KULTURMARXISM. Nordfront ställer sig frågan: Är Umeå Nordens mest dekadenta stad? Daniel Olofsson tycker sig se tecken på detta och styrker sin tes med 10 väldigt målande exempel.

När man är ute i stadsmiljön i Sverige översköljs man av kulturella intryck och reklam för olika evenemang. Detta blir väldigt påtagligt när man som aktivist i Nordiska motståndsrörelsen ofta rör sig kring städernas centrala delar och häftar upp information på anslagstavlor. Men står allt verkligen rätt till i kulturens spännande värld? Under de senaste åren tycker jag mig skönja en slags kulturell glidning som börjar bli alltmer uppenbar.

Det hela började under våren 2015 vid en affischeringsrunda med några organisationskamrater när min uppmärksamhet drogs till en färgglad och spännande affisch på en anslagstavla i Umeå. Texten löd: Lesbisk frukost. Jag och kamraterna skrattade gott åt detta och skämten började givetvis hagla omgående. Vi tänkte inte mer på den märkliga affischen utan fortsatte vår aktivism men efter några dagar började frågorna bubbla mer och mer inom mig. Vad tänkte de egentligen göra på den där frukosten? Vilka var kvinnorna bakom detta och vad var syftet med en frukost enbart för människor som har en specifik sexuell preferens?

Än i dag grämer jag mig för att jag inte tog den där affischen men ett frö hade såtts och nästa gång något liknande, om möjligt, skulle hända skulle jag vara mer uppmärksam och ta ett exemplar av affischen.

Affischen som slapp undan…

Under de följande två åren har jag och resten av kampgruppen i Umeå hållit koll på anslagstavlorna vilket har gett oss en liten dekadent samling med allsköns kulturmarxistisk avgrundskultur. För att ta ett litet axplock ur samlingen kan vi nämna normkritiska seminarier, transmilitanta teatrar och lesbiska klubbar.

Nu tror jag inte att Umeå ligger extremt långt före resten av riket då detta fenomen inte är isolerat till just Umeå eftersom flera av akterna på listan turnerar land och rike runt. Vissa andra företeelser finns säkerligen på fler platser än bara Umeå men man kan misstänka att det frodas lite extra i Umeå med tanke på kulturhuvudstadsåret och andra storstadskomplex, kombinerat med den stora variationen av studenter från alla världens hörn.

Nu kanske läsarna tycker att jag tar i lite väl mycket i mina jämförelser med synden och dekadensens värsta exempel, Sodom och Gomorra, städerna som gud förgjorde med eld och svavel. Men håll till godo för här presenterar jag tio exempel som talar för detta:

Umeå: Nordens Sodom och Gomorra – topp 10

10. Männen med rosa triangel

”Högaktuell berättelse om förföljelse, överlevnad, hopp och kärlek som homosexuell i nazisternas koncentrationsläger. Urpremiär av föreställning om ett då och ett nu, och om hur glömska skapar paralleller till vår samtid.”

Det här är en dansföreställning av männen bakom pjäsen No Tears for Queers som turnerade landet runt 2009. Det påstås vara en verklig berättelse som baseras på boken med samma namn av Heinz Heger från 1972. Heger berättar i boken om hur de homosexuella fångarna stod längst ner i ”lägerhierarkin” och fick utstå spott och spe från både vakter och andra fångar. En intressant detalj i Hegers berättelse är att de tyska vakterna tydligen fick tre dagars permission när de dödade fångar som försökte fly, vilket ska ha bidragit till vakterna försökte iscensätta flyktförsök i sin iver att få nämnda permission.

Med utgångspunkt i denna ”verklighetsbaserade berättelse” skapades en 90 minuter lång dansföreställning där vi får möta ”normernas och utanförskapets mörkaste mekanismer”.

9. Feministiskt byggläger

”Att skapa ett byggläger där fokus ligger på att se förbi hinder och normer i vardagen, att se till individen och inte ett kön även inom byggsegmentet. Målet är att stärka kvinnors och transpersoners självförtroende i att utforma, planera och genomföra byggprojekt för att öka deltagandet inom såväl byggbransch som hobbyverksamhet. Delaktiviteten vill verka för en jämställdhet inom dessa traditionellt mansdominerade branscher genom att såväl deltagare som ledare bryter mot denna norm.”

Sedan 2014 anordnas ett årligt feministiskt byggläger i Umeå. Enligt arrangörerna är detta väldigt populärt och platserna brukar fyllas inom loppet av någon enstaka minut. Det har kallats ett ”läger där machokultur byggs bort” och ”början på en feministisk utopi”.

Den som vill fördjupa sig mer i detta feministiska byggprojekt kan besöka deras hemsida här.

8. Flat-tjat

”FLAT-TJAT är queerklubben med hemmafestkänsla och alldeles, alldeles underbar atmosfär. Hos oss är alla välkomna men vårt fokus ligger på brudar som gillar brudar – därför spelar och bokar vi endast kvinnliga artister! Välkommen att ~dansa tryckare, skåla, hångla, skratta och ta in stämningen~ med oss i Sävargårdens fantastiska lokaler.”

