ANTIKVARISKT • Artikel från Bildtidningen Signal, nr 13 år 1944. Författad av Giselher Wirsing.

Vad säger ni om följande teser?

  1. Förenta staterna domineras för närvarande av ett sådant materiellt välstånd, att det är fara värt, att de förlora sin själ.
  2. Resultatet av detta krig kommer att bli ett arbetaruppror, som kan bli mycket farligt för världsfreden.
  3. Det dominerande judiska inflytandet i Förenta staterna kan icke bestridas. Det visa redan nu sina ödesdigra följder.
  4. Förenta staterna behärskas fullständigt av finanskapitalet, som utnyttjar de fattigaste folklagren till egen fördel.
  5. När kriget är över, komma Förenta staterna att återgå till till en isolationistisk politik.

Ni misstar er, om ni nu tror, att dessa rader stått att läsa i Signal eller kanske Völkischer Beobachter. Tvärtom, de ha stått i den engelska veckotidningen The Spectator, nämligen i brev från läsekretsen till den kända tidskriftens utgivare. I brevet meddelades, att dess författare haft tillfälle att samtala med 20 amerikanska officerare i England. Dessa hade alla varit intelligenta människor. Alla voro de övertygade om, att det blott fanns mycket ringa likhet mellan britternas och amerikanarnas sätt att betrakta världsproblemen. Ovannämnda teser hade dock slutligen utkristalliserats såsom de 20 amerikanska officerarnas genomsnittsåsikt.

Den engelska brevskrivaren menar, att allt detta tål att tänkas på. Det tycker vi också. Här framgår klart och tydligt, att för Förenta staternas del de egentliga krisproblemen först börja och att de ingalunda äro mera framåt än vi här i Europa, utan tvärtom i mycket befinna sig på efterkälken. Detta gäller idag redan själva upptäckten av problemen, för att inte tala om deras lösning.

En annan icke mindre typisk men denna gång amerikansk röst visar på ett mycket övertygande sätt, vilka tvivel amerikanarna plågas av. I Saturday Evening Post av den 1 april kan man läsa, att en av Förenta staternas mest kända militärskriftställare har konstaterat, att han bland de talrika amerikanska soldaterna ”kan räkna dem på fingrarna som med verklig övertygelse dra i fält”. ”De flesta” heter det vidare, ”veta överhuvudtaget inte, varför detta krig föres, och t.o.m. de som redan gått igenom det värsta helvetet i Afrika eller Italien, se i detta krig endast en förfärlig personlig erfarenhet, som ryckt dem bort från deras hem och deras vänner. Skälet är, att vi inte försvara vårt eget land. Därför har inte amerikanaren någon känsla av krigets absoluta nödvändighet. Då vi föra kriget många tusen mil från de egna kusterna måste stridsandan baseras på något annat än känslan för överhängande fara. Den måste baseras på medvetandet, att vi försvara vissa principer, vilkas förintande skulle innebära slutet på våra levnadsvanor. Olyckligtvis finns det dock ingen verklig överensstämmelse angående den praktiska användningen av sådana principer, sedan atlantdeklarationen gått omkull”.

Samma tidning meddelar vidare, att alla principiella förklaringar sedan atlantdeklarationen kastats överända genom såväl Churchills som Stalins och även Roosevelts politik i praktiken. Den amerikanske soldaten eller civilisten trevade därför i ett fullständigt mörker, när det gällde att formulera varför Amerika för detta krig.

Under tiden kämpa dessa samma amerikanska soldater i Frankrike. Där uppträda de som ”befriare”. Befriare för vad? Kanske att de införa det plutokratiska herraväldet i Europa, vilket de 20 amerikanska officerare, med vilka insändaren till Spectator talat, ha beskrivit som en så aktuell fara för Förenta staterna? Eller vilja de befria Europa för det finanskapital, som enligt samma officerares åsikt utsuger de arbetande klasserna i USA? Eller för de principer, som den i varje fall mest spridda veckotidningen i USA Saturday Evening Post icke kan upptäcka någonstans?

Ett tycks vara säkert. De strida inte för att de sämre lottade i samhället framdeles skola få det bättre i Europa. Kanske skulle de gärna göra detta. Men de, på vilkas uppdrag de strida, ha helt andra bekymmer. Om man läser de amerikanska och engelska röster, som gjorde sig hörda kort innan invasionens början, kan man åtminstone inte tvivla på detta.

Redaktionellt tillägg: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument över hur man på olika håll såg på den amerikanska invasionen av Europa. Syftet är inte att hets mot någon folkgrupp.