TV-SERIE Träpatronerna handlar om bönder och arbetare som drabbades av den stora förändringen i Norrland på 1800-talet då Europa behövde timmer. Något som fanns i enorma mängder i det ännu orörda Norrland.

Varför se marxistisk propaganda som förklarar samhället efter 1800-talets mitt? Den frågan ställer du som läsare dig efter ha läst rubriken. Jag skall försöka förklara varför.

Serien är uppdelad i två säsonger med sex avsnitt i varje. Längden på avsnitten är ungefär en timme och de kan ses på SVT Play.

Träpatronerna börjar med att visa upp två bondefamiljer. Bägge får ett erbjudande om att sälja rätten till att avverka deras skog för flera årslöner. Avtalet gäller i 50 år. Den ena bondefamiljen godtar det och börjar genast sätta sprätt på pengarna. Detta gör att de till slut hamnar i skuld hos skogsbolagen som väljer att utnyttja deras arbete. En klar pik mot att den som låter sig luras av bolagen och är lättjefull drabbas av olycka.

I den andra familjen så motverkar frun i huset att köpet går igenom. I denna familj visas det upp en positiv bild över att männen skall lyssna på sina kvinnor då även en av sönerna kommer att gifta sig med en stark kvinna. Herrn i huset är en hårt arbetande bonde som sliter för födan och önskar självständighet. Den ena sonen (Per Jonsson) däremot gnäller om att slita hund för småslantarna. Inspektor Mårtensson som försökt köpa rättigheterna till familjens skog lockar Per genom att säga att därute på bondgården finns det ingen framtid. Sök jobb hos dem på deras sågverk i Tunvik.

Per väljer att pröva lyckan och beger sig iväg till Tunvik med Nils Ödmark, son till den lättjefulla bonden. Han är trött på sin faders slöseri. Per har en bångstyrig karaktär och snart går det upp för de bägge unga männen att det kommer bli slit och släp även som arbetare på sågverket i Tunvik. Per må va rebellisk men han är inte dum i huvudet, speciellt inte när det kommer till matematik och med hjälp av sina kunskaper får han jobb på kontoret.

Där börjar hans nya liv, han far iväg med inspektor Mårtensson för att lära sig hur affärerna görs. Mårtensson framställs som individen som personerfierade det som kallas baggeböleriet, där bönderna lurades med fula metoder att sälja rätten till sin skog. Detta strider mot den uppfostran Per har fått av sin hårt arbetande hederlige far men när han försöker vägra att deltaga i skumraskaffärerna så påpekar Mårtensson att han kan alltid gå tillbaka till att arbeta med skyffeln. Något som Per absolut inte vill. Han viker sig därför och blir ohederlig för att han inte kan acceptera hårt arbete.

Mårtensson korrumperar honom precis som den som är över Mårtensson korrumperar hans moral. Kulmen blir när Mårtensson tvingar Per till att han frågar sin far om denne vill sälja sin rätt till skogen för en större summa pengar än vad som erbjöds innan. Pers far Olof, är redan uppretad efter att ha hört om hans skumraskaffärer med Mårtensson och blir vansinnig när Per ställer frågan och Per tvingas springa för livet. I en annan scen frågar Per Mårtensson varför han inte ger alla tiggare pengar. Mårtensson säger att inte alla kan få, han måste välja. Scenen försöker enligt mig visa upp att människor inte skall behöva förlita sig på personer likt Mårtenssons välvilja. En man som begår hor i varenda by han besöker och lurar skjortan av folket. Senare i säsong två får Mårtensson sin lön själv. Han är ovän med alla i regionen och tigger nu pension från direktör Enhammar som äger sågverket. Men han får ingen, han är nu utbytt av den yngre förmågan Per.

