INSÄNDARE • Christian Hamilton resonerar med avstamp i en bok av Nils-Eric Hennix om den moderna massdemokratins sanna natur.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront-redaktionen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Frågar man ett antal människor om vad som menas med demokrati får man en hel flora med beskrivningar, ingen lik den andra. Vi har blivit indoktrinerade, under mer än ett halvt sekel, av den socialistiska ledningen i vårt land gällande vad demokrati innebär. Man har ändrat betydelsen av ordet demokrati till att passa ett socialistiskt synsätt.

Det är inte bara socialisterna som förvrängt vad ordet demokrati betyder. Liberaler, moderater, kommunister m.fl. har också förvrängt ordets betydelse för att passa in på deras politik. Det har passat samtliga politiska inriktningar att ta efter socialisternas förändring av ordet demokrati från dess ursprungliga betydelse.

Demokrati betyder folkstyre alltså en styrelseform eller med andra ord en administrativ teknik för att fatta beslut.

Jag har med Nils-Eric Hennix godkännande fått lov att använda texter från hans bok ”Demokrati – socialistisk eller frihetlig?” De som läst denna utmärkta skrift känner säkert igen en del av citaten eller andra utdrag från bokens texter. Vidare kan jag garantera att läser man boken kommer de flesta att tänka, ”det här visste jag verkligen inte” samtidigt som en våg av olika känslor sköljer över en. Hos mig tändes kämpaandan att få ut denna kunskap till så många som möjligt.

Jag har faktiskt även fått en till åren kommen gammal kommunist, en kusin till mig, att läsa boken. Denne mans kommentarer efter att ha läst boken gladde mig. Innan han börjat läsa hade han klassat N-E Hennix som högerextremist samt tilldelat honom alla andra tillmälen man kan förvänta sig från en person med en socialistisk/kommunistisk politisk åskådning. Efteråt var han tvungen att erkänna att mycket av det skrivna hade han ingen aning om, detta till trots att han var ”halvakademiker” och beläst. Kusinens politiska åskådning har inte ändrats, i alla fall inte officiellt, men jag vet att dessa nya, för honom obehagliga, kunskaper gnager och besvärar honom i hans inre.

Detta med att förändra/förvanska ett ords betydelse har blivit allt vanligare inom politiken och allra mest inom de socialistiska leden. Detta är endast till för att förändra verklighetsuppfattningen hos godtrogna människor, ett sätt att dölja sanningen. Jag kommer att tänka på ord som högerextrem, fascist och odemokratisk.

Högerextrem betyder numera att man är rasist, nationalist eller åtminstone främlingsfientlig.

Fascist betyder att den utpekade är rasist och för ”högerdiktatur” och är allmänt ”odemokratisk”.

Att vara odemokratisk betyder att man är en synnerligen suspekt person som motsätter sig den socialistiska ”värdegemenskapen” frihet, jämlikhet och (broderskap) solidaritet som uppkom under franska revolutionen, men som idag betyder något helt annat när det tolkas av socialister. Vidare sätts attributet odemokratisk in i betydelsen att den utpekade är för ”högerdiktatur” och ett totalitärt styrelseskick.

Med en neutral tolkning eller bättre ”ordens ursprungliga betydelse” finner vi att dessa ord betyder något helt annat.

Högerextrem betyder ultrakonservativ och har normalt inget med rasism eller nationalism att göra. Rasism kan förekomma inom alla politiska inriktningar, inte minst inom kommunism.

Fascism kan verkligen inte ha att göra med konservatism eller liberalism på en höger vänster skala, då det närmast är en socialistisk ideologi. Mussolini avsattes faktiskt av den italienska riksdagen ”Det Stora Rådet” 1943 efter förlusten av Sicilien, så även om landet leddes av en diktator kunde han avsättas på ett ”demokratiskt sätt”. Dessutom var Italien fortfarande en monarki under hela fascisttiden.

Fascism betyder inte heller automatiskt rasism. Det är bara att leta i skrifter som dokumenterar Italien under fascistiska tiden eller skrifter från Spanien och Portugal. Jag hittade en någotsånär hyfsad beskrivning av fascism här.

Att vara odemokratisk betyder faktiskt endast att man motsätter sig majoritetsbeslut i alla frågor. Det har gått så långt i dagens Sverige att allt skall komma från majoritetsbeslut.

Ponera följande: På ett politiskt möte omfattande 100 personer skall det röstas om hur Landstinget skall skära ner kostnaderna för en speciellt vanlig operation vid det lokala sjukhuset. Majoriteten av församlingen tillhör partiet Socialistisk front och minoriteten är från partiet Ny tid. Inom Socialistisk front finns ingen eller ringa medicinsk kompetens, men i Ny tid finns det sju praktiserande läkare. Dessa läkare har kommit på en bättre och billigare metod för operationen i fråga. Men eftersom de tillhör minoriteten och dessutom oppositionen, beslutar majoriteten att skära ner på antalet operationer istället. Visserligen kommer det att innebära att det avlider en hel del personer p.g.a. utebliven operation, men beslutet var helt demokratiskt.

