KRÖNIKA Lars Torsman går igenom bakgrunden till det sionistiska projektet, hur Israel bildats, expanderat och upprätthålls med hjälp av terror samt hur framtidsutsikterna för israelerna och palestinierna ser ut.

Det är 2023 och hela Palestina är ockuperat av judarna... Hela Palestina? Nej! En liten by, som befolkas av envetna palestinier, vägrar att ge upp. Där fortsätter Al-Asterix och bin-Obelix envetet att göra motstånd! Och de gör inte livet lätt för de judiska soldaterna som lever i baserna runtomkring.

Listan på krig i Levanten från 1948 och framåt är lång och känd, mindre omtalad är utvecklingen innan andra världskriget. Den moderna sionismen utvecklades under sent 1800-tal och dess ledare stod då inför valet av landmassa för sitt projekt. Det talades om Patagonien i Argentina, Madagaskar, Uganda och Sibirien, men även relativt tätbefolkade områden som Cypern.

Judarna valde dock ”det heliga landet” till sin nation och därmed inte bara en långvarig konflikt, utan även teokrati framför ett modernt styre. När Israel bildades så bodde redan en dryg miljon palestinier i området.

På 1880-talet började Edmond de Rothschild köpa land i Palestina, som han erbjöd judiska bosättare. Han gav landet till den ”Judiska koloniseringsföreningen” år 1899, en förening som grundats några år tidigare för att hjälpa judar flytta från Ryssland och Rumänien till Argentina. Hans son James de Rothschild fortsatte arbetet efter hans död. Talande är att far och son dog i Paris respektive London, de hade alltså själva inga planer på att lämna Europa.[1]

Gamla sultaner och unga turkar

Den ottomanske sultanen Abdülhamid II (1842-1918) försvårade de judiska landköpen, bland annat genom att göra 80% av marken statlig för att på så vis förhindra försäljningen av den. Sionismens fader, Theodor Herzl, och hans finansiärer erbjöd sultanen, både 1901 och året därpå, att betala av landets alla skulder och därtill erbjuda gynnsam propaganda för sultanen i Europa. I utbyte skulle de få palestiniernas land men sultanen svarade ”Jag kommer inte att sälja något, för landet tillhör inte mig utan alla ottomaner. Mitt folk vann detta land med sitt blod. Vi kommer att lämna det på samma sätt”.

Sultanen motarbetades inifrån av ungturkarna, som 1908 gjorde revolution i landet. Året därpå sattes sultanen i husarrest i Thessaloniki, i dagens Grekland. Där satt den forne sultanen i den judiske bankiren Allatinis hus fram till att grekerna tog staden 1912, varpå han fick återvandra till Konstantinopel som en maktlös man. I ett brev signerat den 22 september 1913 skriver den forne regenten att hans vägran att sälja landet var orsaken till hans avsättning.[2]

Judarna hade hjälpt ungturkarna att gripa makten och som ett tack för detta återupptogs den judiska bosättningen av Palestina. Det fanns gott om judar och kryptojudar bland ungturkarna, med gott om pengar i fickorna. En av dessa var den judiske frimuraren Emmanuel Carasso. Han var en av de fem män som informerat sultanen om avsättningen och hade dessutom agerat som finansiär för själva revolutionen. Nu återbetalades han genom att han fick organisera den judiska invandringen samt göra sig en oerhörd förmögenhet på en statligt privilegierad export till Tyskland under första världskrigets magra krigsår.

När ottomanska riket besegrades i slutet av kriget så tog britterna palestiniernas land och gjorde det till ett mandat som de förvaltade å Nationernas förbunds vägnar. Den brittiske utrikesministern Arthur Balfour hade redan 1917 lovat landet till judarna i utbyte mot att de gynnade de allierade (de fick USA att gå in i kriget).

Trots Rothschild och andra rika judars inblandning hade judarna dock inte köpt mer än 5,67% av landet i Palestina 1945, det var billigare att få britterna att ge det till dem.

Teokrati och terror

Israel grundades som en terrorstat: från mordet på Folke Bernadotte och Mossads världsomspännande lönnmord, till false-flag (judarna var utklädda till araber) bombningen av King David hotel och angreppet på USS Liberty (som de ville skylla på Egypten). Detta är ingen ny företeelse, redan under antiken gjorde judarna sig kända för politisk terrorism genom sina lönnmördare som kallades sikarier, efter kniven de använde. De har bevarat denna tradition, några berömda män som lönnmördats av judar är den tyske diplomaten Ernst vom Rath (1938), den amerikanske politikern Huey Long (1935), den franske politikern Francois Duprat (1978), den tyske forskaren Heinz Krug (1962), den kanadensiske ingenjören Gerard Bull (1990). Listan på araber och iranier som mördats av Mossad är oöverskådligt lång. De senaste rönen i Kennedymordet leder till premiärministern David Ben-Gurion och med största sannolikhet var Benjamin ’Bibi’ Netanyahu inblandad i 9/11.

