MUSIK. Den holländske skådespelaren Rutger Hauer gick nyligen bort och med anledning av detta tänkte vi bjuda på ett stycke elektronisk musik från en av hans mest kända filmer, Blade Runner, framfört av den eminente synthgreken Vangelis.
Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta kulturskribenten Daniel Olofsson på daniel.olofsson@nordfront.se.
Om jag säger Evángelos Odysséas Papathanassiou låter det kanske som receptet på någon grekisk sallad men Vangelis borde däremot de flesta hört talas om. Vangelis är nog mest känd för att ha bidragit med musiken i diverse filmer, till exempel Chariots of Fire (1981), vars ”theme” senare spelats vid Olympiska Spelen men även användes som intro-musik till det gamla tv-programmet Mitt i Naturen. Chariots of Fire, som i Sverige hette Triumfens ögonblick har jag hör och häpna inte sett men den har, som jag förstått det, den unika Hollywood-handlingen att det är synd om en jude.
Andra filmer med musik av Vangelis som kan nämnas är The Bounty (1983) där de båda ariska rashatarna Mel Gibson och Liam Neeson medverkar, samt 1492: Conquest of Paradise (1992) där Gerard Depardieu spelar Christopher Columbus, i regi av Ridley Scott som ju även stod för regin i Blade Runner tio år tidigare.
Filmmusiken till Blade Runner gavs inte ut (officiellt) på skiva förrän 1994, detta i samband med att filmen hade nypremiär i en lite annan klippning (så kallad directors cut) som skulle vara mer trogen regissörens ursprungliga vision (i Sverige döptes därför den nya versionen till ”original version” på video, vilket skapade en del förvirring). Soundtracket gavs ut på nytt 2007 när filmen hade 25-års jubileum (och återigen lanserades i en ny version kallad ”the final cut”), denna gång på tre fullmatade cd-skivor med tidigare osläppta kompositioner och även en del nykomponerade stycken av den gamle greken. Jag misstänker dock att de mest inbitna Vangelis-kompletisterna inte nöjer med något mindre än ”Esper Productions” 6-skivorsbootleg från 2017 som går under namnet Retirement Edition.
”Retirement” syftar på filmens handling där replikanter, robotar som ser ut som människor och som används som arbetskraft på andra planeter blivit förbjudna att vistas på jorden efter att några av dem gjort uppror och rymt. (((Harrison Ford))) spelar en ”blade runner”, en beväpnad polis med uppdrag att avliva replikanter när dom upptäcks. ”This was not called execution. It was called retirement.”
Filmen finns som sagt i flera olika versioner och även om vissa små förbättringar gjordes till Ridley Scotts ”final cut” så föredrar jag nog ändå den från början av 90-talet. Det finns en avgörande scen i filmen där de förrymda replikanternas ledare Roy Batty, spelad av Rutger Hauer, konfronterar mannen som skapat replikanterna ”i sin avbild” men bara gett dem fyra års livstid. Det är här Hauer levererar den klassiska repliken ”I want more life, fucker” men i den nyare versionen har man ändrat det till ”I want more life, Father”. Detta har ingenting med censur att göra, utan handlar snarare om att göra ett, enligt mig, onödigt förtydligande. Det är ju nämligen redan underförstått att symboliken i scenen handlar om ”att möta sin Skapare” och människans ovilja att acceptera sin egen dödlighet.
Rutger Hauer gör (som vanligt) en fantastisk rolltolkning och Philip K. Dick, författaren till boken Do androids dream of electric sheep? som filmen baseras på, kallade honom ”the perfect Batty – cold, Aryan, flawless”. Något som även kan kallas flawless är ju Hauers monolog i slutet av filmen, som han faktiskt skrev (om) själv, kvällen innan scenen spelades in:
I’ve seen things you people wouldn’t believe.
Attackships on fire off the shoulder of Orion.
I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhäuser Gate.
All those moments will be lost in time, like tears in rain.
Time to die.
Rutger Hauer dog den 19 juli samma år som Blade Runner utspelar sig. Han blev 75 år.
Hoppa till huvudinnehåll
