RASLIG MASOCHISM • När programvärden blir vittne till en seans, där vita kvinnor inför rasfrämlingar av fri vilja beskriver sig själva som jordens avskum, vänder han sig till en svart kollega för en förklaring.

Runt middagsbordet sitter ett antal vita mestadels unga kvinnor. Själva måltiden är uppenbarligen avklarad och nu stundar kvällens seans. Den inleds med att gästerna en efter en presenterar sig själva som de värsta kräk som existerar – eftersom de är vita. Och de betalar för det.

Vi bordets ena kortsida sitter än något äldre svart kvinna och mönstrar deltagarna. Hon tycks liksom betygsätta deras bekännelser med sin ömsom stränga, ömsom förlåtande blick. Bredvid henne sitter en yngre mörkhårig kvinna med möjligt ursprung i Mellanöstern. Hon kommenterar presentationerna med gester, nickar och huvudskakningar.

Föreställningen kan börja.

— Jag är en liberal vit kvinna. Vi är absolut de allra farligaste kvinnorna därute. Vi är de farligaste kvinnorna som existerar. Låt mig utveckla detta lite, för vi är ju goda jävla människor? Nej! (Pekar på den mörkhåriga kvinnan vid bordets kortsida) Vi utplånar deras erfarenhet, vi utplånar deras liv, vi förnekar hotet de lever under!

— Orsaken till att jag är här är att jag alltid tänkt om mig själv som ”woke” liksom. Min bästa kompis är från Mexico, min partner är [ras]blandad. Och vi har dessa diskussioner hela tiden. Men genom att följa ditt konto och interagera med dig, kom jag till insikt om att det nog inte går så bra för mig ändå. Jag känner att jag huserar en rasistisk vit man i min hjärna. Och det är min pappas röst.

Och hur förklarar man dessa vita kvinnors beteende? Carlson lämnar över ordet till sin svarte kollega Jason Whitlock:

— Tja, jag ser en grupp vita kvinnor, förmodligen på något sätt verksamma vid något amerikanskt företag och i färd med att bygga upp sitt CV för ledande befattningar – med detta i stället för en examen från någon högskola. ”Jag har genomgått denna anti-rasistiska programmering och därför är jag kvalificerad för ledarskap”. Detta är nuförtiden en framkomlig väg uppåt i företagsamerika. Men i grunden Tucker, som jag alltid resonerat: All denna anti-vita trångsynthet, som har propagerats för och som normaliserats, är egentligen bara en ursäkt för raserandet av den kristna grund som vårt land vilar på.