KULTUR. Här går islänningen Ríkharður Magnússon kort igenom den gamla nordiska tron och de snedvridningar som sker av denna nu för tiden.

Jag kommer inte att göra någon djupdykning i den nordiska tron i den här artikeln, syftet är istället att bemöta och utradera en del av de snedvridningar och den falska information som kommit att belacka tron på Island och utomlands. Syftet med svartmålningen av den nordiska tron är att undergräva våra nordiska folks gemensamma historia och kultur genom att blanda in element av kulturmarxistisk hjärntvätt.

Mycket är skrivet om de nordiska gudarna och det finns en hel del material att finna om detta ämne. Många saker är kända om de nordiska folkens och de germanska stammarnas seder, men det finns fortfarande också en del saker som är oklara. De flesta känner antagligen till att nordiska människor från vikingatiden trodde på asarna, mindre känt är kanske att också deras släktingar i de germanska stammarna trott på samma gudar i århundraden – kanske rent av årtusenden. Oden hette där Wotan och Tor hette Donnar.

De germanska stammarna blev tvångskristnade genom lurendrejeri och våld efter det romerska imperiets fall. Man kan också säga att en del i Roms fall kom genom just skiftet av religion. Människor i de nordiska länderna blev kristna mycket senare. Thorgeir Ljosvetningargodi (överstepräst från sjön Ljósavatn) bestämde sig för att Island skulle bli en kristen nation år 1000, men folk fortsatte tillbe de gamla gudarna i hemlighet. Olaf Tryggvason ledde Norge under kristen fana år 995. Danmarks Harald Blåtand döptes år 965. Svenskarna kristnades officiellt när Olof Skötkonung lät sig döpas år 1008, men kristendomen fick ändå inte fullt genomslag förrän någon gång på 1200-talet.

Under en lång tid efter kristnandet, och till viss del än idag, behöll människorna i de nordiska länderna sina traditioner spunna ur den nordiska tron som exempelvis jul och flera andra högtider. Genom Snorres Edda, Havamal och många andra böcker och dikter har traditionerna och tron bevarats. Boken Germania av Tacitus som handlar om de germanska stammarna är också värd att nämna.

Kristendomen hade en stor roll i att förstöra den gamla tron genom att förvränga den och förbjuda delar av den för att tvinga hedniska män till lydnad. Ett exempel av många är påståendet att kristna skulle ha varit bosatta på Island före hedningarna genom irländska munkar som bebott ön Papey sydost om Island. Detta är dock mycket osannolikt då inga geologer funnit några kvarlevor från tidsperioden.

Snedvridningen av den gamla nordiska tron sker fortsatt idag, men numera främst genom kulturmarxismen där det uppenbara syftet är att undergräva historien och kulturen hos människor av nordiskt och germanskt ursprung. Framträdande medlemmar i den isländska Asatru-församlingen är högst delaktiga genom amatörmässiga påståenden, tolkningar och fantasifulla metaforer genom den nordiska tron. Det har förvärrats ytterligare de senaste åren då en ny våg av ”broder-troende” tillkommit efter att serien ”Vikings” kom ut och en massa människor fick för sig att de kunde göra anspråk på den nordiska tron då de har sett spår av nordiskt DNA när de spottat i en kopp från ”23 and me”. Ordet ”broder-troende” avser de människor som faller i varandras armar och kallar varandra ”bröder” och ”systrar” på grund av sin nyvunna religiösa tro, men som egentligen inte har några, eller väldigt vaga, förfäderliga band till den nordiska tron.

Nu har marxistisk ”jämställdhet” adderats och många Lagerthas (namnet på Ragnar Lodbroks fru) har poppat upp med helt fel information om hedniska kvinnor från denna tid. Visst stämmer det att nordiska kvinnor var friare än de kom att bli under kristendomen och att männen lyssnade på de äldre kvinnorna, men krigare med samma ”frihet” som männen var de inte. Kvinnorna skyddades för barnens skull, för folkets framtid.

Från veka Viking LARP-män framförs att ”nazister” inte har rätt att göra några anspråk på den nordiska tron och därför gnäller de om att nationalister och nationalsocialister använder sig av runor och andra symboler kopplade till det nordiska arvet. Nyligen grät exempelvis ett norskt band ut på grund av att Valknuten, som används som bandets symbol, bars som brösttatuering av en av de som tog sig in i Kapitolium i USA. Bandmedlemmarna var upprörda och hävdade att ”nazister” inte skulle stjäla gamla nordiska symboler. Faktum är dock att runor och symboler inte är privatägda och om något så är det människor som kämpar för sitt folk och känner deras historia som faktiskt har en rättmätig anledning att använda dem.

