RECENSION • Markus Rehnström har lyssnat igenom Whitelaws senaste skiva ”We will defend”.

För bara ett par veckor sedan så släppte det brittiska bandet Whitelaw sin senaste skiva ” We will defend”genom Midgård Records. Bandet är från Nottingham i Storbritannien och är lite av veteraner inom genren med över 20 år som aktiva inom den nationella musikscenen.

Deras föregående skiva ”Run silent run deep”, som var en hyllning till den bortgångne brittiske nationalsocialisten Colin Jordan, imponerade verkligen på mig, med både medryckande riff och refränger som man väldigt lätt sjöng med i. Kan deras nya skiva komma upp i samma klass?

Ja om man börjar med själva produktionen så är den som vanligt väldigt bra vad gäller ljud och texthäfte när det kommer från Midgård Records, de levererar ruggigt bra som vanligt. Musiken då? Jodå, det är bra, riktigt bra. Klassisk brittisk RAC, med texter som behandlar en rad olika ämnen, allt från en hyllning till Brutal Attacks sångare Ken Mclellan, raslig stolthet och lite lokalpatriotism. Om man ska jämföra lite med deras föregående skiva så är det några låtar som går åt det lite hårdare och snabbare hållet, och i mitt tycke är det några av de lite svagare spåren på skivan, utan att vara dåliga. Annars är det melodiös rac-rock som dånar ur högtalaren. Väldigt tajt musikaliskt och sångaren Bennys röst passar som handen i handsken. Man märker att bandet har lirat ihop i väldigt många år. Om man jämför med några av deras första alster så är det verkligen klasskillnad när det kommer till deras senaste album. En jäkla utveckling måste man säga.

Den starkaste låten är i mitt tycke titelspåret – ”We Will Defend”, där refrängen fastnar väldigt snabbt och utan att man tänker på det så nynnar man med:

Times not on our side
but we stand here with white pride
we will be here till the end
one nation one people we will defend!

Ja, man kan ju inte annat än att hålla med dessa rader. Så, kommer skivan upp i samma klass som den föregående? Nja, inte riktigt men absolut inte långt ifrån. Jag tycker skivan kräver ett par lyssningar innan man riktigt uppskattar den, men sen så är den riktigt bra. Vissa låtar skulle kunna beskrivas som gubbrock, och så var det med förra skivan också, men detta är sagt i positiv mening.

Uppskattar man brittisk rac så uppskattar man helt klart denna. Kul med ny nationell musik som håller hög klass. Slutbetyget blir 4 av 5.