JUDEFRÅGAN Människor tycker att det finns bra judar, men vilka judar kan innefattas i den här definitionen?

När nationalsocialister pratar med människor i vardagslivet eller vid flygbladsutdelningar påstår människor att ”alla judar är inte dåliga, visst finns det några dåliga människor i den judiska gruppen men det har alla grupper”. För de som ogillar invandrare så låter det såhär: ”Det är inte judar som begår brott, det är muslimerna/invandrarna.” Människor som har dessa åsikter sprider inte bara dessa i offentligheten, de sprider det även på internet genom skrivande på forum, eller i kommentarsfält. Vad dessa människor menar är att det finns judar som likt svenssons går till arbetet, reser, tittar på TV, är likgiltiga över Israel eller det judiska kollektivets öde likt svenssons är över Sverige och svenskarna. De är kanske liberaler eller socialister, men det finns svenssons som är det också.

Detta är otvetydigt sant, det finns sådana här judar i Sverige och i världen. Gör detta dem till bra, eller ofarliga judar?

Mitt svar på den här frågan är nej, det gör dem inte. Många människor som har den här åsikten tenderar att enögt titta på nuet eller individen. I den judiska eliten finns en rädsla för potentialen i den europeiska människan. För mindre än 100 år sedan kontrollerade europeiska människor i princip hela den kända världen. Vi försvagas allt mer i vårt nuvarande tillstånd men den judiska eliten vet om att i européers blod strömmar det DNA med den potentiella kraft som gjorde oss så framgångsrika för över 100 år sedan. Det är därför de så gärna arbetar för att vita européer skall rasblandas bort genom att förvägra att vita européer samlar sig under en identitet för detta tolkar de som ”nazism”. Detta perspektiv är inte ett felaktigt sätt att se på oss. Det är logiskt, det är kalkylerande och framförallt ett nyktert sätt att se på den biologiska realiteten när bägge grupperna granskas.

Vi måste därför se människor ur den judiska gruppen ur ett likvärdigt perspektiv. Det betyder att judar som idag är passiva imorgon kanske inte är det om de utsätts för ett yttre tryck som väcker deras biologiska instinkter till liv. Många av våra föräldrar är inte nationalsocialister men ändå är vi det. Likadant är det för judar och för andra etniciteter. Två judiska föräldrar som till synes är fullständigt harmlösa kan också få en avkomma som beslutar sig för att bli en förkämpe för den judiska saken.

Vi kan därför inte släppa garden mot detta folk under några som helst omständigheter. Ända tills de inte visar upp någon aggression mot människor med europeiskt ursprung.

Folk är också snabba att hylla judiska individer som visar fientlighet mot etablissemanget. Sådana personer är Aron Flam och Katarina Janouch, dessa två kritiserar Socialdemokratin. De för fram viss kritik mot invandringspolitiken och Janouch har till och med kallat judar för hanrejer.

Men är de bra judar för det?

Mitt svar är oftare absolut nej än ja. De två nämnda har aldrig släppt sin judiska identitet, de skyddar istället det judiska folket, ofta genom att medvetet och felaktigt jämföra dagens politik med nationalsocialistisk politik från Tredje riket. På detta sätt skyddar de sin egna grupp och den liberala demokratiska världsordningen som de själva i stora delar av sitt liv har förespråkat och som de nu bara delvis kritiserar. Problemen härstammar alltså från dem själva och den judiska eliten i Sverige, men deras fingrar riktas nästan aldrig mot dessa grupper eller sig själva. Sexologen Janouch har ihärdigt degenererat ungdomarna med sina sexspalter och Flam har argumenterat för att alla icke-judar är en potentiell Adolf Hitler och att man därför inte bör skänka pengar till icke-judar.

Låt oss ytterligare skärskåda dessa judar som kritiserar den judiska gruppen eller invandringen.

Bröderna Kent och Ted Ekeroth

Counter-jihadister som tar upp invandrarbrottsligheten och motverkar islam. Vad de inte motverkar är den egna judiska gruppen i Sverige. Kent Ekeroth vet mycket väl om den judiska makten och dess idéer om att ta hit fler invandrare och stötta dem.