Oden är och kommer alltid att vara allfader. Män fruktade Oden förr i tiden. Han sitter på sitt höga säte i Valhalla med sitt spjut Gungnir, sina korpar Hugin och Munin och sina två vargar Gere och Freke vid sin sida. Han förbereder sig ständigt för Ragnarök – världens undergång – som kanske kan sägas vara en mer verklig profetia på grund av förhållandena i världen idag än någon gång tidigare. Inte ens Oden får frid från kulturmarxisterna som försöker koppla honom till sin ideologi. Oden är dock över tusen år gammal – bra mycket äldre än kulturmarxismen och dess begrepp.

Tor är den antagligen mest populäre guden idag. Han är beskyddaren av människorna, Asgård och Midgård. Många känner till den stora hjälten, hans hammare Mjölner och hans vagn som dras av två bockar. När han reser runt för att jaga jättar (Jotun) skakar bergen på grund av den åska som bildas när han lyfter upp hammaren för att slå. På Island är många landmärken och mänskliga namn uppkallade efter honom. Folk prisade Tor långt efter kristendomens intåg i de nordiska länderna.

Kulturmarxisterna försöker lyfta fram att Tor är transsexuell och att denna perversion således har stöd i den nordiska tron. De gör den utsvävande kopplingen grundad i berättelsen där han använder djurskinn för att maskera sig och i sagan där han klär ut sig till Freja för att lura jätten Trym och kunna återta sin hammare. En del påstår till och med att Tor är rasblandad, hälften jätte och hälften gud, men i all dokumentation som finns är han son till Oden och Jorden. Enligt Eddan är Jorden en Asynja, alltså en kvinnlig gudinna. Här visar alltså de antivita kulturmarxisterna och självutnämnda moraliska apostlarna av politisk korrekthet verkligen prov på hur de med falsk information försöker undergräva vår kultur.

Loke däremot, han är son till gudinnan Nal och till jätten Farbaute. Loke är alltså av blandat blod. Loke är också enligt den nordiska tron symbolen för falskhet, svek och bedrägeri. Om kulturmarxisterna skulle dyrka någon gud torde det vara honom.

Även om den isländska Asatru-församlingen påstår sig vara opolitisk och inte delta i någon form av politisk aktivitet verkar flera av deras ”präster” vara vänstervridna och politiskt korrekta. De predikar den nordiska tron utifrån sina perspektiv – att den är öppen för alla, att den är öppen för homofila äktenskap, transsexualitet, rasblandning och mångkultur. Om de ens dyrkar någon av de nordiska gudarna måste det således vara Loke, för att detta i övrigt skulle vara i samklang med den nordiska tron är total nonsens.

I all dokumentation står det nämligen solklart att asarna bor i Asgård och jättarna i Jotunheim. Ingenstans står det om att Asgård öppnade sina gränser för jättar, svartalver och andra. Då skulle Tor och Heimdal förlorat sina syften som beskyddare av Asgård och Oden hade tränat upp Enhärjare inför Ragnarök helt i onödan.

Sådan här infantil vänster-retorik borde givetvis fördömas av den isländska Asatru-församlingen om de vore en seriös religiös församling. Istället visar medlemmarna på sin politiska agenda i ord och praxis och snedvrider den nordisk hedendomen helt med sina infall.

Den nordiska gudatron är grundad i naturen. Givetvis har många delar av arvet gått förlorat på grund av kristendomens förvaltning, men det finns fortfarande tillräckligt med bitar i pusslet bevarade för att kunna se hela bilden där de nordiska gudarna uppenbarligen symboliserar det nordiska folket från den tiden. Det är inte hat att säga att de nordiska gudarna är ett arv till det nordiska folket.

Motsatsen till detta är en del i internationalisternas försök att underminera allt som är folkets nationella arv, inte bara på Island, i de nordiska länderna eller i Europa, men över hela världen där den giriga bläckfisken ser sin möjlighet att kuva varje nation under sin vilja.

Nordiska motståndsrörelsen stödjer religionsfrihet där den inte skadar eller underminerar vårt folk. Med den här artikeln vill jag därför inte försöka predika någon nordisk religion utan istället belysa att den nordiska tron är en del av vår gemensamma kultur och historia i de nordiska länderna. Att ha kännedom om historien ger oss djupare förståelse för var vårt folk kom ifrån, vilka vi är idag och vart vi ska gå i i framtiden. Därför får vi aldrig tillåta att vårt arv går förlorat.

Ursprungligen publicerad på Motståndsrörelsen.se och översatt från Nordurvigi.

  • Publicerad:
    2021-03-01 12:00