kan påminnas om att inte heller det förra presidentvalets segrare befanns prestera godkänt i någon intervju två månader innan valet – eller vid något annat tillfälle heller för den delen.