FOLKMORD Genom årtionden av manipulation och subversiv propaganda har generationer av vita lärt sig att reagera känslomässigt och irrationellt på vissa ord, begrepp och fenomen. Att förmå ett helt folk att begå självmord av skam och skuld är ingen konst, bara man vet vad man gör.

Att vi européer har en oerhört ärorik historia, där vi byggt de mest storartade civilisationer, skapat den vackraste av kultur och upptäckt de mest vidsträckta kontinenter är för vissa något självklart. För oss nationalsocialister är detta inte kontroversiellt.

Listan kan göras hur lång som helst, och även om vi inte är ensamma om att som folk ha bidragit till den fantastiska biologiska och kulturella mångfald som präglar vår värld så står européerna ut som det mest framgångsrika, godhjärtade och skapande folket som har vandrat på vår jord.

Men ingen av oss föddes till nationalsocialister. De flesta av oss har gått i svensk skola, sett samma Hollywoodfilmer, läst samma lögnpress och lärt oss samma historia som våra folkfränder som tillhör den slumrande massan. Vad förknippas då begreppet ”vita människor” med hos gemene man? Europas katedraler, himmelsk musik, vetenskap, läkekonst, allsköns uppfinningar och upptäckter eller rymdresor? Knappast.


Wagners operor är ett ypperligt exempel på vårt folks storhet. Inspirerad av uråldriga berättelser skapade han storartad men nyskapande musik, som är lika aktuell idag som på 1800-talet.

Vad sägs om slaveri, förtryck, imperialism, miljöförstöring, krig och förintelse? Eller kanske fördomsfullhet, hat, dumhet och total avsaknad av andlighet?

Jag vill påstå att vita människor i gemen reagerar på sin egen rasliga och kulturella identitet med en stark känsla av skam och skuld, ja kanske man till och med tänker på ren och skär ondska.

”Vita människor” toppas kanske av begreppet ”den vita rasen” – här får man direkt bilder av dödsläger, blodtörstiga skinheads som misshandlar oskyldiga människor eller brutala experiment på handikappade.

Vi talar ofta om att media och etablissemang manipulerar människor att tro på lögner eller att den breda massan misstolkar information eller drar felaktiga slutsatser utifrån den information som man tar in. Men vad betyder egentligen detta? Betyder det endast att folk i allmänhet är lättlurade och tror på vad som helst, eller finns det djupare mekanismer som ligger bakom?

När lögnen blir till sanning

Den som är mästare på att manipulera kan faktiskt radikalt forma en människas tankar – ja till och med få en människa att tro på saker som inte bara är helt vanvettiga, utan även saker som personen faktiskt vet är osant. En av de främsta metoder för att på djupet manipulera en människa är genom att använda sig av skuld och skam.

Den brittiske illusionisten Derren Brown lyckades i sitt TV-program ”The Experiments” visa att man med hjälp av skuldkänslor och inlärning till och med kan få en människa att tro att han har begått ett mord, trots att han samtidigt vet att han inte har gjort det.

Personen i fråga manipulerades alltså att tro att han mördat en person, trots att han förstås visste att han inte varit med om en sådan väldigt konkret och personlig händelse. Hur lätt är det då inte att få ett helt folk att tro något abstrakt om sina egna, såsom en slags inneboende ”ondska”, eller att blint lita på berättelser om skeenden där man själv inte ens har deltagit men som man ändå påstås bära på någon slags kollektiv skuld för?

LÄS ÄVEN: Vit skuld – vårt största hot

Den evolutionära psykologen dr. Kevin MacDonald har forskat om varför just nordeuropéer är särskilt känsliga för den typen av manipulation. MacDonald talar om den ”patologiska altruismen”, att vårt folk evolutionärt har begåvats med en betydligt mer utvecklad empatisk karaktär än andra. Jag tänker inte gå in på djupet på hur och varför den patologiska altruismen blivit så stark hos just nordeuropéer, men att den finns där torde vara uppenbart. Det räcker med att ställa sig frågan: Finns det, eller har det någonsin funnits, något annat folk som är beredda att offra hela sin existens endast för att man tror att det hjälper helt främmande folk?

