1 MAJ. Fredrik Vejdeland summerar 1 maj-demonstrationerna i Ludvika och Boden.
Fredrik Vejdeland talar i Boden. Foto: nordfront.se.
Nyss hemkommen från den historiska demonstrationen i Boden är det nu dags att summera 1 maj-demonstrationerna i både Boden och Ludvika. Vad var bra och vad var dåligt? Lyckades vi uppnå vad vi ville?
Låt oss först konstatera att systemet misslyckades. Fatalt dessutom med tanke på vad deras målsättningar var från första början.
Hat och kärlek
Till Ludvika sände regeringen demokratiministern Alice Bah Kuhnke, vilket är tredje året i rad som regeringen sänt ministrar för att försöka överträffa Motståndsrörelsens 1 maj-demonstrationer i Dalarna.
Det är alltid ett positivt tecken att regimen hellre demonstrerar mot Nordiska motståndsrörelsen än för sin egen politik. Det bekräftar att regimen ser Nordiska motståndsrörelsen som den sanna oppositionen, att vi utgör det nuvarande eller presumtiva hotet i framtiden.
Trots denna ansträngning från regeringen – med understödet från de lokala partierna, vänsterpöbeln och alla de andra ”goda krafterna” samt genom den massmediala hetsen mot demonstrationen veckorna innan – hade vår demonstration ett stort folkligt stöd.
Demonstrationen i Ludvika hade ett stort folkligt stöd. Foto: nordfront.se.
När talen hölls var det hundratals vanliga åskådare på plats bakom polisens avspärrningar, och några av dem såg även till att bli en del av deltagarna vid talarplatsen. Enligt rapporter jag fått mig tillhanda var stödet dock som störst längs vägen där mängder av Ludvikabor ställde sig för att visa sitt stöd, många genom diskreta nickningar och hälsningar.
Att det ser bra ut inför valet i Ludvika står helt klart. Massmedia har varnat för att Nordiska motståndsrörelsen håller på att ta över Ludvika och även om stödet fortfarande är tyst så finns det där. När kommunvalet i Ludvika äger rum kan dessa människor göra en skillnad vid valstugan utan att riskera att utsättas för systemets hat.
Till Boden kraftsamlade vänstern från hela Norrland, Stockholm och säkerligen flera andra ställen i landet. Regeringspartiet Socialdemokraterna bussade in folk från hela Norrland, förmodligen med hjälp av statskassan. Lägg därtill alla de ”nya svenskarna” i Boden som blev allt mer talrika i motdemonstrationens led ju mer denna pågick.
Enligt tillförlitliga källor var målsättningen som Boden mot rasism och AFA hade att helt spränga, inte störa, demonstrationen.
Jag kan förstå att de valde att lägga enorma resurser på detta och att de verkligen ville försöka sig på en sprängning. Jag kan se framför mig deras förväntningar och att de innerligt såg att de hade en chans nu när vi delade upp vårt manskap mellan Ludvika och Boden. Att deltagarna skulle bli färre i Boden var förmodligen ingen vågad gissning och då demonstrationer i Norrbotten är för oss någonting helt nytt och oprövat fanns kanske möjligheten att faktiskt stoppa demonstrationen?
Men när dagen kom grusade Motståndsrörelsen deras förhoppningar. Med några tillrättavisningar och med hjälp av tio sköldbärare som med bravur skyddade Nordiska motståndsrörelsens demonstration från pöbeln så gick deras fantasier om intet. Deras misslyckande var totalt och när det väl kom till kritan så vågade man inte ens göra ett allvarligt försök att spränga demonstrationen.
Antifascister planerade att bokstavligen stoppa demonstrationen i Boden. Det gick inte alls. Foto: nordfront.se.
Våra mål uppnåddes
Vi själva hade i huvudsak två mål med våra 1 maj-demonstrationer där allt utöver detta var en bonus.
1. Att på allvar etablera rörelsen i Norrland.
2. Att genom en slagkraftig manifestation skapa de bästa förutsättningarna inför kommunvalen i Ludvika och Boden.
I Boden lyckades vi bli närmare 200 personer med ytterligare hundratals, neutralt eller positivt inställda, åskådare vid talarplatsen, vilka distanserade sig från pöbeln som stod och skränade bredvid. Mest positivt är kanske att ett 30-tal icke-anslutna bodensare gick med i ledet; en del av dem redan på samlingsplatsen, andra som smög in i ledet längs vägen. Detta är unikt och visar att vi de facto redan är ganska etablerade i Norrland.