Det ovanstående låter helt befängt, men detta är verklighet i dagens Sverige som har anammat inkompetensens ideologi, allt i demokratins namn.

Vi hör alla varje dag talas om våra demokratiska rättigheter. När vi lyssnar på politiker inom kommun, landsting, riksdag och regering så drunknar vi i synpunkter på vad som är demokrati. Vad politikerna talar om är sällan styrelseformen, utan om politiska frågor som kallas demokratiska rättigheter. Demokrati har blivit en värdering som handlar om politiska frågor istället för ursprungsbetydelsen ”folkstyre”.

Demokratins ursprung finner vi i antikens Grekland, särskilt i Aten. Det var dock en mer direkt inriktad demokrati än den vi numera finner överallt utom i Schweiz. I Grekland varade demokratin ca 50 år innan den bröt samman. Både Sokrates och Platon var emot demokratin då dessa såg hur staden Aten och andra stadsstater urartade, blev splittrade och där olika grupperingar började bekämpa varandra. Sokrates kommenterade Platons verk ”Staten” där han framlade demokratins destruktiva utveckling.

Sokrates gjorde följande iakttagelser: Han menar att överdrifter i demokratin leder till ofrihet och slaveri och att demokrati inte arbetar för statens bästa. Egennyttiga gruppintressen kämpar ständigt för sin egen vinnings skull på bekostnad av andra.

Sokrates konstaterade även att de demokratiska inkompetenta politikerna var särskilt angelägna att själva alltid dominera debatter och att de inte tålde andra åsikter än sina egna. ”Från början störs meningsmotståndarna i talarstolarna, sedan hindras de att framföra sina åsikter. Till slut utvecklas demokratin till den mest vidsträckta och mest tryckande träldom.” Känns detta igen från vår nutid?

På grund av sina iakttagelser dömdes Sokrates till döden av en folkdomstol och avrättades genom att tvingas dricka en bägare med gift. Platon undkom genom att fly.

Efter demokratins sammanbrott i Grekland var demokrati ett oönskat styrelseskick i Europa under 2000 år, men återkom med franska revolutionen.

I Socialdemokraternas partiprogram står det:

Frihet, jämlikhet och solidaritet utgör tillsammans grundvalen för det demokratiska samhället. På samma gång är det endast det demokratiska samhället som kan förverkliga friheten, jämlikheten och solidariteten. Demokratin är själva grunden till socialdemokratins samhällssyn och dess ideal måste präglas av samhällslivet i hela dess omfattning, politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt.

Lägg märke till deklarationen: ”dess ideal måste präglas av samhällslivet i hela dess omfattning, politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt.” Så talar den totalitära staten som har till mål att fullständigt bestämma över medborgarnas liv. Inget område i samhället skall undkomma den socialistiska demokratin. Ingen människa skall längre bestämma över sitt liv. Det handlar om ett totalitärt system som är så finmaskigt, så inträngande i privatlivet att det överträffar de flesta diktaturer i mänsklighetens historia. (Citat från Hennix bok.)

Frihet i en demokrati sägs officiellt omfatta yttrandefrihet, tryckfrihet, frihet att bilda politiska partier och att deltaga i val. Vi vet alla att detta inte gäller i verkligheten, trots att dessa friheter är lagstadgade.

Vi vet att folk blivit avskedade eller utfrusna från sina arbetsplatser på grund av sina åsikter, vi har nu även fått åsiktsförbud i Sverige. Våra lagstadgade friheter är sannerligen en av de största lögner som våra förmyndare indoktrinerat oss med.

I vår parlamentariska representativa demokrati (jag kunde ha tillagt socialistiska) har vi ett tjänstemannavälde som fungerar fullständigt utanför alla demokratiska principer. I vår socialistiska demokrati räcker det inte med att politikerna detaljstyr våra liv, det är betydlig värre än så.

Hennix skriver:

De flesta konkreta beslut som gäller våra privatliv bestäms av folk som inte är politiker och som vi inte ens har röstat fram som förmyndare, de offentliga tjänstemännen. Tjänstemännen har större inflytande över samhället än medborgarna i övrigt, vilket strider mot demokratins egna principer.

Staten har (2003) över 200.000 tjänstemän. Kommuner och landsting har över en miljon anställda. De flesta offentliganställda arbetar med samhällsservice, men det finns tiotusentals tjänstemän som sitter och bestämmer över medborgarnas liv från vaggan till graven. Tjänstemannaväldet är ofantligt mycket större än vad den genomsnittlige medborgaren kan föreställa sig.

