REPORTAGE. Nyligen meddelades i Finland att Motståndsrörelsen går emot vad makthavarna anser vara ”god sed”. För att ta reda på vad ”god sed” verkligen innebär begav sig Nordfronts Michael Hovila till moderna museet i Helsingfors för att ta del av ”kultur” som är kvalitetssäkrad av den finska staten.

När jag idag steg upp ur sängen och tittade ut genom fönstret såg jag att vintern äntligen kommit för att omfamna Finlands vackra huvudstad. Det trista gråa hade förvandlats till något vackert, en tid på året då jag normalt känner glädje. Det är just detta vita, kalla och vackra som varje år påminner mig om att jag är lyckligt lottad som nordbo.

Men till skillnad från tidigare år så kände jag ingen glädje idag. Istället kände jag mig förbannad, irriterad och hånad. Idag var första dagen i mitt mer än trettioåriga liv som jag vaknade upp till en ny dag som kriminell.

Vad som gjort mig kriminell var inte att jag tagit något som inte är mitt, skadat någon annan person eller deras egendom, planerat några vansinnesdåd eller hotat någon. Nej brottet jag gjort mig skyldig till är ”feltänk” och med hot om juridiska repressalier försöker den finska staten att tysta ner mig. Det jag pratar om är gårdagens beslut att förbjuda Motståndsrörelsen i Finland.

LÄS MER: Skandalbeskedet: Motståndsrörelsen förbjuds i Finland – beslut överklagas

Från och med 14-tiden igår förbjöds vår finska verksamhet. Att engagera sig i Motståndsrörelsen är idag brottsligt i Finland. Ertappas du med att ha bedrivit ”förbjuden organisationsverksamhet” kan du komma att lagföras för brott.

Att finna sig själv i en situation där ens tankar, drömmar och önskningar gör en kriminell är absurt. Speciellt då dessa tankar, drömmar och önskningar bygger på viljan av att se mitt folk leva ett fritt, lyckligt och tryggt liv i hundratals generationer framöver. Detta var något jag konstaterade igår natt innan jag gick och lade mig.

Med min kaffekopp i handen började jag under fredagsmorgonen att åter tänka på gårdagens beslut. Jag kan fortfarande inte förstå hur en sådan skenrättegång ens har tillåtits äga rum. Det enda jag kan konstatera är att drömmen om ett fritt nordiskt folk, som är sina egna härskare, som väljer sin egna väg och som kämpar för sina barns framtid är något som våra ”ledare” avskyr. De hatar denna tanke såpass mycket att de är villiga att sätta i system i att bekämpa dessa tankar med alla tänkbara medel.

Hur kunde saker och ting gå så käpprätt åt skogen i detta land att mina tankar, mitt umgänge och mina drömmar om ett lyckligt folk gör mig kriminell? Och om nu systemet ser våra åsikter som så förargelseväckande och ”emot god sed” att de är villiga att spola ner deras prat om demokrati i närmaste toalett, vad är det de vill att vi ser, hör och omringas av? Det var något jag också kom att tänka på, morgonen efter att den finska staten meddelat att nationalsocialistisk aktivism är emot ”god sed”.

Vad är god sed?
Följande avsnitt innehåller länkar till bilder från en utställning på moderna museet i Helsingfors som kan väcka starkt obehag. Nordfront vill därför i förväg varna känsliga läsare.

Utöver det som nu inträffat i Finland drogs mina tankar även till Sverige. Framför allt diskussionerna om att man vill förbjuda vår vackra Tyrruna. Symbolen hetsar mot folkgrupp, är förargande och går emot god sed, säger dessa tyckare.

Fornnordiska symboler på fanor – inte ”god sed” enligt finska staten. Foto: Nordfront.se.

Alla dessa tankar ledde så småningom till den enda logiska fråga man kan ställa sig utifrån allt detta:

Om nu våra symboler, vårt budskap och vår ideologi i Finland såväl som i Sverige ses som hatfullt, hetsande, provocerande och ”emot goda seder”; vilka symboler, budskap och ideologier ser systemet då som acceptabla?

