ANTISEMITISM • Kyrkomötet uppmanade till en granskning av folkrättens tillämpning i Israel och Palestina. Två biskopar i svenska kyrkan svarar med en utläggning om varför staten Israel aldrig får kritiseras.

Två tongivande biskopar i svenska kyrkan, Åke Bonnier i Skara stift samt Sören Dalevi i Karlstad stift, anklagar i Kyrkans tidning kyrkomötet för antisemitism.

Bakgrunden är ett kyrkomötesbeslut där kyrkostyrelsen ges i uppdrag att ”i internationella och ekumeniska organ – i synnerhet i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet” – ”lyfta frågan om en granskning av folkrättens tillämpning i Israel och Palestina”.

Biskoparna förklarar sig vara ”bestörta” över att kyrkomötet fattat ”ett beslut som kommer att tolkas och förstås som ett sätt att brunsmeta landet Israel med benämningen apartheid”.

I synnerhet upprörs man över att ”orden ’apartheid’ och ’Israel’ nämns i samma sats”.

”Vi ska skämmas över vårt förflutna”

Artikelförfattarna hänvisar till den lutherska folkkyrkans judefientliga förflutna:

”Till denna barlast hör Martin Luthers grova antisemitism.”

"Till detta kommer dessutom att alltför många präster i Svenska kyrkan långt in på 1940-talet var nazister, utan att organisationen reagerade nämnvärt på det (till skillnad mot präster med kommunistisk ideologi, där agerades det ofta skyndsamt). Detta är en svart fläck i vår historia.”

Denna mörka bakgrund gör det, menar biskoparna, extra anmärkningsvärt att Svenska kyrkans kyrkomöte i nutid väljer att skapa ”antisemitiska konnotationer”.

Skribenterna uttrycker djup oro över att kyrkomötets beslut ”riskerar att rasera relationen med våra judiska syskon för lång tid framåt”.

Ett flertal judiska organisationer har nämligen reagerat mycket starkt på kyrkomötets antisemitiska uttalanden.

Artikelförfattarna citerar med fasa Judiska Centralrådets utlåtande om saken:

”Judiska Centralrådet beklagar djupt att Svenska kyrkans kyrkomöte beslutat att utreda huruvida staten Israel är en apartheidstat. Centralrådet ser mycket allvarligt på detta försök att frånta den judiska staten Israel dess legitimitet. Denna ensidiga fixering vid staten Israel är historielös och kan inte bidra till en lösning av den pågående konflikten. Att Svenska kyrkans högsta beslutande organ valt att fatta detta har skadat relationerna mellan Svenska kyrkan och de svenska judiska församlingarna.”

Därför får staten Israel aldrig kritiseras

De två biskoparna ser sig nödgade att ge okunniga goyer en grundlektion i sionismens berättigande med förklaringen att ”för en jude är landet Israel mer än en geografisk plats, det är en del av den judiska identiteten”.

Och därför, menar författarna, utgör kritik mot staten Israel alltid antisemitism:

”Angrepp på landet kan därför tolkas som ett angrepp på den judiska identiteten.”

Till kyrkomötets försvar vill biskoparna ändå anföra att 103 goda ledamöter röstade emot det antisemitiska förslaget.

Men vreden över det faktum att det skamliga förslaget trots allt godtogs överväger i de två biskoparnas bedömning av kyrkomötets beslut, och man ondgör sig över ”denna ensidiga fixering” vid ”Mellanösterns demokrati”.

Författarna påminner om alla de andra nationer som man istället borde ägna sig åt att kritisera:

”Det finns trots allt 195 andra stater i världen att välja på. Varför motioneras aldrig om Belarus, Etiopien, USA, Kina, Ryssland, eller någon av de vedervärdiga diktaturer som omger staten Israel?”

De två sionistiska biskoparna uppmanar slutligen alla kristna att låta sig inspireras av den judiska försoningsdagen och ”de tio dagar av vördnad som ägnas inför den av eftertanke och reflektion”.

Kristna borde nämligen sätta sig ned och djupt bekymra sig över relationen till sina ”judiska syskon”.