INSÄNDARE • Christian Hamilton skriver om hur kapitalismen och marxismen på många sätt har samma mål och tjänar samma intressen.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront-redaktionen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Vårt folks historia, kultur och ursprung är väldigt viktiga att aldrig glömma. Det är lika viktigt att veta vad som händer med vår civilisation och speciellt hotet om utrotning av vår ras. Vad ligger bakom detta hot mot vår ras? Många författare har skrivit om detta hot i otaliga böcker som är mycket intressanta att läsa. Under en del år har jag försökt att koncentrera denna kunskap till någon eller några få lättlästa artiklar utan att lyckas med vad jag tycker är väsentligt, i meningen att förmedla kunskap. Återigen gör jag ett försök, men den här gången har jag precis läst en bok av Kerry Bolton med titeln ”Revolution from Above”. Boken är verkligen läsvärd för den som vill sätta sig in i hur vi manipuleras till att bli fogliga undersåtar till den sioniststyrda internationella plutokratin.

Det är inte många som har en aning om hur kapitalism och socialism/marxism går hand i hand. Båda har ett och samma mål, en världsregering. Hur många vet att utan kapitalet hade den ryska revolutionen aldrig kommit igång? Hur många känner till hur de flesta politiskt korrekta ”folkliga rörelserna” som exempelvis anti-rasism, fredsrörelsen, solidaritetsrörelser, gayrörelsen, den globala rättviserörelsen m.fl. kontrolleras av den styrande plutokratin? Skall vi ha någon chans att ändra riktning och styra bort från utplånandet av vår ras samt den västliga civilisationens undergång, ja då måste vi ha kunskap om orsakerna till detta förfall.

Boken ”Revolution Uppifrån” har en så god introduktion i ämnet att jag hellre låter Kerry Boltons ord leda oss in på spåret:

Globaliseringen och den nya Världsordningen är två aktuella fraser som används för att beskriva en process som har pågått i generationer. Internationell plutokrati har ofta fört en politik, använt rörelser och främjat läror som de flesta människor skulle anse vara antikapitalistiska. Ändå uppstod både kapitalismen och vänstern under samma period i historien, båda har samma historiska perspektiv och båda ser traditionell kultur, familjen och nationer som hinder i vägen mot en världsstat.

Lenin påstås ha beskrivit liberaler som kommunismens nyttiga idioter, som fungerade som försvarare för bolsjevikrevolutionen genom att framhålla den som ett ädelt experiment. Vår hypotes, är tvärtom, det är inte bara liberaler utan även kommunister som är de nyttiga idioterna för de globala plutokraterna som vill ha en världskollektivistisk stat. Dessa intressen är vad Huxley i hans profetiska roman "Brave New World" kallade världens kontrollörer, vad president Dwight Eisenhower kallade för det militärindustriella komplexet i sitt avskedstal till det amerikanska folket, vad Harvard-historikern Carroll Quigley beskrev som ett internationellt nätverk av internationella finansiärer och vad som brukar kallas storfinansen, som har blivit alltmer globaliserad.

Det främsta syftet med denna bok är att exponera vad som kan kallas för "må-bra" och påstådda progressiva frågor av en mängd olika typer för att lura ofta välmenande människor till att fungera som agenter för syften om vilka de egentligen ingenting vet, i tjänst hos individer och grupper som de tror att de motarbetar, oavsett om det går under namnet fred, mänskliga rättigheter, demokrati, kvinnors rättigheter, global uppvärmning, fattigdomen i världen och så vidare. Alla sådana rörelser är inte ovärdiga. Men ofta har rörelser som omfamnats av ”den välmenande” blivit avsiktligt skapade av dem som erbjuder falska lösningar för att tjäna sina egna agendor. Alla dessa pressas till att tjäna dem som önskar att skapa en världsstat byggd på mammons grunder.

Karl Marx stödde frihandelskapitalismen eftersom den bryter ner folk. Därför såg han denna process som ett steg mot en världsstat. Marx skrev 1848 i Kommunistiska manifestet:

Nationella skillnader och motsättningar mellan folk försvinner dagligen mer och mer genom utvecklingen av borgerligheten, genom utvecklingen av handelsfriheten, genom världsmarknaden, genom likformigheten i den industriella produktionen och de härav beroende levnadsförhållandena. Proletariatets herravälde kommer att få dem att försvinna ännu fortare.

Vi vet alla att civilisationer har uppstått och gått under. Oswald Spengler, historiker och filosof, författaren till ”The Decline of the West”, menar att detta är den organiska och cykliska synen på historien, som behandlar civilisationer och kulturer som levande organismer som omfattas av födelse, tillväxt, ålder och förfall som andra levande varelser. Han skrev bland annat att:

Därför finns det inget genuint progressivt i sådana företeelser i vår egen västerländska civilisation som uppkomsten av storföretagsamhet, födelsekontroll, socialismen och kvinnors frigörelse. Dessa har uppstått i tidigare civilisationer under deras cykler av förfall.

