Den politiska eliten mobiliserar för kamp mot den nationella oppositionen. Deras besinnigslösa hat mot nationella, har skördat och kommer att skörda liv.

När SD kravlat sig upp över fyraprocentspärren, springer ett avgrundsvrål från den politiska eliten. Från DN:s ledarsida till Vänsterpartiets partiordförande, står förbannelserna likt spön i backen. Vanligen tillknäppta liberaler vet inte till sig av upprördhet. DN:s Melin sa sig ha känt ett ”isande obehag”, vid åsynen av upprymda sverigedemokrater. Hon konstaterade i hätsk expoanda: ”Det politiska budskapets kärna är främlingsfientlighet… Partiet har vuxit fram ur en rasistisk rörelse. Det gör det extremt, också i Europa.”

Lars Ohlys aggressiva hat, gjorde sig märkbar redan under söndagskvällen. Med avsmalnande ögon och sammanbiten mun, marscherade han likt en rödgardist mot svt:s partiledarutfrågning. Men tillskillnad från en påtaligt skärrad Sahlin, var han krigslysten. På Vänsterpartiets valvaka knöts nävarna till kamp, när Ohly flammande utropade tid för utomparlamentarisk kamp mot rasismen.

SD:s inträde i riksdagen, har utan tvivel målat om den parlamentariska kartan i Sverige. De tillfälliga ställningskrigen i riksdagens hönshus, ska emellertid inte påverka den verkliga nationella kampen. En kamp vilken med eller utan SD:s valframgång, oförtrutet hade fortsatt. Däremot finns det all orsak att som nationell aktivist, vaksamt följa den utveckling som i detta nu tar form framför våra ögon.

För den politiska elitens förbannelser är inga tomma ord. Etablissemangets hat, tar sig ett direkt uttryck i främlingarnas och våldsvänsterns överfall på etniskt medvetna svenskar.

Vintern 2000 höggs nationalisten Daniel Wretström ihjäl. Han lämnades med halsen avskuren i ett dike. Banemännen var ett så kallat invandrargäng. Mordet på Wretström förgicks av en massmedial hets mot ”rasismen”. Bland annat dåvarande statsminister Göran Persson, hade veckorna innan mordet offentligt utropat att ”rasister” måste ”krossas”. Främlingarna, som med plankor och kökskniv bragde den sjuttonårige Daniel om livet, skrek strax innan överfallet ”jävla rasse”. Sedan Wretström mördades, har Sverige berikats med åtminstone 400 000 fler etniska främlingar i kombattant ålder, många som redan deltagit i krig. Jordmånen för rekrytering av villiga banemän likt en Khaled Odeh (den som skar halsen av Daniel), är mycket god.

Sverigedemokraternas valframgång i söndags ger den svenskhatande eliten anledning att, liksom för tio år sedan, legitimera en våldsupptrappning mot den nationella oppositionen. Gårdagens antirasistdemonstrationer i Stockholm, Göteborg och Malmö sanktioneras från allra högsta ort. Dessa demonstrationer ska ses som ett första tecken på att den nationella kampen från och med nu hårdnar. Efter gårdagens massdemonstration på Sergels torg knivskars en svensk man i magen på Magnus Ladulåsgatan. Enligt vittnesuppgifter attackerades han av en mobb vänsteraktivister, för att de trodde att han var sverigedemokrat. Hade gärningsmännen månne Reinfeldts ord om att nationella får räkna med sådant, i bakhuvudet?

Den i valet mosade vänstern – både den parlamentariska såväl som den utomparlamentariska – har nu siktet helt inställt mot varje enskild nationell aktivist. Det visar gårdagens attack i Stockholm bortom allt tvivel. Ohly, och den efter honom påföljande avgrunden i AFA och RF, har med SD fått sitt högerspöke. De är helt öppna med att kampen mot ”rasismen” ska ske utomparlamentarisk.

Vad denna kamp kommer att innebär är inte svårt att sia om.

  • Publicerad:
    2010-09-21 00:00