FILMRECENSION • Gust Johnson recenserar Law Abiding Citizen.

Så varför göra en recension av en film som redan recenserats här tidigare? För att denna fantastiska film förtjänar två hyllningsartiklar. Minst.

I Law Abiding Citizen får vi följa den laglydige medborgaren och familjefadern Clyde Sheldon (Gerard Butler) vars fru och dotter blir våldtagna och mördade. Gärningsmännen åker fast och Clyde sätter sin tillit till att rättssystemet ska sätta dessa bakom lås och bom. Men Clyde blir bedragen och får lära sig den hårda läxan att vi lever i ett korrupt system, som upprätthålls av moraliskt degenerade cyniker och opportunister, där sådana som Clyde i slutändan inte är vatten värd.

Sviken och förnedrad bestämmer sig Clyde för att själv skipa rättvisa och se till att sända en signal om att alla måste ta konsekvenserna för sina handlingar. Men han rusar inte ut i en hämndorgie där han dödar alla han kommer åt. Istället agerar han som en sann arier där han kyligt och under flera år planerar sin återkomst. I tio års tid är han borta från radarn och under tiden skaffar han sig de nödvändiga färdigheter han behöver för att ”störta hela det jävla sjuka korrupta templet”. Hämnd är en måltid som ska serveras kall – och som han serverar den.

Law Abiding Citizen är en riktigt bra thriller på många olika sätt. Dels för att den är tankeväckande, dels för att den är spännande och oförutsägbar. Under sin frånvaro har Clyde uppenbarligen varit inblandad i skumma svarta operationer och utvecklats till ett slags militärstrategiskt geni. De mord han begår är väldigt kreativa och ingen verkar riktigt kunna lista ut hur han gör. Vem är egentligen hans osynlige medhjälpare?

Att Clyde inspireras av militärteoretikern Carl von Clausewitz är i filmen uttalat, men märks också i dialogerna, och när han hänvisar till ”det totala kriget” så härleds det till von Clausewitz. Andra inspirationskällor skulle kunna vara Sun Tzu när det kommer till förmå motståndaren att tro att han har överläget medan man själv har full kontroll över situationen.

Filmens manusförfattare är Kurt Wimmer som gjort flera filmer som är systemkritiska, däribland ”Equilibrium” och ”Point Break” som jag tidigare recenserat. I Law Abiding Citizen har Wimmer återigen lyckats med konststycket att få människor att sympatisera med ”skurken” trots att han är rätt så skoningslös. Gerard Butler blev för övrigt själv fascinerad av detta då han tittade på filmen i egenskap av vanlig åskådare.

I think that this film works on a lot of levels. It’s exciting, there’s a lot of suspense, it’s surprising, but at the same time it’s thought-provoking and it does draw you into a lot of questions about justice, about the legal system, about responsibility and accountability. How much one is entitled to stand up for themselves and fight back. Because it is, as an audience, even Jamie’s character the prosecutor says, “I’m with you. I get it.” And as an audience, it’s amazing the amount of support that’s given to my character despite the fact that he’s committing some pretty horrific acts. I thought that was really fascinating when I saw it with an audience ‐ how much of the movie they were still cheering me as the killings started involving more and more innocent people.

Huruvida de som dödas är ”oskyldiga” går väl att debattera, men klart är att många verkar kunna relatera till honom och att filmen hyllats och gått bra ekonomiskt. Det är inte svårt att tänka sig att det är många vanliga människor som efter att ha svikits av korrupta och lögnaktiga makthavare drömmer om göra sådant som Clyde gör.

Vitas hämnd

Det finns en hel del bra filmer inom ”hämndgenren” och den verkar ganska lukrativ. Tydligen så pass mycket att Hollywood ofta kopierar sina egna filmer. ”Law Abiding Citizen” blev exempelvis ”Peppermint” med en kvinna (Jennifer Gardner) i huvudrollen. ”Death Sentence” (Kevin Bacon) är väldigt snarlik ”Death Wish” (Bruce Willis). Bolaget bakom norsk-svenska filmen ”En iskall jävel” med Stellan Skarsgård fick tydligen sina rättigheter uppköpta och filmen släpptes sedan som ”Cold Pursuit” med Liam Neeson i huvudrollen.

Alla dessa är bra, men Law Abiding Citizen sticker ut ur mängden. Även om huvudkaraktärerna i de övriga filmerna agerar där rättsväsendet misslyckats har man alltid placerat en ”good cop” som står på deras sida, vilket är löjligt. I verkligheten hade alla polismän sålt ut dig och motiverat det med att de ”gör bara sitt jobb” (vilket är att tjäna systemet). I Law Abiding Citizen är det Clyde Sheldon mot världen.

En annan intressant sak är att den här typen av filmer nästan alltid har vita i huvudrollen, trots att det oftast är judiska filmbolag som ger ut dem. Här låter man nog plånboken tala då man förstått att den här typen av filmer tilltalar vita.

Det finns apropå det en intressant intervju med Liam Neeson i samband med lanseringen av just ”Cold Pursuit” vilken ledde till att han blev rasistanklagad och filmbolaget ställde in något evenemang med honom. Neeson berättar att för länge sedan blev en vän till honom våltagen av en svart man och att hans första instinkt var att göra något åt det. Därför strövade han under en veckas tid runt på gatorna, beväpnad med en batong, där han hoppades att någon ”black bastard” skulle komma ut från en pub och attackera honom så han fick anledning att döda honom.

Att hämnas eller skipa den typ av rättvisa som Clyde Sheldon förutsatt sig att göra är för många någonting destruktivt. ”Att mörda människor får inte din familj tillbaka” är ett vanligt argument som även förekommer i Law Abiding Citizen. Så kanske är det något ”toxiskt maskulint” över det hela. Men det kan också vara en manlig instinkt som är sund.

Personligen känner i alla fall jag att världen hade varit en bättre plats om fler vita agerade som Clyde Sheldon, eller för den delen som Liam Neeson försökte göra i verkligheten. Om fler svenskar som skrävlar om ”om det händer min dotter något…” faktiskt agerade när våldtäkten är framme så hade främlingsgängen inte vågat sig på några gruppvåldtäkter. Om de lögnaktiga politikerförrädarna känt att det finns folk där ute som kommer hålla dem ansvariga för deras handlingar så hade de inte vågat bedriva sin folkmordspolitik. Problemet är inte män utan helt enkelt att vi har för få män.