ANTIKVARISKT • Artikel från S-A Mannen nr 1, 1938. Författad av pseudonymen ”S.A.-man från Stockholm”.

Känner Ni igen rubriken? Det betyder i Medel-Svenssons ögon att ”nassarna” åter varit i farten. Att det sedan står under rubriken att det åter varit ligistelement som bråkat på ett nationalsocialistiskt möte spelar ingen roll. Det är i alla fall ”nassebråk”. Skulle nationalsocialisterna inte hålla något möte bleve det inget bråk. Saken är självklar. Vi skall då inte heller förvånas över att Aftonbladet kräver i en ledare att polisen borde se till att nationalsocialisterna inte få hålla möten. Det är bara en följd av den allmänna begreppsförvirringen. Man vill helt enkelt inte begripa texten under rubrikerna. Därför söker man inte heller sanningen bakom dem.

Jag har sett dem. Unga pojkar och äldre män jagade som vilda djur av en rasande ligisthop under skrik och skrän. Jag har sett massan i funktion när den släppt alla mänskliga lidelser lösa – när den sparkat på sitt offer, en ung pojke som blödande ligger på marken.

Jag har sett stenar vina i luften, krokben som satts i skydd av mörkret, och ”ledartyper” bakom mobben, som fegt sprungit när polisen kommit till platsen, utan att taga ansvaret för sina handlingar.

Allt detta vet inte Medel-Svensson. Han vägrar helt enkelt och hetsarna bakom rubrikerna hålla det bara som ett nöje. Varför skulle en välbetald systemredaktör, som har sitt och de sina på det torra, våga skriva mot ligistelementen, i synnerhet när det gäller ett sådant byte som ”nassar”? Det har gått fruktansvärt långt. Snart kommer uppviglarna bakom fronten att gå ännu längre. Vi veta det och äro beredda.

Sagoberättare i marxistpressen har utstyrt och försett oss med hela mänsklighetens alla laster och brottsliga anlag. Det finns inte ett brott, som vi inte skulle kunna begå för att slå ned ”arbetarklassen”. Tänk om det hände, att vi alla skulle vakna en morgon med de där egenskaperna man utrustat oss med. Skulle någon systempamp gå säker för sitt liv och hälsa? Nej, vi skulle samlas i klungor och dra ut feta ministertyper ur deras lyxvåningar. Vi skulle jaga dem ut på gatorna och när vi fått dem i någon avskild vrå, då skulle vi slå ned dem liksom ligistligorna bruka göra – trampa på dem – slå ut deras tänder och se blod…

Nu är den lyckliga verkligheten för systempamparna den, att vi tillhöra Lindholms S.A. Och S.A. det är disciplin.

Det var ett möte nyligen på Söder i Stockholm. Ligistelementen tjöto och rasade som vanligt. Polisen måste ingripa och jagade dem som harar i vinklar och vrår. Men så fick polisledningen för sig, att även de som hade mötet skulle skingras. Med dragna sablar störtade polisen sig över S.A.-männen. De stodo där i en gathörna kopplade arm vid arm för att hålla tillsammans och skydda sig mot pöbeln. Närmare och närmare kommo polismännen. S.A.-männen stodo där ändå – de sprungo inte som de andra och tack vare deras fasta uppträdande så måste polisen avstå från anfallet. De voro Lindholms S.A.-män.

Den här tidningen är en S.A.-tidning. Det säger namnet. Den talar till S.A.-männen, men den talar även till motståndarna – på sitt språk. Det är kanske rått och ohyfsat, men vi ämna inte längre tåla att våra pojkar bli slagna och nedtrampade. Vi ämna inte se våra egna blöda utan att slå igen. Vi ha rätt till det. Samhället gav oss den rätten – när det längre inte ville skydda oss mot packet.

Gör gatan fri … och slå hårt S.A.-män! Varhelst en arm höjs för att slå ned Dig med våld – använd våld igen! Vi äro ett uppbåd för det kommande Sverige. Vår kärlek till vår befriande uppgift är så stor, att tror någon sig kunna slå ned denna vår vilja med våld, så möta vi med våld, skuldra vid skuldra. Det är vårt svar…

— S.A.-man från Stockholm