Massmedia runt om i landet har under dagarna som gått sedan aktivister från Svenska motståndsrörelsen avvärjde en attack på Slussen i Stockholm, med en marxistligist knivskuren som resultat, spekulerat kring det ökade politiska våldet och orsakerna kring detta. Låt oss klargöra några saker.

Det är en tacksam propagandistisk position systemets försvarare har eftersom de samstämmigt genom sin rikstäckande media kan publicera sina förklaringar och tolkningar. Och av dem som tar del av dessa är det ett fåtal som besvärar sig att söka djupare och försöka finna den andra sidan av saken – trots att denna bara är några klick bort på webben. För de flesta kvarstår medias snedvridna bild av saker och ting och deras ”analyser” (vilka är Expo:s analyser) blir till verklighet. Men för er som valt att söka den andra sidan av saken presenteras en kort analys nedan.

Vårt våld, en reaktion
Media försöker att förstora situationen genom att hävda att det är en våldsupptrappning som sker. Det som skett, och som för Motståndsrörelsens del förändrats sedan nationaldagen i år, är att vi följer en ”nolltolerans-linje” mot systemets fotsoldater. Vissa provokationer accepteras inte längre av oss utan vi väljer att slå tillbaka med kraft om gränsen passeras.

Våldsutövandet från systemets nyttiga idioter bland marxistgrupperingarna ligger på en relativt jämn nivå och har gjort så länge. Ibland blossar det upp för att sedan dala igen. Om diskussionen handlade om vilka som genomfört flest illdåd, flest hemfridsbrott och så vidare skulle vi nationella ligga väldigt långt bakom dem. Vi är inte sådana människor och vår kamp bedrivs inte på det sättet.

Det som hänt nu är att vi svarar våldsamt på marxisternas försök att hindra oss att sprida vårt budskap. Vi slår tillbaka långt mer hänsynslöst än vi gjort tidigare. Och detta beror helt och hållet på att vi angrips, dvs. vi slår tillbaka i självförsvar. Eller hur ofta blir vanliga människor, svenskar eller främlingar, överfallna i samband med våra tidningsförsäljningar? Det har aldrig hänt! Vi har sagt det förut, och vi säger det igen – lämna oss ifred så upphör reaktionerna från oss.

Media har, angående händelsen på Slussen, i efterhand hävdat att den knivstuckne var en oskyldig civilperson som bara kom i vägen. Även marxisterna, som först påtalade att ”offret” var en av dem, har i efterhand ändrat sig och hävdar nu motsatsen. Men tror man att sådant man skriver på forum, bloggar och liknande försvinner ut i tomma intet? Det gör det inte. Mannen som blev knivhuggen var med och attackerade aktivister som, i enighet med Sveriges grundlag, uttryckte och förmedlade en politisk åsikt. Då denne person med våld försökte hindra aktivisterna från detta försvarade de sig och under tumultet som följde knivhöggs han. Till er ”antifascister”: hur står ni ut med er själva?

Ökad och ihållande aktivism
En orsak till att media allt mer desperat försöker sammankoppla vårt namn med våld är den inte bara ihållande, utan även ökande, aktivismen från organisationen. Kamprapporterna på Internetsidan uppdateras frekvent och dessa utgör bara en del av de aktiviteter som genomförs. Även detta faktum är en förklaring till de sammanstötningar som ägt rum eftersom lagen om orsak och verkan gäller. Vissa tror säkert att Motståndsrörelsen för en tynande tillvaro, andra hoppas verkligen att det är så – ni har fel! Man skall inte använda fiendemedias publiceringsfrekvens som ett riktmärke.

Systemets fotsoldater har i stort sett som enda mening med sin tillvaro att bekämpa oss nationella – längre än så sträcker sig inte deras program och inte heller skulle systemet acceptera dem som de gör nu, om de skulle få för sig att verkligen utmana kapitalet eller globalisterna. Detta ger dem mycket tid åt att försöka störa oss.

I och med att organisationen ökat sin närvaro markant på gatorna kommer fler sammanstötningar som ett brev på posten. Och dessa kommer inte att sluta förrän marxisterna kommer fram till att det kostar mer än det smakar att ge sig på oss. Ett första exempel har redan påvisats – kommer det att behövas fler?

Med detta i åtanke är det alltså inte konstigt att det som hänt, hänt. Ju oftare man befinner sig i skogen, desto större chans är det att man får se en björn, eller hur?

Lögnen om den ”interna konflikten”
Media menar nu i efterhand, då proffsen på Expo kommit till tals, att våldsupptrappningen beror på en intern konflikt mellan ”Motståndsrörelsen och nätverket Info-14”. Detta är dravel. Jag träffade personligen inte bara en, utan flera personer, tillhörande Info-14 för några dagar sedan och då märkte inte jag av denna påstådda konflikt. Men å andra sidan, Expo vet väl mer än vi själva om detta.

Oavsett så låter inte Motståndsrörelsen andra bestämma vår agenda. Varför vi skulle bli extra våldsamma av en intern konflikt, eller på grund av meningsskiljaktigheter nationella organisationer emellan är för mig obegripligt – och jag vet vad jag talar om eftersom jag i alla fall har en viss insyn i detta. Motståndsrörelsen har inte heller som mål att bli den största ankan i dammen, om man får uttrycka sig så. Vi lägger ner den absolut största delen av vår tid på att rekrytera och informera vad vi kan kalla för vanliga människor. En redan nationell individ vet vilka vi är och söker sig till oss om han eller hon finner vår organisation bäst lämpad att föra kampen i – vi behöver inte ”internrekrytera”.

Vi drar inte jämt med alla, den saken är säker – och alla drar inte jämt med oss. Men jag vet att inte vi, och hoppas att blott få andra, är så korkade att de låter kampen för vårt folks överlevnad bli lidande för sådana småsaker.

Så, låt oss nu sammanfatta det hela mycket kort. Våldsupptrappningen och sammanstötningarna på gatorna beror helt och hållet på att systemets fotsoldater försöker störa oss. Stör de oss får det konsekvenser – valet är deras.

Det finns ingen ”intern konflikt” som gör Motståndsrörelsen mer aggressiv.

Jag vet att jag kommer att få tillfälle att återkomma i ämnet ju mer tiden lider. Era kommentarer är varmt välkomna.

• Publicerad:
  2007-09-09 00:00