Wernher von Braun – mannen som förde människan till månen
Dagens datum 23 mars • Wernher von Braun föddes den 23 mars 1912 i den tyska provinsen Posen (som etniskt rensades på tyskar efter kriget och nu är en del av Polen). Han anses som raketforskningens fader och mannen som förde människan till månen.
Wernher von Braun blev tidigt fascinerad av raketer och rymdfärder. Han hade i unga år läst och inspirerats av den tyske raketforskaren Hermann Oberths bok ”Die Rakete zu den Planetenräumen” (1923).
1930 studerade von Braun vid Berlins tekniska universitet. Samma år gick han med i en förening för rymdfärder (Verein für Raumschiffahrt) som samlade raketamatörer som inte bara delade visioner om framtida rymdfärder utan även byggde raketer och testade dem på ett gammalt skjutfält utanför Berlin. Många av medlemmarna i föreningen skulle senare göra sig namn inom raketforskning.
Det sägs att den unge von Braun, vid ett möte med den schweiziske raketforskaren Auguste Piccard, sade: ”Vet du, jag planerar att resa till månen en dag.”
När nationalsocialisterna kom till makten fick raketforskningen statligt understöd. 22 år gammal, 1934, skrev von Braun en doktorsavhandling som hemligstämplades av armén då den behandlade raketer som drevs med flytande bränsle.
1936 anlades en hemlig militär forskningsanläggning i Peenemünde (Heeresvesuchsanstalt Peenemünde) på ön Usedom i Östersjön. Denna anläggning anses som födelseplats för modern raketteknologi. Här blev von Braun teknisk chef under sin dåvarande chef Walter Dornberger. Peenemünde var själva symbolen för den tidens spjutspetsteknologi och en rad olika raketer, radiostyrda luftvärns- och sjömålsrobotar m.m. utvecklades där. Som detalj kan nämnas att det i Peenemünde utvecklades och installerades världens första kameraövervakningssystem (CCTV).
1937 gick Wernher von Braun med i NSDAP och under andra världskriget blev han även SS-officer. Hitler utnämnde honom personligen till professor.
I slutet av 1942 gav Hitler klartecken till att utveckla och producera von Brauns A4-raket (Aggregat 4) som ett vedergällningsvapen (Vergeltungswaffe), som senare också skulle få namnet Vergeltungswaffe 2 (V2). Dess föregångare var en flygande bomb, den pulsjetdrivna V1.
V2 var en ballistisk missil som vägde 12 500 kg, var 14 meter lång och uppnådde en maxfart på 5700 km/h. Den hade en räckvidd på 320 kilometer och bar en stridsspets på 1000 kg.
Bakgrunden till Hitlers order om produktion av s.k. vedergällningsvapen var det alltmer intensiva och våldsamma bombkriget, där särskilt britterna (och senare amerikanerna) med sitt strategiska bombflyg urskillningslöst anföll tyska städer. Enligt Hitler kunde denna bombterror endast bemötas med terror, därav namnet vedergällning på dessa nya vapen.
Den 8 september 1944 avfyrades den första skarpa V-2-raketen, målet var Paris. Samma dag avfyrades den första raketen mot London. Premiärminister Winston Churchill lade locket på och inget rapporterades i radio och tidningar om bombardemanget mot London i flera veckor. Främsta mål för raketerna var London och Antwerpen eftersom stadens hamn var strategiskt viktig då den användes av de västallierade arméerna. Totalt träffades London av 517 raketer, ytterligare 537 slog ner i andra städer i England och 1265 slog ner i Antwerpen innan kriget tog slut.
Den 2 maj 1945, efter att man fått veta att Hitler var död, gav sig von Braun och hans forskarteam som fångar till de amerikanska styrkorna. Under fångenskapen blev han och många andra tyska vetenskapsmän rekryterade av amerikanerna i Operation Paperclip.
Från och med 1950 ledde von Braun amerikanska arméns raketutveckling. Han och hans team av tyska vetenskapsmän utvecklade bland annat Redstonemissilen, som var den första ballistiska missilen kapabel att bära kärnvapen. Von Braun blev sedermera direktör för utvecklingsenheten i Army Ballistic Missile Agency där han bland annat utvecklade Jupiter C, den raket som användes för att skicka upp den första amerikanska satelliten i rymden 1958.
På femtiotalet började von Braun propagera för rymdfärder i USA. Han gjorde uttalanden i tidningar och skrev artiklar om rymdfärder och månlandningar. Han föreslog byggandet av rymdstationer och kom med förslag hur man skulle kunna resa till Mars. Han gjorde även i samarbete med Walt Disney ett tv-program om rymdfärder som kom att bli ett av de populäraste tv-programmen i USA:s historia.
1960 blev Wernher von Braun direktör för NASA:s Marshall Space Flight Center i Huntsville där bland annat Saturnraketerna utvecklades. Nästan alla som arbetade under von Braun var tyska forskare som arbetat i Peenemünde.
När Sovjetunionen skickade upp satelliten Sputnik i rymden 1957 och 1961 skickade upp Jurij Gagarin som första människa i rymden, startade rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen. Efter att von Braun försäkrat president John F. Kennedy om att han verkligen kunde göra det möjligt att sända människor till månen, höll Kennedy ett tal till kongressen 1961 där han lovade att Amerika innan årtiondets slut skulle landa en människa på månen, och gav Wernher von Braun klartecken att påbörja det enorma projektet att skicka människor till månen.
Den 16 juli 1969 började Apollo 11 sin färd från jorden till månen. Den 20 juli steg Neil Armstrong ut på månens yta som den första människan på månen.
Wernher von Braun dog den 16 juni 1977 i sviterna av njurcancer.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-03-23.