Ekeroth acknowledged that his party’s relationship with the local Jewish community is tense. “But they’re all liberals — the Jews in Sweden, in Europe in general — liberal in the sense that they want mass immigration.” Jews, he surmised, see themselves as a minority and thus feel obligated to defend other minorities; Swedes, he stressed, “regard ourselves” as part of a Judeo-Christian world and heritage. “That’s where Jews should put themselves. Not with Arab Muslim immigration. Because it’s worlds apart.”

Han själv kommer inte att vilja att svenskarna bevaras, det är därför han inte propagerar från en raslig grund. Man kan säga att han skyddar den judiska gruppen från sig själva genom att attackera deras idéer om invandring men också för att få svenskar och invandringskritiker riktade mot idéer som inte pekar ut den judiska eliten som medansvariga för Sveriges nuvarande tillstånd. De kan därför inte ses som bra judar.

Ron Unz, Norman Finkelstein och Gilad Atzmon

Ron Unz är en intressant judisk person som har producerat en hel del intressanta texter om den judiska gruppen. Unz har skrivit om förintelserevisionism på sin hemsida, har låtit vita européer som är kritiska till judisk makt komma till tals och de lyfts fram på hans hemsida. Unz har även skrivit om de många judiska kommunisterna under och efter den kommunistiska revolutionen i Ryssland.

Det mest intressanta enligt mig är texten ”Myten om den amerikanska meritokratin”, där han lyfter fram statistik som visar att vita européer och östasiater trycks undan från intagningen på Ivy League-universiteten i USA, inte på grund av deras akademiska prestationer utan för att – som han ser det – judiska individer kommer in och fyller upp platser genom nepotism. Idag innehas sex av de sju högsta chefspositionerna på dessa skolor av judar.

Allt detta ser lovande ut, men Unz förespråkar också massinvandring till USA. Detta hotar därför vita demografiskt och på sikt rasligt. Därmed kan inte han heller ses som en bra jude.

Norman Finkelstein har kritiserat sionismen och Israel under stora delar av sitt liv. Han har gett sitt stöd till Hizbollah och därmed har han svårt att resa in i Israel och judisk makt-lobbyn i USA förhindrade därför honom från att få permanent anställning på ett universitet. Han har skrivit böcker om hur judisk makt-grupper som ADL använder förintelsen för att utpressa pengar från banker. Låter lovande?

Finkelstein är en anti-rasist som önskar att judarna också skulle vara det, han hyser även marxistiska åsikter. Som ni förstår så gör detta honom inte till en bra jude, även om vi kan lära oss något från honom.

Gilad Atzmon är snarlik Finkelstein förutom att han inte är marxist och därför är det viktigt att inte låta dem ansvara för problemformuleringen. För det blir en anti-rasistisk problemformulering, precis som det blir när icke-judiska invandraralibin som Hanif Bali och Tino Sanandaji försöker bedriva politik. Atzmon har under stora delar av sitt liv dessutom varit en individualist och arbetat efter en pacifistisk modell. Just denna icke-våldsamma modell är kanske inte felaktig för en individ, men det kommer bli problem för vita som lyssnar på honom och tar efter hans tankar och idéer.

Det finns människor ur den judiska gruppen som Tony Judt som kritiserar de sionistiska krigen, men han gör det för att han är rädd för att de demografiska förändringarna i USA kommer göra att det judiska inflytandet minskar och därmed kanske USA får nog av Israel och krossar det likt Rom krossade Judea år 70 e.kr.

Broder Nathanael och Bobby Fischer

Dessa två har växt upp och umgåtts med judar, de har sett och själva upplevt vad som händer om man går emot judiska intressen. Deras upplevelser är verkliga, de säger rakt ut vad de tycker, det sociala filtret är borta. Denna frispråkighet beror delvis på mental sjukdom, men det betyder inte att de har fel. Bobby Fischer såg inte sig själv som jude (judisk moder) även fast andra såg honom som det. När orättvisorna drabbade honom frågade han retoriskt: Var är alla de bra judarna som är villiga att hjälpa mig när jag utsätts för orättvisa? Han fick inget svar. Den teatraliska och provokativa Broder Nathanael kartlägger den judiska makten, nu som kristen konvertit och Fischer själv drogs till den kristna kyrkan under sin livstid. Mig veterligen har de inga barn. Det som skiljer sig mellan de här två och de andra är att de vågar kritisera den judiska makten fullt ut och tar konsekvenserna för det. Om några skall ses som bra judar så är det den här typen av kritiker.