NORDISKA MOTSTÅNDSRÖRELSEN • De begav sig till motormässan och sedan till köpcentrumet. Det blev en heldag med mycket exponering, många samtal, en hel del hyllningar, lite konfrontation och en rejäl skopa polis-trakasserier. Nordfronts reporter var där.

Bland motormässors besökare brukar intresset och sympatierna för nationella budskap vara stort. När Elmias årliga variant av en sådan mässa hölls i Jönköping under påsken, var det därför givet att Nordiska motståndsrörelsens aktivister traditionsenligt skulle bege sig dit. Lika självklart tyckte Nordfronts reporter att det var att sluta upp denna påskafton för att ta pulsen på det nationella motståndet i landet, vilket enligt en del nu genomgår tuffa tider. Temat för dagen var en påminnelse om något som alla känner till, men många lärt sig bortse från:

Redan under sin marsch från centrum till mässområdet fick aktivist-tåget en tämligen intim uppvaktning i form av en motorcykelpolis, som uppenbarligen glömt alla regler rörande vilka ytor ett fordon av den typ som han själv framförde får trafikera.

Och ovanför aktivisternas huvuden svävade en polishelikopter. Eskorten mot Elmia var med andra ord rent statsmannamässig. Men motståndsmännen fick aldrig som avsett tillfälle att ställa upp utanför Elmias ingång med banderoll och fyra fanor. För detta satte ordningsmaktens politiserade företrädare på plats stopp innan aktivisterna ens nått fram till destinationen. Man hänvisade härvid till sin egen förståelse av av begreppet ”offentlig plats”.

Istället för att kontra med alltför omfattande utläggningar om grundlagsskyddade fri- och rättigheter och därmed riskera bli indragna i långdragna diskussioner med oviss utgång, valde aktivisterna strategiskt att förlägga aktiviteten till en annan näraliggande lika frekventerad plats, som knappast ens av dessa poliser skulle kunna påstås utgöra någonting annat än en offentlig plats.

Utanför Husqvarna Gardens passerade nämligen mässbesökarna på väg till och från sina bilar. Här ställde aktivisterna upp och spenderade några timmar med att distribuera flygblad och klistermärken samt diskutera med mestadels intresserade och välvilligt inställda förbipasserande, vilka ofta bad om att få ta en selfie med någon eller några av motståndsmännen. Hälsningar och hyllningar duggade tätt.

Bland passerande med en negativ inställning till motståndsmännens budskap utmärkte sig en rasfrämmande man med uppenbart sviktande psykisk hälsa, som, förvissad om vilken part de närvarande poliserna skulle ta i en sådan konflikt, visade tydliga tecken på att efterfråga fysisk konfrontation med aktivisterna. Han räddades emellertid av sin väninna, som gick emellan och till slut lyckades få honom på bättre tankar.

Politiserade poliser

Ett visst komiskt värde fann såväl undertecknad som aktivisterna i de ständigt uppvaktande polisernas smygläsning av de flygblad och klistermärken, som de förra tilldelat dem. Uppenbart ville de dölja sitt intresse för organisationens, enligt polisutbildningen, förkastliga budskap för motståndsmännen.

Dessa polisers grad av politisering framgick inte minst av deras attityd – ofta uttryckt i deras minspel – i diskussioner med motståndsmän.

Och väldigt uppenbar blev den när de stoppade aktivisterna i deras bilar på väg från den parkeringsplats, där man just gått igenom dagens lyckade aktivitet och planlagt dess fortsatta verksamhet. Åsiktsregistrering skulle nu genomföras och varje deltagande bilförsedd aktivists fordon skulle av okänd anledning nogsamt genomgås – ett förfarande som inga andra trafikanter utsattes för.

För aktivisternas del väntade nu boxningsträning i en näraliggande träningslokal. Stämningen var på topp under praktiserandet av slagkombinationer följt av 90-sekundersmatcher mellan hårt kämpade, men påtagligt kamratligt inställda kombattanter.

Efter ett välbehövligt intag av mat, begav sig de outtröttliga aktivisterna efter mörkrets inbrott nu iväg till nästa kamp-anhalt, köpcentrumet A6, för att där distribuera flygblad och klistermärken. Här var bemötandet som de fick ännu mer övervägande positivt än det de erhållit tidigare under dagen.

”Siktet inställt lite längre fram”

När flödet av firande till slut började avta, avblåstes aktiviteten och undertecknad passade på att haffa en av aktivisterna för några frågor.

Läget?

— Trött och lätt euforisk.

Hur skulle du betygsätta dagens aktiviteter?

— Riktigt lyckade, åtta tyr-runor av tio.

Hur ofta ”aktivistar” du?

— Flera gånger i veckan – med kamrater.

Ni fick mycket positiv respons idag. Är det vanligt?

— Det är nästan alltid blandat, men visst: nog mer positiv respons idag jämfört med genomsnittsdagen.

Tillbakagång för den nationella rörelsen enligt en del, ständiga polis-trakasserier mot motståndsmän: Ni får också ta en hel del skit på gatan. Men ni verkar så målmedvetna och oberörda?

— Vi vet att segern och framtiden tillhör oss, men att vägen dit går i cykler. Man kan säga att vi har siktet inställt lite längre fram. När det gäller påstådda motgångar, så kan de vara reella men tillfälliga – fast ofta är de påhittade. Vi är till exempel inte ett dugg mindre uppskattade eller ”populära” än vi var för sex till åtta år sedan, snarare tvärtom. Men om så faktiskt hade varit fallet, så hade inte heller det bekymrat oss. Bekräftelse är något man som nationalsocialist får av sina kamrater. Massornas respekt är något man erövrar över tid.