KAPITEL 12. Karaktärsstyrka ger disciplin och förmågan att leva balanserat och i harmoni med folkets natur.
Årtusendenas historia visar att alla människor och folk som faller hän till mjukhet och lathet går mot sin nedgång och totala förintelse.
En livsregel hos den nordiska människan är att det mjuka väsendet är särskilt oförenligt med just vår natur.
Strikt och klart disciplinerar den nordiska människan sin kropp. I luft, sol och uppfriskande vatten, vid lek, sport, dans och gymnastik, bevarar männen och kvinnorna sina kroppars spänst och hållning. Denna hållning har inget att göra med den orientaliska läran om att låta kroppen förtvina.
Den nordiska människan vill inte döda sin kropp utan bemästra den, vill inte beröva kroppen dess fysiologi, utan vill fullständigöra utvecklingen och upplivandet av kroppens fysiska krafter.
Kropp, själ och anda utgör en oskiljaktig enhet för den nordiska människan. Strikt och klar likt dess fysiska kroppshållning är därför också dess andliga karaktär. Långt ifrån varje mjukhet, är karaktärsstyrkan den nordiska människans speciella drag.
Karaktärsstyrka förutsätter inre andlig disciplin. Den måste bevisa sig om och om igen – såväl under lasten av motgångar som i tider av välstånd, där risken att hänfalla till mjukhet och slapphet är särskilt stor.
Karaktärsstyrka förvärvas och upprätthålls endast genom en ständig inre vaksamhet och uthållig psykisk disciplin. En som aldrig låter sig förslavas av sina sinnen – som inte förväxlar vila med total förslappning, som inte låter passion bli till dekadens eller stolthet förvandlas till dum arrogans samt kan skilja naturlig sensualitet från elak skamlöshet och ett stärkande njutande från sinnlös njutning – den personen besitter karaktärsstyrka.
All onaturlighet, alla konstgjorda väsen, allt som går mot naturen, är främmande för en stark karaktär.
Den tyska människan bevarar därför sin ungdomlighet genom hela livet, men är inte barnslig; har en öm känsla för hjärtats minsta rörelser, men är inte sentimental; är kamratlig, men inte homosexuell; visar godhet, men är inte mjuk.
Karaktärsstyrka innefattar också tuktandet av det andliga. Det är just denna mentala disciplin som har gett det tyska folket ryktet av att vara en nation av poeter och tänkare. Endast genom fortlöpande mental skolning och träning utvecklas ett klart sinne, en rationell tänkare, en skarpsinnig forskare. Meningslös diskussion om overkliga världar, ofruktbart drömmande om ockulta saker, tygellöst svärmande över tomma njutningar, fåfängt sysslande med mystisk magi, är främmande för det tyska sinnet.
Varje person måste först och främst inför sig själv utveckla en stark karaktär. Den måste visa sig enhetligt i alla livets områden. Att avstå alla former av narkotika för att sedan sjunka ner djupt i sexuell skamlöshet gör ingen nytta. Det är orimligt att enbart sträva efter kroppslig kontroll men helt förbise andlig disciplin. Balans tillhör kärnan av karaktärsstyrkan.
Dock måste karaktärsstyrkan ibland komma i uttryck mot medmänniskor. Det är inte alltid lätt att säga ett allvarligt ord eller utdela ett straff, där det sig bör och krävs, också till en kär människa. Sannerligen är det lättare att fegt smita undan sådana beslut.
Endast om man har förmågan att vara sträng när det krävs har man förmågan att leda andra människor. Men den viktigaste förutsättningen är självklart hårdheten mot sig själv.
Denna hårda karaktär har emellertid ingenting att göra med kall brutalitet, ytligt godtycke, egoistisk maktlust eller ondsint härskande. Den som förväxlar karaktärsstyrka med detta visar att karaktärsfostran är något främmande för denne.
Den allsmäktige har gett det tyska folket gott om möjligheter, att i svåra tider bevisa karaktärsstyrka. Må framtiden visa att det tyska folket också i tider av lycka bevarar sin karaktär!
Hoppa till huvudinnehåll