För att skapa mig en bild av vad systemet är villiga att stödja, och vad det är för budskap och symboler man vill att folk skall se och höra så bestämde jag mig för att utnyttja den ”fria” entrén till det moderna konstmuseet Kiasma i Helsingfors. Jag säger ”fria”, då det sist och slutligen är vi skattebetalare som betalar för detta kalas den första fredagen varje månad.

Utställningen som just nu pågår i det moderna konstmuseet heter Ars 2017. Denna utställning hålls varje år och sägs av många ”konstvetare” vara en exceptionell utställning som verkligen visar det bästa inom modern konst.

Efter att jag traskat till Kiasma i snöfallet och tagit mig förbi ett tiotal zigenska tiggare började min resa in i den moderna ”konstens” dekadenta värld. En resa som lyckligt nog är över nu.

Väl inne på museet tar jag mig upp till andra våningen där utställningen börjar. Det första jag möts av är en stor dörr. På dörren står det ”Hello World”. Det som jag mötte bakom denna dörr skulle dock med facit i hand bättre ha beskrivits som ett ”to hell with the world!”.

”Det äckligaste jag skådat på länge”
Jag kliver in genom dörren och hinner inte ta mer en ett par steg innan jag står framför det första ”konstverket”. Det första jag beskådar är någon form av keramisk djurpornografi. En gigantisk gris av keramik som blir påsatt av en hare. Bredvid mig står ett gäng hipsteraktiga turister som knäpper bilder bäst de kan och verkar gilla vad de ser.

Djurpornografisk artblandning – ”god sed” enligt finska staten. Se HÄR

Då jag inte tänkt spendera hela dagen tittandes på keramiskt djurporr vänder jag mig istället om för att läsa den lilla tavlan bredvid för att försöka förstå vad budskapet med ”konstverket” är. Det jag ser är en massa humbug på fyra olika språk där konstnären försöker motivera sin existens. Jag bestämmer mig där och då att det är den sista tavlan jag tänker läsa. Klarar inte konsten att tydligt visa vad man vill föra fram så är det i mitt tycke ett misslyckande. Jag traskar vidare.

Efter ett antal intetsägande ”verk”, som snarare reflekterar den cocktail av psykedeliska droger som ”konstnären” uppenbarligen måste ha förtärt, så möts jag av absurdum nummer två. Det jag beskådar är två ugnsvantar som ser ut som grisar. I vantarna har man stoppat in ett kvastskaft, i munnen på den ena grisen finns ett ben och bredvid detta finns en rullator med en mage gjord av plast på.

Jag försöker verkligen att förstå mig på vad det i hela fridens namn det är som konstnären har velat framföra, men tvingas att ge upp. Det enda jag kan tänka på är att man i vanlig ”modern” ordning har velat ”provocera”. Jag fortsätter in till rummet intill.

Mardrömsliknande grisvantar på hjul etc – ”god sed” enligt finska staten. Se HÄR

När jag stiger in genom dörröppningen möts jag av en rasfrämling. Rasfrämlingen är en ”man” som har på sig ett par strumpbyxor med en massa hål i. Hans hår är färgat neonrosa och på sig har han även en blommig jacka. Min första tanke är att det är ett sådant där ”levande konstverk” jag hört talas om.

Till min stora förvåning visar det sig att denne ”man” är en besökare. Det han står och tittar på är det äckligaste jag skådat på länge. På väggen finns en ”tavla”. Tavlan är gjord av någon form av hårdplast som man klätt en ram med. På tavlan finns ett tidningsurklipp på en hand, bredvid handen en använd kondom som man stoppat annat skräp i.

”Det äckligaste jag skådat på länge” – ”god sed” enligt finska staten. Se HÄR

Om denne asiats hummande och mummande är något att gå på, så var denna använda kondom något särskilt innovativt. Troligtvis väldigt ”god sed”. För han fotade den med passion, tittade på den från alla tänkbara håll och gjorde en massa belåtna läten. Då ”konstverkets” briljans tydligen flugit mig över huvudet så valde jag återigen att gå vidare. Det måste ju finnas något vettigt här, tänkte jag.

