Detta kunde ha varit en rolig historia, om den inte innefattat en vilsekommen späckhuggare som först tvangs uthärda flera års ensamhet och sedan en grym död. Orsak – vidskepliga indianer och politiskt korrekta myndigheter.

Späckhuggaren, som fick namnet Luna, kom vilse från sin familj utanför Vancouver Island år 2001. Vita naturvetenskapsmän och djurvänner ville fånga in valen, transportera den 300 km nedåt kusten så att den kunde återförenas med sin familj och därigenom få till ett lyckligt slut. Nu blev det inte så.

Kort innan Luna kom simmande in i hamnen hade en lokal indianhövding på sin dödsbädd förklarat att han skulle återvända som en val. Tråkigt nog för späckhuggaren dog hövdingen tre dagar innan han själv simmade vilse. Indianerna var snabbt ute med sina kanoter och drev valen 20 km från platsen där djurvänner tänkt fånga in den och hävdade sin rätt att behålla valen eftersom det var den återvändande hövdingen.

De vita naturvetarna och djurvännerna hävdade med bestämdhet att den 7 år gamla valen hörde hemma med sin familj och att den absolut inte mådde bra av att vara separerad från dem, samt att både valens och människors säkerhet var hotat så länge den var i området.

Men indianerna, denna nära naturen levande folkspillra, lät sig inte bevekas utan hävdade ett andligt band till valen. Man försökte på alla sätt och vis motarbeta räddningen av späckhuggaren. När myndigheterna insåg att ”jag kommer tillbaka som val”-kontroversen skulle komma att eskalera på grund av indianernas hårdnackade motstånd drog de sig ur och lämnade Luna åt sitt öde. Detta öde fullbordades den 10 mars 2006.

Luna hade under åren alltmer sökt sig nära båtar och pontonflygplan; han började tidigt gnida och gnugga sig mot dem vilket de vita naturvetarna berättade var på grund av känslan av ensamhet som lätt infinner sig när en social varelse, likt denne späckhuggare, kommer bort från sin familj.

Denna önskan efter att finna de sina resulterade i att Luna, till sist, fastnade i propellern på en bogserbåt där han dog. Indianerna har inte kommenterat händelsen.

Nu kan man fråga sig några saker: hur kan man tro att en människa återkommer som val? Varför gick indianernas vidskepliga tankar före denna ensamma späckhuggares väl? Det fanns ingen brist på folk beredda att rädda den, betala för transporten och så vidare. Uppenbart handlade det endast om myndigheternas ovillighet att över huvud taget hamna i konflikt med så kallade etniska minoriteter. Och den andra frågan man ställer sig är; lärde inte jag mig i skolan att de snälla indianerna levde så nära naturen och var sådana natur- och djurvänner? Medan den vita människan kom till Amerika och förde med sig masslakt av djur och så vidare? Jo, visst lärde jag mig det. Men sedan dess har jag studerad sådana där böcker som man inte ska läsa enligt storebror och kommit fram till att inte heller den kunskapen var sann.

Jag är djurvän och måste säga att Lunas öde var tragiskt. Man tvingas nu konstatera att inte ens späckhuggare går säkra från den politiskt korrekta perversiteten. Måtte aldrig någon indian- eller annan minoritetshövding säga på dödsbädden att den skall inkarneras som en Magnus Söderman – då är det väl fara på färde.

  • Publicerad:
    2006-03-14 00:00