Vår styrka har blivit vår svaghet

Vårt folks starkt empatiska karaktär är förstås en av våra ädlaste sidor. Det har dock identifierats som en svaghet av våra fiender, och att ta reda på svagheten hos den man ska manipulera är förstås en förutsättning för att manipulationen överhuvudtaget ska kunna genomföras på ett smidigt sätt.

I Browns TV-program manipuleras försökspersonen genom att han lär sig att förknippa en beröring och ett visst ljud med en känsla av skuld. Vidare utsätts han för situationer som får honom att ifrågasätta sitt eget minne – och i slutändan de facto sitt omdöme. Försökspersonen har också noga valts ut efter kriterier som gör honom till en typisk nordeuropé: Han är godhjärtad, omtänksam, empatisk och godtrogen – därmed är han också extra mottaglig för just skuldkänslor.

Vi har på samma sätt manipulerats att reagera på vissa ord, begrepp, fenomen och skeenden med en känsla av skuld och skam. Det sker exempelvis genom att vårt folks historia konsekvent beskrivs som blodig, hänsynslös och full av fruktansvärda och brottsliga skeenden – något som upprepas gång på gång från att vi är väldigt unga. Det sker under skolgången, när vi ser historiska filmer, läser historiska böcker eller slår på TV:n. Det trycks ned i vår hals tills vi endast kan dra slutsatsen att det är just dessa saker som definierar vilka vi är, följt av en enorm känsla av skuld.

Det faktum att i princip alla världens folk har ägnat sig åt slaveri, medan européer är de enda som har avskaffat slaveriet av moraliska skäl är inget som nämns i sammanhanget. Inte heller att den europeiska slavhandeln förstås drevs på av ett annat folk, som i mer tvivelaktiga sammanhang mer än gärna poserar som vita – men som i nästa andetag inte missar en chans att berätta för världen om hur ondskefulla vita människor är. Att de flesta folk som har existerat i olika skeenden har försökt att erövra och underkuva andra folk genom krig och imperialism, där graden av framgång är det som sticker ut för européer, kan man förstås bortse ifrån. Eller att den så kallade ”förintelsen” de facto saknar fysiska eller skriftliga bevis – det nämns förstås inte, då historien enligt inlärningen omfattas av ”omfattande bevis och dokumentation”, utan att detta någonsin definieras mer ingående.

LÄS ÄVEN: ”Förintelsen” är en bluff!

Att överösa en person med information som pekar åt ett håll, samtidigt som man underlåter att nämna allt som på något sätt pekar åt ett annat håll, är en klassisk manipulationsteknik som bland annat nyttjas flitigt inom försäljningsbranschen.

Precis som att försökspersonen i Browns TV-program genom inlärning började reagera med en känsla av skuld på en beröring eller ett ljud, så har alltså vita människor lärt sig att förknippa vissa signaler från makten med känslor. Det fungerar som med Pavlos berömda hundar, men istället för salivutsöndring vid ljudet av en klocka så skapas känslor av rädsla, vrede och framförallt skuld när en vit människa hör ord som ”förintelsen”, ”slaveri” eller ”rasist”.

För mig blev detta särskilt tydligt i ett samtal med en barndomsvän, som påpekade att Nordfront trots allt var en otroligt ”hatisk” nyhetssida. Då jag inte kände igen mig i den beskrivningen försökte jag att fråga ut honom för att utröna hur han resonerade sig fram till den slutsatsen.

Det blev då tydligt att han omedvetet förknippade kritisk granskning av vissa fenomen som ”hat”, medan mediala hetskampanjer mot exempelvis nationella på det stora hela gick honom obemärkt förbi.

Jag vill påstå att Nordfronts nyhetsrapportering inte är mer raljerande än vilken media som helst. Den enda skillnaden är att vi är kritiska mot exempelvis massinvandring, sionism, homolobbyn och feminism – positioner som vi intagit som i sig har framställts som ”hatiska”, oavsett om kritiken är berättigad och balanserad eller ej. Samma hat-reaktion uppstår när vi uppmärksammar nyheter som främjar Nordens folks överlevnad, naturliga könsroller, en sund sexualitet eller vissa länders strävan att självständigt existera och agera utan påtvingat inflytande från globalister som något positivt.

