KRÖNIKA • Tron på efterlivet är en stark drift som kan förmå människor att begå goda handlingar.

Jag går en skogspromenad, våren har kommit och under skymningen ser jag grodorna hoppa på grusvägen och jag hör fåglarna kvittra trots att jag lyssnar på Mimers brunn. Hur kunde han missa den öppna smashen tänkte jag, trion i Mimers brunn analyserar varför boomers spenderar upp hela arvet innan de dör. Den kristna Jonas De Geer hade kunnat påpeka att ateismens avvecklande av tron på ett kristet himmelrike gör att boomers spenderar upp alla pengarna innan de dör. Det är i alla fall så jag analyserar en del av problemet.

De som fortfarande är kristna i USA känner att deras barn inte lider av någon nöd, vad skall man göra då? Adoptera en afrikansk neger är inte ovanligt för att visa sin givmildhet eller varför inte stödja Israel för de som inte gör det kommer att gå under! Pengarna flödar alltså allt mer i fel riktning trots att man fortfarande tror på himmelriket. Det finns självklart en ateistisk fåra som adopterat negerbarn för att stå ut från andra men detta har minskat drastiskt de senaste åren i Sverige för att de antagligen inte ses som särskilt exotiska längre.

Jag ser mig själv som agnostiker men jag vet om att riktig tro gör att människor agerar på ett visst sätt och många människor förr ansåg att man kom till himmelen genom goda gärningar. Att slösa upp arvet gjordes ibland förr, men jag antar att det kristna samhället då inte såg det som en särskild god gärning och därmed kanske man försakade sin plats i himmelriket. Sedan behövde de äldre hjälp av deras barn på ålderns höst och slösaktighet kring arvet hade nog resulterat i att man i större utsträckning fick sitta i sin egen skit.

En mer materialistiskt infallsvinkel på saken är att den generationen var den första, kanske i hela historien, som hade möjligheten att slippa trångboddheten genom ökat välstånd, en trångboddhet som präglat i princip varenda familjeförhållande tidigare. Nu slapp individen att ständigt visa hänsyn till sin nästa och även familj. Tittar man på detta som en motvikt av flera tusen års trångboddhet så kanske man till och med kan säga att den generationen inte fallerat så farligt på det stora hela.

Vetenskapen slår ut kristendomen

Det krävs tro på efterlivet, för egentligen har ingen bevisat att det existerar. Ateisterna har särskilt attackerat tron på efterlivet eftersom de kristna har haft den. Avsaknaden av en hårdfast tro på efterlivet gör inte att folk i samma utsträckning arbetar för att belönas med ett behagligt efterliv av en högre makt. De flesta i vår del av världen tänker alltså att de bara har ett liv och har man bara det då måste man utnyttja det till fullo. Då lever man upp alla sina pengar man ärvt och tjänat in. Man fegar också att riskera livet och är särskilt rädd om livet istället med en konsekvens av att man gör allt mer för att undkomma en möjlig död. Våra instinkter är redan starkt präglade mot överlevnad och en tro på efterlivet kan motverka dessa instinkter.

För att framhäva folks altruism argumenterar vi nationalsocialister att efterlivet är dina gener som förs vidare genom dina barn. Du själv är en produkt av alla dina tidigare släktingars slit för att just du skall existera idag. Sedan har vi ditt namn som kan förevigas om du vinner ära och berömmelse men detta är få förunnat. Dessa förklaringar passar inom den vetenskapliga modellen och det ger ETT svar på efterlivet men är detta tillräckligt?

Jag tror att de flesta människor är för mycket egoister innerst inne och den kristna synen diskvalificerar inte den här synen då många människor kanske endast är goda för att få den efterkommande belöningen. Problematiken blir då enligt mig att vår förklaring inte gör att den enskilda individen känner att just DE får belöningen. Tänker vi på det så är himmelriket evigt liv och de som inte tror på det frestas ändå av evigt liv på jorden genom att bejaka fantasier om att bli vampyr och jakten på ungdomens källa i populärkulturen.

En ny tro på efterlivet

För att lösa detta behöver vi nationalsocialister få människor att slänga vetenskapen åt sidan i det här ämnet och få folk att börja tro igen. Det är ändå att hörsamma en biologisk världsåskådning då jag menar att en del människor biologiskt känner att de behöver ha en tro. Tron är som en imaginär faderlig hand som beskyddar dig från livets faror och belönar dina uppoffringar. Ateisterna kan aldrig utrota människors behov av att tro på något precis som kommunisterna aldrig kan utrota girigheten.

Nu kanske de kristna säger, vi har redan en tro med gamla anor i Sverige. Låt oss återupprätta den! Till det kan jag bara säga att jag personligen inte gillar synen på det kristna himmelriket. Det är en plats utan lidande, därmed låter det som rena helvetet för mig, jag vill inte existera på en plats där varenda jävel springer runt och är glad hela tiden. Karaktärsmässigt känner jag att Valhall tilltalar mig mer, där fortsätter kampen och det är grisfest varje kväll, även om jag självklart inte tror på att något sådant existerar. Vad jag vill få fram är att folk har olika syn på vad som kan vara ett behagligt efterliv, vissa kanske fantiserar om att få lugn och ro genom döden och försvinna för evigt. För att täcka så många som möjligt låter man individen välja själv vilket efterliv man önskar men att man bara får det som belöning för ett rättroget liv.

Vad är då ett rättroget liv? Det är inget som jag tänkt att formulera i den här artikeln men det hade behövts utformas. Sedan behöver man ritualisera det med belöningar för gott uppförande men även ritualer som är skamfyllda när det rättrogna livet har brutits. Därmed kan vi få fler människor att sluta tänka endast på sig själv, som de gör idag, och istället fokusera på att bygga upp ett samhälle som är värt att efterlämna till vårt blod.