Motståndsrörelsens Simon Lindberg skriver om händelsen i Kristianstad.

Här sitter jag då idag som en ”överlevare” från lördagens ”nazistkravaller” med ett blåmärke på höften och en liten Kalleanka-bula i bakhuvudet. Media har som vanligt hetsat upp stämningen för att sälja lösnummer och kommit med väldigt många olika versioner om det inträffade. Men vad var det som egentligen hände?

Kristianstadsbladet menar att aktivister i Motståndsrörelsen, åtta stycken till antalet, anlänt till vänsterns möte och stängt in deltagarna i deras lokal för att sen oprovocerat gå till attack mot mötesdeltagare utanför lokalen och att de cirka fyrtio (alltså fem gånger så många som oss) stackars vänsterextremisterna från AFA blivit väldigt rädda och upprörda.

Norra Skåne kommer med en lite annan bild av det hela. Enligt dem, åtminstone deras första publicerade version på internet (som numera lämpligt nog är raderad), så var det istället så att vi ”nazister” hade hyrt lokal i Kristianstad som AFA stormade och att vi då tvingades avsluta vårt ”extrema möte” för att fly hals över huvud från platsen.

Så direkt kan ju vilken läsare som helst konstatera att minst en av tidningarna ljuger. Ordentligt. Två så olika historier kan ju inte vara sanna bägge två. Vem har då rätt?

Skulle vi, i enlighet med Kristianstadsbladets rapportering, av någon outgrundlig anledning haft som uppsåt att attackera mötet och dess deltagare, så lovar jag att vi hade gjort det på ett helt annat sätt. Vi må vara orädda vänner av döden, men åtta närmast obeväpnade mot sisådär fyrtio man beväpnade till tänderna, är lite väl dumdristiga odds även för oss att genomföra en attack med.

Och visst är det så att det hade varit intressant om Norra Skånes version varit sann. Att vi haft så goda ekonomiska resurser i organisationen att vi tyckt det verkat klokt att slänga ut en massa pengar på en lokal till ett möte med endast åtta deltagande personer. Och till råga på allt, ett ”extremt” möte dessutom!

Bägge tidningarna ljuger
Fakta och sanning är att Autonom vänster i Kristianstad kallat till öppet informationsmöte för att starta en ny utomparlamentarisk grupp i staden. Den hyrda lokalen till detta möte stod Socialdemokraterna för genom sin studieförening ABF, något arrangörerna stolt proklamerade i sina annonser för mötet.

Jag själv tillsammans med lokala aktivister från Motståndsrörelsen uppmärksammade affischerna och valde att närvara på samlingsplatsen till mötet för att fotografera deltagarna i syfte att lyckas komma med i Guinness rekordbok för foto på fulast människa iklädd palestinasjal, men också för att visa vårt missnöje mot bildandet av en ny kriminell sekt i Kristianstad. Och såhär i efterhand kan jag konstatera att det hela kunde ha avlöpt lite bättre.

Med åtta man ställde vi upp 50 meter ifrån lokalen och började fotografera. Det tog inte mer än en minut förrän anarkisterna och marxisterna stormade ut ur lokalen maskerade och beväpnade till tänderna med flaskor, knogjärn, olika verktyg, brännbollsträn och järnrör.

De, ca 35-45 till antalet, började sina sedvanliga hejaklacksramsor och gick i klunga mot oss.
10 meter ifrån oss stannade de upp, kanske häpna över att vi inte flydde trots deras kraftiga överläge i såväl manskap som beväpning. Men snart kom en stol flygande mot oss som med säker hand blockerades av våra sköldbärare och snart följde också en glasflaska.

Vi besvarade dessa projektiler med ett hav av flaskor mot dem och snart var konfrontationen ett faktum. Vi fredade oss så gott vi kunde men efter ett kort tag kände vi att oddsen emot oss var lite väl dåliga och att det var dags att ta oss från platsen. Efter närmare en kilometers joggingtur, blev vi av med förföljarna och polis kom till plats. Skönt nog behövde vi inte springa för snabbt då pöbeln inte verkade vilja komma ikapp utan att det hela mest skedda för syns skull.

Oavsett så kom vi alla undan med förvånansvärt lindriga skador med tanke på situationen. Vad gäller angriparna så kan vi genom deras egna medier läsa att de inte bara helt undslapp blessyrer utan att de även var mer utvilade och bättre till hälsan efter skärmytslingen… tro det den som vill.

En ur pöbeln greps misstänkt för grov misshandel.

Dagen efter då?
Ligger vi och grämer oss och våndas av våra plågor? Funderar vi på att lägga ner frihetskampen och låta de mörka krafterna segra? Är gruppen splittrad och kampmoralen lägre än någonsin? Nej sanningen är nog tvärtom på samtliga frågor. Utan tvivel var det vi som förlorade striden i den mån att vi tvingades fly platsen. Men vi gjorde åtminstone så gott vi kunde. Vi visade systemet att vi är beredda att gå en holmgång mot dem oavsett oddsen emot oss och riskerna det medför. Vi visade halva Sveriges samlade antifa-elit (enligt uppgift så var nämligen ca 90% av deltagarna ditresta från Malmö, Lund och kanske till och med Göteborg) att oavsett hur få vi än är så kan de aldrig någonsin ge sig på oss utan att det kommer att göra ont på åtminstone ett par av dem.

Ingen av aktivisterna har heller blivit skrämda till tystnad utan vill genom mig hälsa till Nationellt Motstånds läsare att nya aktiviteter i staden är planerade redan i veckan.

Morgondagen tillhör oss!

  • Publicerad:
    2010-11-01 00:00