På pappret har vi en demokrati som innebär att politikerna fattar beslut och tjänstemännen verkställer besluten. Men det är bara på pappret. I verkligheten är det tjänstemännen som styr det mesta, speciellt i kommunerna. Politikerna är oftast oerfarna att leda större verksamheter. De är sällan professionella administratörer och de saknar de konkreta detaljkunskaper som tjänstemännen har skaffat sig under många år. Det blir därför tjänstemännen som gör utredningar och presenterar förslag till beslut. Dessutom har många tjänstemän myndighetsutövning, vilket gör dem till en överhet för medborgarna. Observera en överhet som inte är demokratiskt vald.

Jag skall lite gå in på betydelsen representativ demokrati, den typen av demokrati som Sverige har haft sedan 1810.

Ursprungligen var det alltså direktdemokratin som gällde, där medborgarna fattade de politiska besluten. Från tiden av den franska revolutionen uppkom det en slags ”halvdemokrati”, den representativa demokratin. De mest framträdande politiska filosoferna var fransmannen Emmanuel-Joseph Siéyés, engelsmannen Edmund Burke och amerikanen James Madison. De ansåg att det räckte med att medborgarna utsåg politiker och att dessa politiker skulle ha fria händer att fatta alla politiska beslut. De beslut som de valda politikerna fattade behövde inte alls vara förankrade hos väljarna, utan kunde gå helt emot medborgarnas vilja. Dessa politiska tänkare förutsatte att politiker är klokare och har bättre omdöme än medborgarna i allmänhet. Det skulle bli mycket bättre om politikerna får fatta beslut utan medborgarnas samtycke.

Denna representativa demokrati infördes som sagt i Sverige 1810 och skrevs in i grundlagen. Riksdagsmännens överväganden och beslut skulle vara självständiga, obundna av instruktioner från väljarna.

Hennix skriver:

Att kalla detta styrelsesystem för demokrati (folkstyre) är naturligtvis inget annat än bedrägeri. I början av 1900 talet bildades allt fler politiska partier med konkreta partiprogram. De tidigare politiskt obundna representanterna blev partirepresentanter. Nu kunde de inte längre tänka fritt och fatta beslut efter eget omdöme, eftersom de var bundna till partiprogrammen. Vi fick en partidemokrati.

Partidemokratin innebar att bildnings- och intelligensnivån på representanterna började sjunka. Nu kom man inte fram i politiken på grund av egen kraft och förmåga. Istället kunde i princip vem som helst gå med i ett parti, hålla med om allt i ett partiprogram som andra tänkt ut och sedan ställa upp i val. Vi har nu levt med partidemokrati under lång tid och det ligger i öppen dager vilken kompetensskillnad som råder mellan högsta beslutsfattarna i näringslivet och beslutsfattarna i regering, riksdag, landsting och kommuner.

Den av riksdagspartierna så dyrkade och heligförklarade representativa demokratin består endast i att röstberättigade medborgare får gå till valurnorna en gång vart fjärde år. Demokratin existerar under dessa ca 15 minuter det tar att rösta. Under de kommande 1.460 dagarna, fram till nästa val, är medborgarna passiva, maktlösa mottagare av föreskrifter från politikerna. Faktum är att demokratin inte ens gäller för de som röstat på ”fel” parti. Vissa partier nekas efter valen att få de uppdrag som medborgarna gett dem på grund av att andra partier schackrar och bildar koalitioner i syfte att utestänga dem från inflytande i kommun och landsting.

Den representativa demokratin värderas högre än Gud fader själv, men är ju inget annat än en bluff som går hem hos en okunnig, ointresserad eller hjärntvättad del av allmänheten. Demokratins lovsång är en modern variant av sagan om kejsarens nya kläder. En enkel analys visar att vår demokrati inte är mer ”demokratisk” än vilken diktatur som helst. Men knappast någon säger det. Man låtsas, eller är okunnig nog att tro att den nakne kejsaren är fullt påklädd.

Jag kan bara hålla med Nils-Eric Hennix och speciellt i slutklämmen.

Vill vi, vid fullt medvetande och med kunskap om hur Sveriges ”demokrati” fungerar, verkligen acceptera att samhället utsätts för mer av detta slag. Har vi inte fått nog av denna s.k. demokrati, är det inte tid att gå ut och informera alla om hur det verkligen står till i vårt land. Jag tror att med den kunskapen kan vi stjälpa de övermodiga maktfullkomliga inkompetenta idioterna med förmyndarattityder som utger sig för att vara ”demokratiska” politiker.