På väg upp till nästa våning hör jag en kvinna säga ”vilken vacker och påtalande skulptur”. Jag blir lite nyfiken och hoppas på det bästa. När jag kommer fram till denna ”skulptur” ser jag något som jag inte har sett sedan tonårens värsta dekadenta fester.

En ”kvinna” som ligger på ett bord, hängandes ner med huvudet och med brösten ute i luften. Bredvid denna bordskvinna finns en annan ”skulpturerad” kvinna som hänger med skrevet isär på en resväska. ”Vacker och påtalande skulptur”, säger dessa människor om detta. Vackert och påtalande, minsann.

Förvriden och halvnaken kvinna på bord – ”god sed” enligt finska staten. Se HÄR

Resväskesexuell kvinna – ”god sed” enligt finska staten. Se HÄR

I det här skedet har jag sett tillräckligt och bestämmer mig för att försöka ta mig därifrån, men sättet museet är byggt på innebär att jag tvingas att ta mig igenom den återstående utställningen för att komma ut. Jag kommer upp till fjärde våningen där jag möts av en stor skylt. På skylten deklareras att det i nästa rum går att finna de ”konstverk” som tagit sig till finalen för ett av Finlands främsta årliga konstpriser: Ars Fennica.

Inne i rummet kan man se en lång rad skräp. Ett ”konstverk” är ett vitt trähus som en femåring kunde ha klistrat ihop. Ett annat är en plastinstallation med kirurgiska instrument och så vidare. Men inte ens här får man undgå den perverterade och sexualliberala propaganda som vårt folk bespottas med dag ut och dag in.

Ett av de konstverk som nominerats är en tavla föreställande en fet avklädd man, ståendes naken bredvid en annan man som även han är naken och böjd över ett bord. Vad ”konstnären” tänkt att dessa två herrar skall göra på det bordet får mig att rysa. Nu har jag verkligen sett allt. Det finns en gräns för hur mycket dekadens man klarar av på en och samma dag.

Nakna tjockisar och ett bord – ”god sed” enligt finska staten. Se HÄR

Väl hemma igen sätter jag mig ner och funderar på mitt lilla ”experiment”. Vad är det jag kan konstatera utifrån min upplevelse av den av makthavarna kvalitetssäkrade kulturen?

Det jag kommer fram till är att det dekadenta, det folkdegraderande, och det oförskämda och perversa ses av makteliten som något välkommet. Det förvridna och intetsägande budskap som dessa skattefinansierade ”konstnärer” spyr ur sig reflekterar hjärtat av den tanke makteliten vill se. Tillsammans med den judiska lobbyn vill de bryta ner vårt folk till en sådan grad att vi aldrig någonsin kommer att vara starka nog att frigöra oss från deras slaveri.

Genom att installera bilden av att det perversa är normen så bryter man ner vår folksjäl. ”Konsten” är inget annat än ett propagandamedel för dem. Där symboler som representerar styrka, frihet och folkkärlek – såsom vår Tyrruna – deklareras som hatiska, så prisas det perversa som ”så vackert att det är svårt att förstå”. När Motståndsrörelsen talar om vårt nordiska folks människovärde så stämplas vi som hatiska, men när dessa sionistlakejer hjärntvättar våra barn och unga med homosexuell, zoofilisk och pornografisk propaganda så är det trots allt ”bara konst”.

Folkgemenskap – inte ”god sed” enligt finska staten. Foto: Nordfront.se.

Trots att jag ännu i skrivande stund är aningen irriterad och arg över gårdagens beslut, så har dagens visit till det dekadenta helvetet som är det moderna konstmuseet i Helsingfors påmint mig om hur rätt vi i Motståndsrörelsen har. De kan förbjuda oss, de kan döma oss, de kan slå, sparka och förnedra oss men vi kommer ALDRIG att ge upp. För oss existerar inte alternativet att ge upp. Vi går alltid framåt, aldrig bakåt.

Ju mer kraft systemet sätter in mot oss, desto starkare blir vi. För varje slag, spark och spott vi utsätts för så härdas vi. Vi är en ostoppbar kraft som kommer att segra. Systemets fjanteri och förbudsiver är för oss inget annat än små vägstötar som vi glatt arbetar oss igenom.

Vi kommer att segra!

  • Publicerad:
    2017-12-02 00:49