Inte underligt att Spenglers teori om cyklisk historia har fösts åt sidan av dem som kontrollerar utbildning och förlagsverksamhet. En förståelse av historien genom att läsa Spengler avslöjar exakt vad som händer och kommer att fortsätta att hända för väst om inte åtgärder vidtas för att vända den onda cirkeln av nedgång, en cykel som domineras av den härskande plutokratin.

Spengler var en av de första historikerna att exponera kopplingarna mellan storföretagen och vänstern. I ”Decline of the West” kallar han socialismen kapitalistisk eftersom den inte syftar till att ersätta pengabaserade värden, utan att inneha dem. Han konstaterar att socialismen inte är något annat än en pålitlig hantlangare till storkapitalet, som mycket väl vet hur man använder en sådan. Han utvecklar i en fotnot:

Häri ligger hemligheten varför alla radikala (dvs. fattiga) parter nödvändigt blir verktyg för pengamakten, de privilegierade, börsen, teoretiskt är deras fiende kapitalet, men i praktiken angriper de, inte börsen, men traditionen på uppdrag av börsen. Detta är lika sant i dag som det var för Graccherna under romartiden och i alla andra länder.

En annan Spengler-fotnot:

Det finns ingen proletär, inte ens en kommunistisk, rörelse som inte har arbetat för pengars intressen, i de riktningar som angetts av pengar och för den tid som tillåtits av pengar och det utan att idealister bland dess ledare har haft minsta misstanke om detta.

Vilka hänvisar vi oftast till när vi talar om storfinansen, plutokraterna eller pengamakten? Det finns några namn som alltid kommer upp när man söker efter ledtrådar. Dessa är: Baring, Lazard, Erlanger, Warburg, Schröder, Speyers, Mirabaud, Mallet, Fould och framför allt Rothschild och Morgan som vi kan lägga till Rockefellers, Soros och Klaus Schwab.

Pengamakten, de internationella finansiärerna, plutokraterna har alltid två ansikten. En är den nobla mänsklighetens räddning, altruistisk och den allmänt varmhjärtade typen, den andra sidan består av ren girighet samt lusten att härska. Många av dessa plutokrater verkar lida av en medicinsk sjukdom som kallas narcissistisk personlighetsstörning.

Driften att rädda mänskligheten är nästan alltid en falsk front för lusten att härska.

H.L. Mencken

Permanent kris motiverar permanent kontroll över allt och alla av myndigheterna i staten.

Aldous Huxley

Dessa plutokrater underhåller kriser runt om i världen, för att upprätthålla rädsla hos massorna som sedan kräver mer skydd vilket ”beviljas” av dessa härskare genom att införa mer kontroll över sina undersåtar. Så kallade ”false flag”-operationer är inte ovanliga verktyg för dessa hänsynslösa världsledare till att starta en konflikt eller ett passligt krig någonstans. När allt kommer omkring, ett krig tillför en massa pengar åt dem som utan problem eller skrupler kan köpa vilken regering de vill.

Den här artikeln blev mer en recension av ”Revolution from Above” än en fristående artikel, men det gör inte så mycket då kunskapsförmedlingen var det viktigaste.

Skillnaden mellan nationalsocialism och marxistisk socialism

För att inga missförstånd skall uppstå när man i texten läser om socialism som ett redskap åt storfinansen vill jag förklara skillnaden mellan socialism som har sitt ursprung ur marxism, dvs den ideologi Karl Marx skrev om och socialism i betydelsen nationalsocialism.

Marxism, socialism eller kommunism är inget annat än vad som beskrivs i min text samt citaten i densamma. De är alla syntetiska ideologier som saknar all naturlig bakgrund, de har givetvis inget naturligt att falla tillbaka på. De är uppdiktade ideologier som med lätthet kan spridas då de spelar på folks känslor och inte på sunda förnuftet. Marx var under inflytande av Engels som i sin tur var under starkt inflytande från frimurarna och den alltmer spirande judiska världshegemonin. Tanken på globalisering började vinna terräng alltmer i dessa kretsar som insåg att vägen till makt var att kunna styra folks tankar och känslor. Att göra folk ofria i tanken gör dem lätta att hantera (läs: kontrollera) och styra i vilken riktning plutokratin (storfinans och judisk makt) så önskar. Dagens demokrati blir alltså en förtäckt diktatur i plutokratins tjänst. Detta skall inte förväxlas med den socialism vi nationalsocialister har i vår ideologi. Vår socialism står för folkgemenskap, en gemenskap som främjar vårt folks levnadsvillkor samt utveckling till en högre mänsklig kvalité.

