KOMMENTAR. Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg delger här sina tankar om de lyckade demonstrationerna i Ludvika och Boden.

Att Nordiska motståndsrörelsen demonstrerar den 1 maj kan man nu på riktigt säga har blivit en fastslagen tradition då vi i år gjorde detta för tredje året i rad. Årets nationalsocialistiska hyllning till den nordiska arbetaren var dock annorlunda gentemot tidigare år – dels då vi arrangerade två demonstrationer samtidigt och dels då en av dessa hölls ända uppe i Boden.

Ingen av dessa saker låter kanske särskilt märkvärdiga för den oinvigde, men faktum är att de bägge gör 1 maj 2018 till ensam i sitt slag, till en unik dag i kampen för vårt folks överlevnad och frihet.

I Norrland har det alltid varit svårt att få ett ordentligt fäste för den nationella rörelsen. Tidigare existerande nationella grupperingar har enbart haft mindre representation på enstaka orter. Det bristande intresset gäller även för den låtsas-nationella rörelsen där Sverigedemokraterna under förra valet fick färre röster än genomsnittet i alla norrländska län utom Gävleborg och där Västerbotten var det län där SD fick lägst stöd i hela landet.

Nordiska motståndsrörelsen har under flera år, sakta men säkert, lyckats vända den negativa trenden och i såväl Näste 4 (nedre Norrland) som i Näste 6 (övre Norrland), har vi etablerat oss som en stark kraft och naturlig del av gatubilden på många norrländska orter. Ett stort antal offentliga aktiviteter har anordnats i flertalet städer de senaste åren, en demonstration har genomförts i Bollnäs och basaktivism har bedrivits till den grad att exempelvis Luleå kommun blev den ort där flest aktiviteter genomfördes under 2017.

Aktivismen har ökat i Norrland de senaste åren.

Det är ingen slump att Boden är en av de tre kommuner där vi ställer upp till val i höst eller att det var hit vi förlade en av årets bägge 1 maj-demonstrationer. Samtidigt måste det ändå konstateras att bara för ett par år sedan hade det inte ens funnits på kartan.

Med detta sagt var det verkligen ett stycke viktig historia som skrevs när vi mobiliserade närmare 200 personer till en nationalsocialistisk demonstration i Boden, varav åtminstone 70 % av deltagarna var norrlänningar. Det var den första nationalsocialistiska demonstrationen i övre Norrland någonsin dessutom. Utöver deltagarna i demonstrationen fanns det också hundratals åskådare som inte tillhörde någon motdemonstration. Av dessa bör en hel del vara möjliga deltagare i tåget nästa gång en nationell demonstration anordnas i trakterna och vissa är dessutom helt säkert potentiella rekryter till organisationen.

Nationalsocialismen är i Norrland för att stanna och det visade vi med all tydlighet den 1 maj!

Att kunna anordna två nationella demonstrationer samtidigt på olika platser i landet är också något som hade varit totalt otänkbart för bara ett par år sedan. Betänk att innan vår lyckade demonstration i Borlänge under 1 maj 2016 var det inte någon aktör inom den nationella rörelsen som lyckades samla många fler deltagare till en enda kraftsamling någonstans i landet än vad vi i år gjorde till Boden, trots att vi samtidigt samlade 400 deltagare till demonstrationen i Ludvika. Även denna sak, att anordna två lyckade demonstrationer samtidigt, är alltså en verklig bragd och något som går till historien.

Många kan nog omöjligt sätta sig in i hur mycket arbete det ligger bakom att organisera en sant oppositionell demonstration som inte på något vis får något stöd av etablerad media eller myndigheter. Det ska ordnas med tillstånd, dialog med polis, ljudutrustning, säkerhet, samlingsplatser, tal, mobilisering, fanor och banderoller, talarstol, lastbil och ungefär tusen andra detaljer.

Speciellt tungt att arrangera blir det såklart för någon som aldrig gjort något liknande tidigare. På riksledningsnivå har vi ansamlat oss en hyfsat god erfarenhet vid detta laget, men vi valde medvetet med dessa bägge demonstrationer att blanda oss i så lite som möjligt och istället överlåta organiseringen till lokala förmågor i Norrbotten och Dalarna för att på riktigt utmana oss själva och testa vår organiseringsförmåga.

Det är inte överdrivet att påstå att det behövs en närmast dubbelt så stark organisation för att klara av att anordna det dubbla antalet demonstrationer – något vi alltså gjorde med bravur. Nordiska motståndsrörelsen är välorganiserad och på stadig frammarsch. Det visade vi med all tydlighet den 1 maj!

Sist och antagligen minst, men likväl stort i sig, är att vi slog rekord både gällande antalet tittare på våra direktsändningar och antal donationer under en och samma dag. Det kanske inte utgör mer än en mindre detalj i historiska sammanhang, men är ändå också goda bevis för att vi har ett allt större och bredare folkligt stöd.

Den 1 maj 2018 förtjänar sannerligen en plats i framtidens historieböcker under avsnittet ”Den nationalsocialistiska befrielsen av Norden”. Tack till alla som gjorde dagen möjlig, från hårdnackade aktivister till anonyma bidragsgivare. Nu fortsätter kampen för att skriva nästa stycke historia. Vi ses på Gotland under Almedalsveckan!

  • Publicerad:
    2018-05-06 14:00