Trots att det måste vara uppenbart för var och en som är vid sina sinnens fulla bruk att regimmedia ljuger och passerar alla anständiga gränser i deras ”granskningar” av nationella, så blir aldrig detta ”hatiskt” enligt samma inlärda tankemönster, just med tanke på den betingade associationen med förintelse, våld, hat och ondska,

I George Orwells klassiska roman 1984 är fenomenet ”nyspråk” kanske den mest träffande och profetiska beskrivningen av vår samtid. Tanken är att man genom att förändra och framförallt begränsa språket så förändrar och begränsar man även tankevärlden hos de som använder det. I 1984 klumpar den totalitära regimen ihop vitt skilda begrepp till ett och samma ord, så att folket så småningom förlorar förmågan att hålla isär dem.

Nyspråk är en viktig del i manipulationen av vita människor. I vår värld har vi fått alltifrån ”bombnazister” till ”papperslösa”, ”våldsbejakande extremister” och ”järnrörssajter”. Eller varför inte att man per automatik beskriver alla icke-européer som illegalt har tagit sig in i ett västerländskt land som ”flyktingar”, oavsett vad som motiverat intrånget.

Två personliga favoriter är dock ”näthat” och ”hatfakta” – i det förra fallet har man skapat ett begrepp som innefattar alltifrån milda invandringskritiker som diskuterar på Internet, till rent brottsliga handlingar där män förföljer, hotar och trakasserar kvinnor via sociala medier. Allt för att den som kommer i kontakt med begreppet inte ska kunna skilja på vissa politiskt obekväma åsikter och kriminalitet. I det senare fallet handlar det om information som förvisso är sann (fakta), men som på grund av sin karaktär ger stöd för ett pro-europeiskt perspektiv (hat) och därför ändå inte bör yppas.

Manipulation av de som inte låter sig manipuleras

Vad händer när manipulationen misslyckas? När en europé bryter genom barriären av lögner och inser att allt han lärt sig har varit falskt, samtidigt som en känsla av stolthet växer fram, blandat med den naturliga överlevnadsinstinkten och viljan att kämpa för sitt folks överlevnad?

När inget annat fungerar och när den som manipulerar börjar tvivla på sin förmåga, men samtidigt inte är villig att kapitulera, så används i regel hot och skrämsel som ett sista alternativ. Det är därför osäkra män, med kontrollbehov av sin kvinna, använder hot om våld eller till och med våld när de inte längre känner att de har något mentalt överläge kvar. I det läget förväntar sig inte den som manipulerar längre att kunna kontrollera offrets tankevärld, utan endast en läpparnas bekännelse, underkastelse och lydnad.

Nordeuropéns empatiska och sociala karaktär gör honom livrädd för social repression. Över den som ställer sig upp mot det fientliga etablissemanget vilar ständigt ett vagt hot om att hängas ut och karaktärsmördas i media, att förlora sitt arbete, att uteslutas ur vissa sociala sammanhang eller kanske till och med ur familj och släktrelationer. Ur ett evolutionärt perspektiv, för att återkoppla till Kevin MacDonald, handlar det om att våra förfäder gick en säker död till mötes i ett bistert istidsklimat, skulle man helt plötsligt uteslutas ur sitt sociala sammanhang och stå ensam utan sin stam.

Media använder i sina hets- och lögnkampanjer också väldigt subtila former av skrämselmanipulation, där man kommenterar till synes obetydliga och ovidkommande detaljer hos dem man försöker att tysta, för att på så sätt få ”offret” att känna sig underlägsen och utpekad. Ett exempel är när jag själv hängdes ut av lokalmedia, där man bland annat skrev att jag uttryckt i något sammanhang att jag inte skulle kunna tänka mig att vara tillsammans med en kvinna som varit med för många män – en inställning som genom att vara tämligen vanlig bland män är till synes okontroversiell och dessutom helt ovidkommande i sammanhanget. Tanken var att rikta strålkastarna på mig som person, upplysa hela världen om mina preferenser när det kommer till kvinnor, och därmed försöka få mig att känna mig utpekad och blottlagd och på så sätt få ett psykologiskt övertag över mig.

