FRILUFTSLIV • I den här artikeln följer ett antal tankar som erhållits genom olika typer av träning överlag, vandring, bestigning av Sveriges högsta berg Kebnekaise, samt hur stämningen kan upplevas på en sådan plats för den som är nationellt sinnad.

Den återkommande träningens vikt

För ungefär ett år sedan besteg jag Kebnekaises syd- och nordtopp och detta gjordes efter att ha varit på berget tidigare men misslyckats med bestigningen till följd av bl.a. dåligt väder och sjukdom. Dessa är bara två aspekter som gås igenom senare i den här artikeln men först kommer vi in på vikten av att ha en återkommande träning för konditionen och förmågan att vandra länge med packning. Att börja med styrketräning är en helt annat typ av träning. Införskaffande av kreatin, proteinpulver, dragremmar m.m. är något som sällan hör hemma hos den som tränar löpning eller hos den som vandrar mycket. Styrketräning kan upplevas som en roligare typ av träning än konditionsträning och att då gå upp på löpbandet efter en viss tid av uppehåll och springa den där timmen känns troligen inte som det mest lockande. Skador hade erhållits från löpning och den beskrivna känslan var fallet för mig, vilket också kom att bli en bakläxa jag fick göra.

Under sommaren genomförde jag ytterligare en bestigning av Kebnekaises bägge toppar. Packningen var än en gång lite lättare packad än innan och vädret kunde knappast bli bättre. Det skulle inte bli några problem, vad jag trodde. Den första dagens vandring kändes dock mer utmattande än året innan och likaså var det under bestigningsdagen då det blev långt fler vilor än vad som förväntats. Maten, som hade samma upplägg som året innan, tog slut snabbare och vattnet började också att sina. Inga problem i sig egentligen utan det hela var mest till min förvåning. Väl tillbaka på fjällstationen hade benen svårt att ens ta sig upp för något så enkelt som tre vanliga trappsteg och att påbörja återvandringen dagen därpå var uteslutet. Varför? Varför var allt så jobbigt den här gången?

Lärdomen

Mer mat hade kunnat ätas dagen innan och detsamma strax innan bestigningen påbörjades. Klädseln var dock lättare den här gången och därmed borde den inte ha medfört några problem. Men vad var det som gjorde allt så jobbigt? Svaret är bristande konditions- och marchträning. Eftersom styrketräningen hade gått före de andra träningstyperna minskade konditionen och i takt med det hade även kroppsvikten gått upp. Förvisso hade knä- och ryggsmärtor förebyggts men det var inte allt bevisligen. Vad är då lösningen? Konditions- och marchträning, är svaret.

Kebnekaise överlag

För den som än inte har bestigit Kebnekaise är det något som varje Nordbo bör gör minst en gång i livet. Som nationellt sinnad kommer du att notera en del intressanta saker på din resa. Några av dessa saker är:

  • Få rasfrämlingar och gemenskap

Det finns få personer av utomeuropeiskt raselement. Är det något annat språk på plats du hör är det engelska, tyska eller franska. Antalet rasfrämlingar går som regel att räkna på en hand. Detta medför, utöver att folk på stationen har ett gemensamt intresse av vandring, att man känner en rätt tydlig gemenskapskänsla när man väl är på stationen. Folk hälsar på varandra, håller upp dörrar för varandra, börjar prata med varandra som om de känt varandra flera år fast de egentligen aldrig ens har träffats. För att gissa på hur folks politiska inställning är på stationen är den att bedöma som minst mer till vår fördel jämfört med hur det är i en vanlig slumpmässig svensk stad. Man hamnar relativt lätt i intressant diskussioner med folk där. Det kan handla om samhällfrågor där allt från hälsa, kost, träning och läkemedelsjättarna till ”covid-vaccin”, World Economic Forum och mediaägande tas upp. Ibland får man en känsla att den andre har läst just exakt samma artiklar som en själv inne på Nordfront. Att folk där skulle vara rakt ut öppna nationalsocialister är att ta i, men graden av politisk korrekthet är definitivt lägre där.

  • Många par

En annan sak man snabbt noterar är att det är många unga par där. Bland en del gamla rävar till veteraner och en del unga ensamvargar finns det väldigt många par, man och kvinna och vita sådana. Troligen är det så att det på något sätt anses vara romantiskt att ta sig upp på Sveriges högsta topp tillsammans, vilket kanske inte är konstigt. Det är trots allt en utmaning att ta sig dit, en sådan som de allra flesta underskattar.

  • Många barn

En sista sak, och säkert finns det fler, man kan notera när man väl är där är att det finns många barn på plats. Förutom de gamla rävarna, ensamvargarna och paren finns det där många barnfamiljer. Nu låter det nästan som att Kebnekaise är en ”hopp och lek”-grej men låt inte skenet bedraga. Av omständigheter att döma har dessa barn föräldrar som är aktiva och då givetvis påverkar barnen i samma riktning, genom till exempel scouterna och liknande. Att se barn i 10-årsåldern på väg upp till sydtoppen är inte alls ovanligt. En sak som gör resan anpassningsbar för barnfamiljer är att stora delar av vandringen till och från fjällstationen går att korta ned med båt, vilket kan förklara varför även de små orkar med.

Några tips till dig som ska genomföra resan

Hela resan i sig består av olika delar och beroende på var i landet du bor kommer det kunna se lite olika ut. Det som dock tas upp här är vad som är gemensamt. Först kommer en kort genomgång av själva resan.

För att ta sig till berget måste en vandring på 19 km genomföras. Denna kan, om goda skäl föreligger, förkortas till ca 13 km genom att åka båt eller till 0 km genom att åka helikopter.

Nästa steg på resan är att fixa boende, antingen genom att tälta eller bo i stuga/rum. Är ens ekonomi inte den bästa är det en bra idé att tälta.

Dagen efter bestigs bergets topp(ar). Detta kan göras genom två olika leder men om man inte har glaciärvana och inte vill betala för guide är det den västra leden som gäller. Berget bestigs genom en vandring på ca 9 km enkel väg.

Dag nummer 3 är en dag som vissa kan behöva använda som vilodag medan den för andra lika gärna kan användas för hemfärd.

Tips

  • Boka in då du har vädret på din sida. Att vara på berget i snöstorm är fruktansvärt jobbigt. Därmed kommer man att behöva boka med kort varsel och då behövs det förberedelse på att man kan komma att behöva dra iväg när som helst under en viss tidsperiod.
  • Res inte i stora sällskap. Till följd av föregående punkt gäller detta. Det är kul om man är fler ja, men om det innebär att resan görs i dåligt väder är det bättre att resa få. Färre scheman måste tas hänsyn till.
  • Jämförbar fysisk förmåga, är något du bör ha som krav på den/de kamrat/er som du har tänkt bestiga med. Detta gäller då vandring och ryggsäcksvana.
  • Gå upp extra tidigt, om du reser ensam under bestigningsdagen så att du inte kommer fram sent och blir så gott som ensam på berget.

För att dock återgå till början: glöm inte konditionsträningen. Min bestämda uppfattning är att den nationella rörelsen är bra, om inte de allra bästa, på att hålla en god fysisk förmåga jämfört med andra politiska grupperingar. Gatukamp kräver kanske inte mycket annan typ av träning än kampsport och styrketräning och för många räcker tiden helt enkelt inte till för annat. Utöver det jag nu skrivit kan det påpekas att resan överlag bjuder på fantastiska vyer, en stund för mental avkoppling och en ordentlig chans att utmana sig: men glöm inte marchträningen!