JUDISK MAKT • Partiets splittring i Bidenfrågan lockar Alex Soros att visa prov på den ”pondus, driftighet och handlingskraft” han trots all sin ”självklara judisk-politiska tillhörighet” anklagas för att sakna.

Det har gått ungefär ett år sedan Alex Soros, son till finansjuden, globalist-miljardären tillika demokraternas inflytelserike antivithets-aktivist George Soros, förklarades ta över sin fars imperium, bland annat inkluderande rollen som boss över stiftelsen Open Society Foundation.

Samtidigt som judiska medier har bedömt sonen Soros i grunden besitta ”en ännu starkare judisk identitet och politisk tillhörighet” än fadern, har man också tillskrivit honom avsaknad av den ”pondus, driftighet och handlingskraft” som förklaras känneteckna fadern. Det faktum att Alex Soros sagt sig avse avsluta alla påverkansoperationer i (ett enligt hans retorik i grunden redan besegrat) Europa har av vissa setts som ett svaghetstecken mer än något annat.

Den retuscherade självbild han marknadsför av en tillbakalutad, lyssnande och diskuterande politisk analytiker ointresserad av att diktera och utöva makt borde ha förutsättningar att på kortare sikt öka den sittande Soros popularitet, eller åtminstone minska hans impopularitet. Mer ovisst då hur den påverkar hans maktställning i längden.

I veckan bröt han emellertid mot sitt hittills typiska beteendemönster när han gick ut med en befallning till medlemmarna i det parti han tillhör. Det var på onsdagen som han röt till på X:

  • Sluta upp med era uppmaningar till Biden om att avgå!
  • Nu slutar vi slåss mot oss själva och vänder oss istället tillsammans mot det existentiella hotet - Donald Trump!
  • Biden-Harris 2024!

”Mysfarbrorn” gör därmed anspråk på rollen som fältherre i det oförutsägbara inbördeskrig som i veckan brutit ut i det demokratiska partiet mellan ”Biden kliv åt sidan-förespråkarna” och deras motståndare efter den sittande presidentens pinsamma insats i debatten mot republikanernas kandidat Donald Trump nyligen.

Hollywood-kändisen och demokrat-anhängaren George Clooney drev så sent som häromveckan en stor insamling till Bidens valkampanj. I onsdags uppmanade han i en lång artikel i New York Times presidenten att avgå.

”Det är hemskt att behöva konstatera det, men den Joe Biden som jag för tre veckor sedan samlade in för var inte Joe ’big F-ing deal’ Biden 2010. Han var inte ens Joe Biden 2020. Han var samma man som vi alla bevittnade vid debatten härförleden”, skrev Clooney och fortsatte:

Var han trött? Ja. En förkylning? Kanske. Men våra partiledare måste sluta berätta för oss att 51 miljoner människor inte såg det vi just såg. Vi är alla så skräckslagna över utsikten till en andra Trump-period att vi har valt att ignorera varje varningstecken.

Alex Soros ställningstagande i det demokratiska inbördeskriget rimmar dock väl med det som majoriteten karriär-framgångsrika demokratiska politiker gjort, åtminstone fram till igår fredag. Till exempel förblev den före detta representanthus-talmannen Nancy Pelosi ståndaktig i sitt stöd till presidenten när hon på onsdagen pressades av reportrar på Capitol Hill. Hon vägrade dock i sammanhanget att betygsätta eller ens kommentera vare sig hans insatser på senare tid eller hans hälsa, och hänvisade kyligt till det faktum att ett eventuellt avgångsbeslut endast kan fattas av presidenten själv.

Ett skred i vardande?

På fredagen gick emellertid en rad demokratiska politiker ut med nya krav på presidenten, bland annat begärde 24 tidigare kongressledamöter att han accepterar att presidentkandidat-frågan ”helt förutsättningslöst” avgörs vid ett konvent i augusti – ett färskt initiativ bland flera som enligt politiska bedömare var för sig kan vara snöbollen som utlöser ett större skred inom det demokratiska partiet, resulterande i slutet på den sittande presidentens politiska karriär. I så fall har Alex Soros satsat på fel häst.