Vissa politiska terrorgrupper, som agerar som en gatans fotsoldater åt de globalister som manipulerar folket, hotar också med våld mot framförallt egendom. Dessa gruppers påverkan har dock under senare tid inte lyckats särskilt väl, varför vi sett en utveckling där även exempelvis politiker och poliser har börjat signalera hot mot allt och alla som vågar sätta sig upp mot fienden eller tänka självständigt. Medan polisen kommer med vaga hot om att gripa personer som deltar på grundlagsskyddade demonstrationer, så har politiker börjat tala om ”hårda tag” mot oppositionella grupper.

Skrämseltaktiken är särskilt framgångsrik mot konflikträdda personer, som riskerar att lägga sig platt endast på grund av en önskan om att den aggressiva parten ska lugna sig.

LÄS ÄVEN: Pågår ett vitt folkmord?

Nordiska motståndsrörelsen får också tack vare detta en karaktär av att vara en arbetar- och underklassrörelse, trots att vi motsäger oss klasskampen till förmån för folkgemenskapen. Men den som lever ett mer borgerligt liv, med karriär, ”viktiga” bekantskaper och en ekonomi som är fastkedjad i banklån och dyra investeringar har i dagsläget för mycket att förlora på att offentligt ta ställning mot det system han är beroende av. Den som lever enkelt, äger få saker och som omger sig av likasinnade går dock inte att skrämma på samma sätt – du kan inte förlora det du inte ens har haft från första början.

Stenåldershjärnan styr

Det är viktigt att känna till hur manipulationen fungerar, då är den nämligen lättare att hantera. När du ser den komma, kan du uppfatta den för vad den är istället för att låta dig påverkas känslomässigt. Jag har förstås bara skrapat på ytan för att väcka tanken hos Nordfronts läsare. En mer omfattande genomgång av alla de manipulationstekniker som lögnarna använder mot oss skulle bli för omfattande för en artikel.

Kunskapen i sig räcker heller inte hela vägen, då vi inte är fullt ut rationella varelser som är anpassade efter den värld vi lever i. Det är i sammanhanget en väldigt kort tid som vi har levt som moderna människor i en modern värld om man jämför med de hundratusentals år vi levde i små stammar under väldigt liknande villkor som en stenåldersmänniska. Våra hjärnor har alltså inte hunnit utvecklas i samma takt som samhällsutvecklingen, vilket ofta är förklaringen till att människan agerar irrationellt i många sammanhang som rör våra drifter och känslor.

Därför är det viktigt att vi utöver vår politiska kamp även för en kulturell kamp där stolthet över sitt ursprung återigen normaliseras, precis som för vilket annat folk som helst på jorden. Vi har all anledning att stå rakryggade, inte bara över det faktum att vi är européer och nordbor, utan även för att vi är nationalsocialister och därmed en modig men växande minoritet som kämpar för ett gott och sunt samhälle, mot de mörka och ondskefulla krafter som vill förstöra allt som som är av godhet, skönhet och sanning.

Vi står idag nästan tomhänta och den linje av kultur och traditioner som tidigare rent naturligt lämnades över från generation till generation har i allt väsentligt brutits. Genom fiendens lögner har vi valt bort bit för bit och ersatt det med en rotlös kosmopolitisk Hollywooddröm. Jag vill alltså påstå att det knappt finns någon svensk kultur kvar idag. På samma sätt har den naturliga gemenskapen mellan könen gått förlorad, då män och kvinnor inte längre vet vad som är en sund manlighet respektive kvinnlighet – en okunskap som endast bäddar för konflikter och missförstånd.

Vi har dock vårt blod, som binder oss tätare samman än de starkaste av band. Så länge det finns nordiska män och kvinnor som andas och som är beredda att föra en radikal politisk och kulturell kamp så spelar allt vad vi har förlorat inte någon roll – då kan vi bygga något nytt och bättre som kommer att stå till tidens ände.

Men den som sår lögner skall till sist få sin skörd, och snart kan han tryggt vila från sin möda, medan andra skördar och sår i hans ställe.

J.R.R. Tolkien – Silmarillion

Se det ovan nämnda avsnittet av ”The Experiments”, där en ung vit man manipuleras att erkänna ett mord han inte begått, nedan: