När min älskade hustru kommer hem från sina resor i jobbet har hon alltid med sig någon lättläst pocketbok eller någon mer påkostad inbunden bok på svenska. Så här utomlands blir det för mig en högtid att få läsa något på mitt eget språk. Även om boken kanske inte är något skönlitterärt under, så är bara omtanken från min älskling så stor att jag tacksamt läser boken. Ja, hon vet vad jag är road av att läsa men vet oftast inte om jag gillar författaren och dennes alster. Trots min politiska hemvist som nationellt sinnad, är jag inte mer puritan än att jag kan läsa annat än Heidenstam och liknande.
Min bokhylla ombord på båten består mest av reseskildringar, en del skönlitterära verk och mycket pocket/skräplitteratur. Det senare allt ifrån Sjöwall & Wahlöö, Clive Cussler, Anne Holt, Henning Mankell till Camilla Läckberg.
Camilla Läckberg var i början ganska OK, men nu har hon spårat ur totalt. I mitt tycke har hon alltid skrivit ”fjantfeministiskt” i sina böcker, men det har gått att stå ut med då handlingen i övrigt varit spännande. Men häromdagen fick jag hennes verk, ”Tyskungen”, i handen och efter halva boken var jag illamående och allmänt illa berörd av allt PK-dravel (politisk korrekthet) som boken innehöll. Det verkar som om denna typ av böcker och Läckebergs i synnerhet måste ha en polis som är invandrare, helst lesbisk med en sambo som är gravid genom insemination utomlands. Vidare skall det ”mörkaste av det mörka”, eller ”ondskans imperium”, gestaltas av diverse ”nazistiska” organisationer. Dessa organisationers budskap beskrives synnerligen naivt och med dålig politisk kunskap. Allt som kan tänkas gå mot strömmen och kritisera makthavarna stämplas som ”nazistiskt”.
När jag läser böcker som Tyskungen känner jag mig bestulen och rånad. Jag är bestulen på mina stunder med avkopplande läsning av skräplitteratur som den en gång var menad, att just vara skräplitteratur som man kunde läsa utan att bli förbannad och kasta boken i papperskorgen. Ja, det är pengaförstöring att kasta en bok man köpt eller fått. Men ännu värre är egentligen att miljön förstörs, och till på köpet på grund av något så smaklöst och vidrigt. Jag är rånad på min frihet att kunna läsa något, vad som helst, utan att ständigt bli påmind om vad som är PK. Jag är rånad på min frihet att överhuvudtaget tänka fritt. När skall detta fördummande och själsligt nedbrytande budskap kunna stoppas?
Är dessa författare som Läckberg m.fl. så dåliga att de måste vältra sig i homofilistisk, feministisk och mångkulturell dynga, för att kunna få sina alster utgivna? Jag tror snarare att det är självhävdelse och en strävan efter att vara den mest politiskt korrekta författaren för att kunna utmärka sig och få publicitet. Det gäller att hänga med och svänga sig i den politiska vinden. Ja, det var ju likadant i Sovjet under det kommunistiska oket, med den skillnaden att där var det statlig officiell censur som bestämde vad som fick komma i tryck. Nuförtiden, i vårt land och många andra, råder en självpåtagen censur som är inlärd genom decennier av politisk hjärntvätt via främst massmedia.
Makthavarna, som lyder under de internationella finansimperierna, utnyttjar sina drängar, journalisterna och diverse författare, att utföra denna hjärntvätt dygnet runt på oss – massan av gräsrötter som ska passiviseras och fördummas. Jag slutar aldrig att förundras över denna totala blindhet som de flesta journalister lider av. Den fiende som de en gång sa sig bekämpa med alla medel, den fienden låter de sig utnyttjas av idag. Man sjunger globaliseringens lov och är fruktansvärt ivriga att alltid vara makthavarna till lags. Att globaliseringen leder till mänsklighetens förfall, där all fri tankeverksamhet för länge sedan försvunnit, det är dessa journalister och författare, storfinansens drängar, för ointelligenta, ja rent ut sagt för dumma, för att förstå. De är de verkligt nyttiga idioterna.
Att bli bestulen eller rånad är en traumatisk händelse som för vissa personer leder till psykiskt lidande. Att helt ofrivilligt bli bestulen och rånad på sin frihet är nog det värsta som kan hända en fullt frisk fritänkande människa. Detta händer hela tiden överallt och trots detta reagerar få människor. Denna inlärning av politisk korrekthet är det mest bestialiska sätt att bryta ner en människa utan att använda fysisk tortyr. Denna inlärning av massan i PK är ett gigantiskt globalt, noga planerat och utformat intill osynlighet, verksamt instrument för upprättande av en global diktatur.
Hur länge ska de människor som fortfarande inte blivit omskolade förbli overksamma? Är det bättre att leva ett stilla passivt liv i en diktatur, fri från påtaglig själslig tankeverksamhet än att slåss för sin frihet och sitt land så att det kan komma tillkommande generationer tillgodo? Hur har det gått så långt att svenska folket totalt glömt allt som handlar om hur vi en gång blivit självständiga från främmande förtryckare? Hur stolta vi var att förvalta detta arv, som nu medvetet beskrivs som något som inte hänt, eller ännu värre – att det inte finns någon svensk kultur. Ja, jag blir i alla fall deprimerad och nedslagen över att ständigt bli bestulen och rånad på det bästa jag äger, min fria tanke.
Av: Christian Hamilton
Hoppa till huvudinnehåll