Genom sin nya ställning begår Per ”klassförräderi” även mot sina vänner. Han påpekar för Nils att det vore dåligt för hans ställning om han sågs vid arbetarnas bostadsbaracker. Per uppsöker sedan Nils och hans bror när han är på affärsresa. De är ute i skogen och hugger ved i månader under vinterhalvåret, något Per också fick göra. De frågar hur det är med deras fruar hemma vid sågverket, varav den ena är Pers syster. Sanningen kommer fram att han inte besökt dem vilket leder till att Per får sig en omgång av Nils broder. Genom Pers försök till anpassning så blir han utböling både hos arbetarklassen som han är uppväxt i men även den rika borgarklassen. I säsong två så får vi se David Enhammar, som är son till direktören som äger sågverket göra detta väldigt klart för Per när denne åtrår Enhammars syster och hon honom. David säger till Per att han kommer förstöra honom om han försöker få till ett giftermål med hans syster, och Per vet sin plats.

Säsong två fokuserar enbart på upptakten och till händelserna till Sundsvallsstrejken, 1800-talets största strejk. Propagandan skruvas upp några varv med krigstrummor som slår när arbetarna sätter sig upp mot sågverksägarna. Vi får se hur de religiösa arbetarna och deras präster försöker använda icke-våld. Detta till arbetaren Wikströms stora förtret, han framställs mer som den marxistiska agitatorn, som ser de frireligiösas icke-våldsamma strategi som felaktig för att uppnå deras krav på högre löner. Han kommer också få rätt, militären sätts in mot strejkarna och de som har haft framträdande roller bestraffas. Marxisternas kampmetoder framställs därför som de behövliga.

Direktör Enhammar framställs som en person som arbetat sig upp i den borgerliga hierarkin. Han är emot spekulationer och skäller ut David när han pressat en konkurrent att sänka priset på sina varor för att han är i desperat behov av pengar. Han påpekar att David har en förpliktelse att bygga företaget så att människor kan få ett arbete. Sedan finns det en scen där han ryter åt arbetare att de måste skynda sig och då får en arbetare nog och smäller honom på käften. De två börjar slåss men Enhammar slås ned till marken. Arbetaren tror nu att han skall få sparken, men Enhammar ger honom en peng för sin vinst. Att slå ned personer högre upp i hierarkin förr gav hårda straff. Att Enhammar såg arbetaren som en like som man kunde slåss emot och till och med belöna för dennes vinst kanske är en propagandistisk vinkel mot det äldre samhället, där man fick hårda straff om man inte lydde överheten, något som Per fick erfara efter att han slängt disponenten i backen på första dagen. Då rappades han med käppen på röven, men han påpekade efteråt att husaga inte längre fick utföras lagmässigt. Slag och hugg visas inte direkt heller upp i familjerelationerna, endast en gång antyds det åt att en kvinna fått en lusing för hon satt sig upp mot sin man. Barnen är också fredade från sådant, vad jag kunde se.

Detta är i linje med 70- och 80-talets politik om våld i hemmet. Men vi får även se trasproletariatet som försöker våldta och stjäla från arbetarna. De framställs inte särskilt väl och arbetaren Nils Ödmark läxar upp en efter att denne försökt tvinga sig på hans fru, som de tvingats dela hus med eftersom sågverken inte bygger tillräckligt med hus åt arbetarna. Att inte äga sitt hus gör att sågverksarbetarna får problem med att sätta sig upp mot sågverksägarna då de kommer att tvingas bort från husen där hela familjen lever i om sågverksdirektörerna väljer att avskeda dem. Samma sak bör vi tänka på idag, där det istället är bankerna som äger husen och arbetarna tvingas därför arbeta åt det nuvarande systemet om de vill ha kvar sina hus.

Även om propagandan finns bakomliggande under hela serien så är framförallt säsong ett den mest intressanta då det gamla bondelivet har en mer framträdande roll, vilket försvinner i princip helt i säsong två. Trots detta så är ändå Sundsvallsstrejken en intressant historisk händelse och det kanske är nyttigt att man ser det från marxisternas sida. För den som inte nöjer sig med det så har nyliberalerna i Timbro gått till motattack och deras sida av händelsen (Myten om de rovgiriga träpatronerna) går att läsa för den som är intresserad.