Povl Riis Knudsen har skrivit en i mitt tycke klargörande skrift om var nationalsocialism står på en s.k. höger – vänster skala. Jag skall här citera några stycken ur hans skrift:

Under alltför många år har det varit allmänt accepterat att nationalsocialister är anhängare av extremhögern och endast undantagsvis har de tvekat över att referera till sig själva som det. Vid en viss tidpunkt antog emellertid ”World Union of National Socialists” en officiell policy om att undvika termen ”högern”, då man hävdade att nationalsocialismen inte passar in någonstans i den politiska ”höger-vänster”-skalan, utan istället borde anses stå över denna skala.

I vår tid är den traditionella vänstern övervägande marxistisk i en sådan utsträckning att själva benämningen ”vänster” tros vara synonymt med ordet ”marxist”. Självklart har detta ingen förankring i verkligheten. Varje revolutionär är vänster det är bara det att marxisterna har haft så lite konkurrens att de kunnat lägga beslag på benämningen.

På den andra sidan av det politiska spektrumet har vi högern, bestående av reaktionärer som vill bevara det nuvarande samhället och Västvärldens så kallade kristna civilisation med dess materialism och kapitalism. Högeranhängarna står upp för traditionella patriotiska värden; de är goda kristna och goda medborgare som försvarar konstitutionen och är lojala mot sitt land och monark, om de har någon. De är villiga att starta krig mot vilken nation som helst, endast för att hävda sin egen storhet även om det innebär att föra ett kärnvapenkrig mot ett annat vitt land om de tror att dess statsskick hotar deras egen inrikespolitiska ordning, oavsett hur korrupt och degenererad den må vara. De är för en ekonomi baserad på obegränsad frihandel, oavsett konsekvenserna därav...

Marxismen delar en grundläggande egalitär filosofi med den gamla ordningen och definierar sig själv som en materialistisk rörelse med omfördelningen av materiella varor som mål, så strävar nationalsocialismen efter att bygga en helt ny ordning. En ny ordning baserad på idealism och en grundläggande respekt för naturens lagar inom livets alla aspekter. Detta är definitivt den mest revolutionära idén under detta århundrade och därför helt klart en vänsteridé! Den är absolut inte marxistisk! Jämförd med nationalsocialismen, är marxism inget annat än en pseudorevolutionär idé, sprungen ur kristendomen och upprätthållen av den liberala demokratin: Om alla människor är skapade lika, varför skulle inte allt välstånd fördelas lika till alla? I ljuset av detta blir marxismen blott en del av den gamla ordning vi vill förstöra. När kommunisterna tog över Ryssland 1917 gjorde de det i egenskap av revolutionärer som var ute efter att störta en ineffektiv och korrupt regim, medan de idag representerar det reaktionära etablissemanget som nu möter en ny revolutionär utmaning.

Var nationalsocialister står att finna inom detta spektrum verkar rätt så uppenbart: Vi är vänsteranhängare, ingen tvekan om det! Vi vill inte bevara det nuvarande systemet eller någon del av det. Vi tror inte på ett system som har lett vårt folk till dagens misär! Vi vill inte stödja någon institution som är ansvarig för två världskrig mellan vita nationer likväl som oräkneliga mindre krig, kärnvapenupprustning, föroreningen av miljön, arbetslösheten, den totala desillusionen bland ungdomarna, som har förlorat all tro på framtiden, drogmissbruk; pornografi och alla andra former av komplett förfall som breder ut sig idag. Vi nationalsocialister vill ha den mest radikala förändringen av dem alla. Vi önskar att störta den gamla ordningen totalt!

Om nationalsocialismen till sin essens är en vänsterrörelse, är det givetvis paradoxalt att nationalsocialister har ägnat så mycket tid och energi åt att vurma för traditionella högervärderingar, medan de undvikit alla öppningar till vänster. Är det då konstigt att alla försök att skapa en nationalsocialistisk rörelse på denna grund har varit fullständigt misslyckade?

Därför är det viktigt att inse att nationalsocialismen inte är en form av extrem högerpolitik. De inom våra led som fortfarande har sådana föreställningar bör ägna sig åt att studera den nationalsocialistiska ideologin för att finna dess sanna mening och betydelse eller, om man inte har energin eller förmågan till att göra det, bör man finna ett annat utlopp för sina aktiviteter. Den här rörelsen har inte rum för frustrerade hatare eller religiösa drömmare, utan enbart för hängivna nationalsocialistiska revolutionärer!

Tillsammans med text och citat i artikeln hoppas jag den oinvigde läsaren såväl som våra anhängare har fått ökade kunskaper om hur vi hela tiden genom manipulering blir utnyttjade till tjänstgöring för de sionistiskt ledda plutokraterna. Jag hoppas även att de mer kritiska orkar kasta sina politiskt korrekta skygglappar för att bejaka den naturliga instinkten som heter nyfikenhet och att utnyttja denna nyfikenhet till att, på eget initiativ, fördjupa sina kunskaper genom kunskapsinhämtande från alternativa källor, källor som inte är styrda av politiskt korrekta tabun.