Denna historiska demonstration och all uppmärksamhet kring Nordiska motståndsrörelsen i Norrbotten kommer bli startskottet för en massiv rekrytering i Norrland när arbetet väl följs upp – särskilt då under valkampanjen i Boden. Innan demonstrationen i Boden så hade bodensarna aldrig sett någon nationell demonstration och en inte alltför vågad gissning är att de förväntade sig kanske 40-50 personer. Istället kom närmare 200 personer varav många av dem var från Boden, Luleå, Överkalix, Gällivare, Piteå, Älvsbyn, Skellefteå, Umeå och säkerligen andra platser i Norr- och Västerbotten.
Sammanlagt anslöt sig närmare 200 personer till demonstrationen i Boden. Foto: nordfront.se.
Det finns även andra positiva saker med de två demonstrationerna.
* Vi fick otroligt bra uppmärksamhet i Norrbotten och Dalarna men också i övriga landet och till och med utanför Sveriges gränser. När livesändningarna avslutades hade de fått 30 000 tittare. Livesändningen från Ludvika har i skrivande stund setts av 29 000 personer och livesändningen i Boden av 17 000. Räkna även in de 92 000 kronorna som satts in på vårt Swish-konto där summan fortfarande ökar. Pengar som kommer att användas till att finansiera valrörelsen i just dessa orter.
* Vi höll den nordligaste nationalsocialistiska demonstrationen i världen någonsin och den nordligaste nationella demonstrationen i Sverige, såvitt jag vet. Att vi skrev historia i Boden råder det inga som helst tvivel om.
* Vi arrangerade två 1 maj-demonstrationer samtidigt, vilket också det är unikt i den moderna nationella rörelsen. Som en internorganisatorisk aspekt kan även nämnas att när vi delade upp manskapet på två demonstrationer så tvingade vi arrangörer, säkerhetsgrupp och andra att prestera ännu bättre än tidigare och det gav även fyra nya talare chansen att debutera vid talarpodierna (något de utförde på ett ypperligt sätt). 1 maj gjorde oss alltså bättre på att demonstrera och gav oss fler människor som kan hantera viktiga poster.
Det enda negativa jag egentligen kan komma på är det egna deltagarantalet, men detta var aldrig det viktigaste denna dag och vi visste redan på förhand att ingen av de enskilda demonstrationerna skulle bräcka de 700 som närvarade i Stockholm eller de 600-800 (beroende på hur man räknar) som var på plats i Göteborg.
Jag hade visserligen personligen hoppats på 800 personer sammanlagt men där kan delningen faktiskt ha lett till ett något mindre deltagarantal fast att förhoppningen var att det skulle leda till ett högre. Kring 600 personer ligger ändå nära de 650 som kom till 1 maj i Falun förra året, men förmodligen infann sig en del osäkerhet när vi delade på oss.
Skulle demonstrationen bli så stor att man fortfarande kunde vara ”anonym” i ledet?
Skulle säkerheten hålla med färre deltagare per ort än vanligt?
Skulle det bli som i Göteborg?
Hade vi anordnat demonstrationen enbart i Ludvika, där vi är starka och som ligger bäst till geografiskt för de flesta, så är jag säker på att vi hade blivit 800 personer men då hade vi gått miste om att på allvar etablera oss i Norrland. Att vi valde att göra uppdelningen kommer vara livsviktigt för framtiden och kanske även vara det som ger oss kommunala mandat även i Boden.
Händelserna inför och under, men också skriverierna efter 1 maj-demonstrationerna i Ludvika och Boden visar att Nordiska motståndsrörelsen är en kraft som systemet på allvar fruktar. De har all anledning att göra det. Vi talade till folket mot politikerna, vi befäste vår position i Dalarna och förde kampen till Norrbotten och vi skapade jordmånen för att få in nationalsocialister i kommunfullmäktige.
Nu fortsätter kampen med förnyad kraft!
Tack, alla som var på plats!
Hoppa till huvudinnehåll