Den här företeelsen är höljd i dunkel för mig då jag inte tillhör den rätta målgruppen. Men mina efterforskningar pekar mot att de är flitigast på Facebook men där tillåts jag inte då min könstillhörighet inte är önskvärd. Men på lesbiskmakt.nu kan man iallafall få lite information om denna mystiska queerklubb.

7. Hjälp

”En teater om hjälpen. Den vi får, den vi behöver och den hjälp som inte alltid hjälper.”

Hjälp är en teaterföreställning om psykisk ohälsa av den feministiska teatergruppen FAKK, feministiskt arbete genom konst & kultur. FAKK har sin bas i Umeå och arbetar normkritiskt och strävar efter att ge sin publik nya tankar och inspiration.

6. Normal

”Normal är bara en inställning på tvättmaskinen.”

Den så kallade normkritiska pedagogiken fick en egen temahelg i Umeå och visst kan man tycka att detta är väldigt viktigt i den svenska skolan. För varför skulle kunskap och lärande få stå i vägen för den frigörande och antiförtryckande queerpedagogiska normkritiken?

5. Transaktion

”Transaktion är en föreställning om sex mot ersättning bland unga killar. Hur pratar vi om det? Vad är samhällets bild av säljare och köpare? Och hur talar vi om det utan skam, och utan att utgå från redan förutfattade meningar?”

Sexhandel bland unga män är tydligen något som växer alltmer och hur gör man för att normalisera detta? Givetvis en teaterföreställning med syfte att upplysa oss. Att som ung sälja sex till män i sin morfars ålder är tydligen inget som man ska skuldbelägga eller känna skam över. Här gäller det att utgå utan ”redan förutfattade meningar”, prata ”utan skam” och hitta ”nya perspektiv”.

4. Bröst

”Hur människor visas på bild formar samhällets normer och vår syn på kroppen. Bröst är en fotoutställning som vill få oss att fundera kring kroppsideal, hur normer skapas och hur de påverkar synen på våra egna och andras kroppar. Nakna bröst och de reaktioner de väcker hör ihop med personens kropp, ålder, etnicitet och kön.”

Här har vi första delen i vad jag kallar en trilogi med fokus på delar av den kvinnliga anatomin. Denna fascination för kvinnans kropp har på den senaste tiden fått fritt spelrum i Umeå. Första delen är Bröst, en fotoutställning på det kvinnohistoriska museet i Umeå.

3. Under är jag bar

”Glömda ängsmarker och minerad terräng kartläggs i en bejublad teaterföreställning om vaginan. Tillsammans med experter och entusiaster bjuds publiken in till fältstudier i de nedre regionerna. Bland snippor, buskar och Bartholins körtlar försöker våtmarksforskarna Mia Westin och Charlotte Lindmark reda ut frågor som: Hur mår vaginan i dagens samhälle? Vad ska den användas till? Vilka smeknamn godkänner den? När är den oskyldig? Och stämmer det verkligen att den är så känslig och lättirriterad?”

Del två i trilogin om den kvinnliga anatomin. Här går vi ner till underlivet och lägger stort fokus på detta med en teaterföreställning som ställer frågan: ”Hur mår vaginan i dagens samhälle och vad ska den användas till.”

2. Mens

”Vad är din relation till mens? Menscykeln har effekt på hela livet, inte bara de dagar varje månad som kvinnor menstruerar. Historiskt sett kryllar det av lärda mäns påståenden om mens. Men hur skulle samhället påverkas om även män menstruerade? Att få mens är det att bli vuxen eller att bli reducerad till en kropp, att bli en förlorare i ett patriarkalt samhälle? Dessa frågor och många fler undersöker Teater Tamauer i MENS. Det blir en timslång konstupplevelse med mycket humor, lek och musikalitet. Allt med ett informativt och personligt tilltal.”

Del tre i trilogin tar oss givetvis till den, enligt feminismen, fantastiska menstruationen. Otaliga är konstverken och hyllningarna till denna, en av kvinnokroppens mest grundläggande funktioner. Här bjuds vi på 65 minuters vältrande i denna kroppsfunktion på bästa kulturmarxistiska vis.

1. Snoppen blöder

”Känn hur du är pojkarna i bastun som egentligen är tjejer, eller hur ni blir det igen. Ta den skränigaste jobbigaste från den där torsdagen när vi råkade pricka in mansmassbastudagen och känn hur du är den och att du egentligen är tjej, hur det känns. Minskar inte ditt förakt nu? Känner du inte att världen står inför räddning?”

”Snoppen blöder den blöder idag ooooh jag är så jäätteglad”

Då är vi framme vid självaste juvelen i den dekadenta affischsamlingen från Umeå, Snoppen blöder, en performativ akt av Militanta transbrigaden och Paloma Madrid. Eller som de själva kallar den ”en transterapipolitisk chakraritual”.

Om vi översätter detta till svenska är det en dansföreställning om könsbyten och transsexuella pojkar. Föreställningen är 75 minuter lång med en 45 minuters frågestund efteråt.

”Om livet före och efter den könskorrigerande operationen. Men kanske främst om vilsenheten”

Denna dansföreställning är så pass populär i landet upp-och-ner att den sätts upp igen till och från. Till exempel nu i vinter på Unga Klara, en teater för barn och ungdomar, den 19 och 21 november.

Missa helst den….

  • Publicerad:
    2017-11-08 12:10