Israel är inte bara en terrorstat utan även en teokrati. Netanyahu stod för ett par år sen i FN och citerade ur Jesajaboken angående sin nations öde: ”…jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,

för att min räddning skall nå över hela jorden.”[3] (49:6), här har vi den judiska tanken om världsomspännande makt uttryckt i milda ordalag. Mindre mild är samma bok ett par stycken tidigare: ”Det folk och det rike som inte tjänar dig skall gå under – folken skall förintas.”[4]

Israel är en stat i vilken judarna spottar på de kristna på gatorna, i vilken det tidigare i år var på tapeten att förbjuda förkunnandet om Kristus, i vilken de ultraortodoxa inte tjänar i armén medan det är obligatoriskt för övriga, i vilken den stora merparten ultraortodoxa inte arbetar utan lever på andra och i vilken äktenskap mellan religioner är förbjudet.

Majoriteten av de palestinska barn som fängslas av israelerna torteras i fängelserna, även sexuella övergrepp är vanliga.

I USA talas det ofta om judeo-kristna-värden, vilket är en oxymoron eftersom den moderna judendomen i stort är skapt efter Jesu tid i opposition mot kristendomen. Som vi kan se på videor från Israel, där judar angriper kristna, så är verkligheten inte ”judeokristna” mot muslimer utan muslimer och kristna mot judar.

Sions framtid

Hur ser då framtiden ut för denna stat? Efter Hamas angrepp är det en mycket svår sak att sia om. Troligtvis har Hamas nått en stor seger genom sitt offer. Hamas visste givetvis att Israel skulle slå tillbaka på det mest brutala sätt men de var beredda att offra sig själva och sina landsmän. Detta offer har gjort Israel bra mycket mindre lockande att flytta till för den judiska eliten världen över, och på så vis har glidflygar-chadsen satt käppar i hjulet för Israel under årtionden framöver. Att bo kvar i New York, Los Angeles, Florida, London, Chicago, Paris och Buenos Aires är mer lockande än en riskabel militärtjänstgöring i Israel.

Men låt oss bli mer konkreta. Den judiska fertiliteten passerade den arabiska i landet år 2020, då judarna nådde en fertilitet på 3,00 per kvinna och arabernas hade sjunkit till 2,99. Judarna i Israel får alltså ungefär dubbelt så många barn per kvinna som Europas ursprungsbefolkning får i sina respektive länder. En trend sedan många årtionden är att den judiska fertiliteten stadigt ökar medan den arabiska stadigt sjunker. En ytterligare god trend för judarna är att de ultraortodoxa judarnas fertilitet sakta sjunker medan de sekulära (och förmodat mer intelligenta) judarnas barnantal ökar.[5]

Israels ashkenazielit är koncentrerad främst till norra Tel Aviv.

Det är de ultraortodoxa judarna som har högst fertilitet. Troende, men icke-ortodoxa judar får tre barn per kvinna och sekulära judar får 2,2.[6] Palestiniernas fertilitet är 3,4 och de kristna palestinierna, som presterar betydligt bättre än sina muslimska landsmän inom universitetsvärlden, får färre barn än de som vänder sig mot Mecka.

Koncentrationslägret Gazaremsan

Gazaremsan innesluts av en över sex meter hög mur som inte bara omger områdets hela gräns gentemot Israel utan till och med sträcker sig 400 meter ut i havet för att skilja de båda folken åt. Även på gränsen till Egypten ligger en mur, som USA hjälpt till att bygga. Det finns tre gränsstationer för passage in och ut ur Gazaremsan: Kerem, Rafah och Erez. All in- och utförsel av varor kontrolleras fullkomligt av Israel och sker genom Keremstationen som ligger där de tre territorierna Gazaremsan, Egypten och Israel möts. Rafah ligger vid den egyptisk-palestinska gränsen och Erez ligger vid den israelisk-palestinska gränsen i norr. Gränsövergångarna stängs och öppnas på Israels nåder och vad gäller palestinier så tillåts i regel endast fotgängare passera och det bara i ”exceptionella humanitära fall”.

Gränsövergången vid Erez.
Gazaremsan med mur samt markering för hur långt ut båtar får åka. Gazaremsans fem områden är separerade av interna murar.

Palestina har reducerats till Gazaremsan och Västbanken. Medan Gazaremsan gjordes till ett homogent palestinskt koncentrationsläger av Ariel Sharon, och därmed också gjordes lätt att bomba utan att riskera israeliska liv, så är Västbanken ett gitter av israeliska bosättningar blandade med palestinska. Även Västbanken omges av en mur längs gränsen mot Israel.

Vem tillhör landet?

Israel är för judarna, det förlovade landet, alltså inte det ursprungliga landet, utan ett redan bebott land som lovades dem i Bibeln, av den folkmördande Jahve. Låt oss minnas en annan biblisk historia, berättelsen om kung Salomos dom. Två prostituerade som bodde i samma hus hade vid samma tid fött barn. Det ena barnet hade dött, men båda kvinnorna hävdade att det överlevande barnet var deras. Nu gick de till kung Salomo med barnet för att han, som var känd för sin vishet, skulle fatta beslut i målet. Han sade då att barnet skulle huggas itu så att vardera kvinna fick ena halvan. Den ena kvinnan föll då i gråt och sade ”ta du barnet, bara det får överleva”. Salomo förstod att detta var den riktiga modern och gav henne barnet.

Den äkta modern var beredd att förlora sitt kära barn, bara det fick leva, och vann det därför. Palestinierna har visat att de är villiga att förlora sina liv och därför kommer de vinna sin del av landet. Medan ashkenazi-eliten skickar bomber som sliter barn i stycken samtidigt som de plockar fram sina europeiska och amerikanska pass för att åka till flygplatsen.

Salomos dom av Caspar de Crayer.

Referenser: