NÄTHAT. Diskussionerna kring det så kallade näthatet har fullkomligt dominerat på de sociala medierna idag. En sak är säker, mediernas fräna dubbelmoral är oroväckande.
Den absolut största orsaken till att ”näthat” överhuvudtaget existerar är att det verkar som en ventil för människors känslor kring invandring och mångkulturens många baksidor. Om vissa frågor stigmatiseras och dess frågeställare kontinuerligt utsätts för medial demonisering och/eller utfrysning blir det här den oundvikliga effekten. De känsligare ämnena diskuteras inte längre endast i fikarummen och i hemmets trygga vrå utan istället i allra högsta grad på de sociala medierna och i kommentarsfälten.
Igår avslöjade Expressen i samarbete med Researchgruppen identiteterna på anonyma människor som på ett eller annat sätt ventilerat sina känslor. Men de här avslöjandena riktade ljuset mot något mycket mer uppseendeväckande. Nämligen svenska mediers verkliga agenda.
Att hänga ut anonyma människor på det här sättet är ett allvarligt övertramp både på dessa individers personliga integritet men även på yttrandefriheten som sådan. Vi har det nu svart på vitt. Vissa åsikter är helt enkelt socialt förbjudna. Vissa saker får man inte tycka och kanske inte ens tänka.
Här gäller då sannerligen inte samma yttrandefrihet eller ”konstnärliga frihet” som vi sett samma medier vurma för i förra veckan när främlingen Jason ”Timbuktu” Diakités sjöng om att slå och misshandla en riksdagsman. Då mina vänner är det tydligen helt rätt att hata. För inte kan man väl kalla Timbuktus verser för annat än hatiska? Lik förbannat framställs Timbuktu snarast som en blid ängel samt värnare för de ”mänskliga rättigheterna”. Det råder en grov diskriminering i Sverige. Och de som diskrimineras är svenskarna. Inser inte folk det efter den här skandalen är de mer hjärntvättade än någon kanske kunnat ana.
Idag läste jag det här inlägget av krönikören Marcus Birro på Twitter: ”Faktum är att Malmö utomlands är känt för att vara en stad varifrån många judar flyr. Inte minst i Israel är det så.” Samtidigt som svenskar som är invandrarkritiska eller negativa till mångkulturen hängs ut som kriminella av ”oberoende” medier sitter alltså Marcus Birro och skriver det här.
Birro bekräftar att judarna minsann inte trivs i Malmö och att det är vida känt att de vill fly därifrån. En hel värld nickar förstående när den israeliska staten deporterar afrikaner för att de vill bibehålla ett judiskt homogent land. Men när svenskar vill bevara Sverige svenskt pekas de oavkortligt ut som hatiska inhumana rasister.
Det finns ingenting som allas lika värde. Inte heller existerar det någon yttrandefrihet om man råkar kritisera ”fel” saker. Sanningen är att vi svenskar får bottennapp inom både områdena. Våra åsikter, vår oro, rädsla eller ilska tas inte på allvar utan ignoreras så in i den milda grad att allt fler fylls av både maktlöshet och frustration. ”Näthatet” är en efterdyning av den misslyckade massinvandringspolitiken som tillåts fortgå i vårt land.
Idag har vi Sverigedemokraterna som får människor att tro att de kan förändra en korrupt regering och föra fram dessa känsliga frågor. Men i själva verket fryses de ut och motarbetas av hela regeringsapparaten. Det är inte demokrati. Om svenskar röstar på ett parti som inte ens får komma till tals eller accepteras växer sig ilskan allt starkare.
Vi kommer att få se mer av sådant här ”näthat” framöver. Tro mig. Kitteln kokar och till sist kommer den att koka över. Till sist kommer fler att inse det bittra och svårsmälta faktum att Sverige inte styrs i rätt rikting. Vi är på väg mot stupet. Jag önskar att svensken snart ska vakna och att fler vågar stå upp för sina åsikter öppet, varje dag och överallt. Ju fler som gör det, desto snabbare kommer vi att nå dit vi vill. Vi behövs alla i denna ödets timma och det är dags att börja göra motstånd på allvar!
Hoppa till huvudinnehåll
