KOMMENTAR • Russleman kommenterar homolobbyn och skjutningen vid bögklubben i Oslo.

Så låt oss komma direkt till poängen. En bögklubb sköts till strimlor av en kurdisk flykting, möjligtvis med radikala åsikter som motiv.

Tidigt på morgonkvisten skakade Norges antivita massmedier utan tvekan tänder över att situationen utgjorde en form av narrativkonflikt som inte kan användas som effektiv propaganda av någon.

”Prideparaden” som var planerad i Oslo ställdes in, vilket är bra. Godhetssignaleringen från ”the current thing-NPC:er” syns samtidigt i form av spontana pride-tåg och regnbågsflaggor på diverse Facebook-profiler. Man kan fråga sig vad de här markeringarna är tänkta att kommunicera. Definitivt inte motstånd mot fler ”flyktingar” från tredje världen, som faktiskt utgör det största hotet mot sexuellt avvikande personer, det är klart.

Jag kan bara tolka det som ett banalt motstånd mot ett ”hat” som måste definieras så vagt som möjligt på grund av gärningsmannens identitet. Att det i verkligheten inte betyder något som helst eller kommer kunna förhindra liknande händelser i framtiden, i motsats till om gärningsmannen hade varit en vit ”högerextremist”, i vilket fall du hade kunnat svära på att retoriken hade följts upp av ingripande politisk handling.

Och för det andra, varför är det bara homofiler som får ett brett politiskt stöd av Norges institutioner när de utsätts för våld av rasfrämlingar? Detta våldet pågår varje dag, men det fördes inga diskussioner om hat mot norrmän efter att Marianne Amundsen mördades i fjol, inte heller någon kampanj som uppmanar oss att bry oss om varandra som ett folk.

Vad kan man dra för slutsatser av mediecirkusen annat än att systemet betraktar ”skeive” [Norskt slangord som beskriver sexuellt avvikande, icke-heterosexuella personer, reds anm.] som en överklass och som har mer värde än resten av oss? Idén om att vita homofiler är de enda som utsätts för hatmotiverade våldshandlingar idag är löjlig och ingen borde acceptera den dubbelmoralen.

Så vad kan vi lära oss av denna händelse?

Först måste PST [Norska säkerhetspolisen, reds anm.] gratuleras till den ironiska prestationen att släppa ett pressmeddelande om att sannolikheten för terroristhotet från extrema islamister hade minskat och terroristhotet från ”högerextremister” hade ökat bara en månad innan en kurdisk ISIS-sympatisör öppnade eld på en homosexuell pub i huvudstaden. Detta kan bero på två olika saker:

1. PST är helt inkompetenta med att värdera och stoppa reella terrorhot och borde omedelbart omorganiseras eller avvecklas helt.
2. PST är fullständigt förblindat av sina antivita åsikter och sin häxjakt efter den extremt brett definierade "högerextremismen" att de helt ignorerar eller saknar kapacitet till att efterforska reella hot.

Oavsett vad man landar i råder det inget tvivel om att ifall PST inte hade kastat bort otaliga arbetstimmar på att trakassera laglydiga vita människor för att ha sagt att Norge fortsättningsvis borde vara ett vitt land, så hade de möjligtvis kunnat hindra detta angrepp, speciellt med tanke på att det framkommer att de kände till gärningsmannen sedan tidigare.

För det andra vill jag inte vara en hycklare som kontrajihadisterna i Document, falla på knä och gråta krokodiltårar bara för att få en billig seger över muslimer, som om jag inte hade ägnat hela juni åt att bekämpa homolobbyn. LGBTQP-ideologin och homolobbyn är förkastlig och centrerad runt hjärntvätt av barn och vuxna, och om en rasfrämling skjuter vilt omkring sig på Oslos gator och dödar homofiler så ändras inte detta faktum det minsta. Det ger överhuvudtaget ingen legitimitet till hjärntvätt av barn i västerländska skolor eller via ideologiska tv-sändningar från NRK. Massinvandringen är dålig för att den vita befolkningen byts ut i sina egna länder, inte för att muslimer är taskiga mot bögarna.

Till sist vill jag vända mig till er som har omfamnat den konstgjorda sociala konstruktionen känd som ”skeiv”, ni måste börja inse att den långa pride-marschen är på väg att nå slutet på sin resa.

Denna historiska avvikelse från 90-talet fram till idag var ett resultat av flera omständigheter som aldrig kommer att ske igen. Bland annat judisk hegemoni, konstgjort kapitalistiskt välstånd som inte kan hållas vid liv, en brist på yttre fiender för västvärlden, tillit till akademi och media, och så vidare.

Den kommande generationen kan inte luras med den falska fasaden om vad homo-kultur egentligen är i samma grad som våra föräldrar, för att vi växte upp med internet. Inte heller kan någon köpa att homo-kultur skulle vara något upproriskt och häftigt som den har omfamnats av alla institutioner, medier, staten, globala företag – institutioner som folk i allt större grad föraktar.

För att kompensera för tappet av genuint stöd lutar sig systemet allt mer mot totalitära metoder för att påtvinga allmänheten HBTQP-ideologin. De flesta har aldrig accepterat blottande av homofili och allt förkastligt kopplat till homolobbyn. Bakom det påklistrade leendet är mamma fortfarande generad och i all hemlighet besviken över att du aldrig kommer att ge henne barnbarn.

Som jag har sagt förut: Folk är bara så liberala som tiden de lever i tillåter dem att vara.

Om du har lagt hela livet på detta finns det kanske inget hopp för dig. Om du däremot är en ung, vit person med tankar på att identifiera dig med detta på grund av avvikande sexualmönster och att du började titta på porr i en allt för ung ålder, för guds skull, lämna den stigen. Du är mer än summan av alla avvikande sexuella infall du någonsin har haft, troligtvis på grund av yttre påverkan.

HBTQP-tidsperioden går sakta men säkert mot sitt slut, och det kommer inte att ske som ett resultat av hotet om våld mot sexuellt avvikande personer, eller ens om den skulle bekämpas av en fascistisk stat. Det går mot slutet för att HBTQP-ideologin, sakta men säkert, förlorar legitimitet i allmänhetens ögon, och ni som identifierar er med den här konstiga ideologin vet det innerst inne.

Den långa pride-marschen är snart över, och de mer förnuftiga bland er borde i all stillhet börja smyga ut ur tåget om ni önskar kunna gå med huvudet högt i framtiden.

— Russleman

Ursprungligen publicerat på Frihetskamp.net.