KOMMENTAR. Simon Holmqvist skriver om varför allt som kan hindra integrationen är ett nödvändigt ont och argumenterar för att muslimska friskolor och böneutrop kommer underlätta det framtida återsändandet av främlingar från Norden.

Moskéer är en allt vanligare syn i Norden. Med böneutrop blir dessa svårare att blunda för.

Knappt har dammet lagt sig efter striderna kring den nya muslimska friskolan i Borås innan det återigen har blivit hetsiga diskussioner angående det kommande tillståndsgivna muslimska böneutropet från en moské i Växjö.

Många invandringskritiker och ”Sverigevänner” har visat starkt missnöje efter att eftergifter görs till förmån för den växande muslimska minoriteten i Sverige. I dagarna har det dessutom uppmärksammats att den katolska församlingen i Växjö inte får ha någon kyrkklocka, trots att kyrkklockor ringt i Sverige i tusen år och trots att en kyrkklocka knappast kan innebära mer ”buller” än en man som sjunger ut en uppmaning till underkastelse inför en främmande gud på ett främmande språk.

Men det är inte bara så kallade Sverigevänner som är upprörda. Även liberaler, kristdemokrater, sossar och allsköns mångkulturvurmare är arga. Argumentet är att det ”försvårar integrationen”, att det riskerar att hindra att muslimska främlingar – för muslimer är nästan uteslutande främlingar – beblandar sig med ursprungsbefolkningen. Dessa politiker är nog också oerhört rädda att den muslimska närvaron i Växjö kommer att bli lite väl påtaglig för stadens invånare ifall höga böneutrop kommer att eka över staden.

I en perfekt värld skulle vi förstås slippa allt detta. Men i det mångkulturella och kulturmarxistiska helvete som Sverige har förvandlas till anser jag att det är bra med muslimska böneutrop och muslimska friskolor. Jag är för det av samma anledning som Ebba Busch Thor och hennes fölkförradiska gelikar är emot det – nämligen för att det försvårar integrationen avsevärt.

”Nej. Ut… Fast inte min kompis!”
Med få undantag består Sveriges muslimska befolkning som sagt av främlingar, sådana som vi kommer att börja återsända till sina respektive hemländer den dag vi befriar Norden. Repatrieringen och återställandet av den naturliga ordningen kommer att innebära vissa problem – varav många inte kommer att bero på främlingarna själva, utan på svenskar.

Integrationen i samhället är farlig, en tickande bomb och en av våra främsta utmaningar. Den dagen då vi ska börja diskutera återsändandet så kommer det i många enskilda fall att komma svenskar som kommer att vädja för just den personens rätt att stanna kvar. ”Han bakade så goda pizzor och var alltid trevlig”. ”Jag gick skola med henne, hon är precis som vilken svensk som helst”, ”Men han har ju alltid betalat skatt och gjort rätt ifrån sig”, är några av de kommentarer man kan förvänta sig. Väldigt många svenskar – hur less de än må vara på massinvandringen – har personer som de integrerats med så pass att de inte vill skiljas från dem.

Detta är förstås en medveten strategi från folkmördarnas sida. Årligen pumpar man in miljoner och åter miljoner av våra skattepengar i satsningar på just integrationen. Man gör det med vetskapen om att nordbor är altruistiska och vänliga människor, som inte drar sig för att undvika att döma ut människor på förhand. Istället tänker vi gärna gott om varje människa vi möter – eller försöker åtminstone göra det. För nordbon kan det till och med kännas spännande och exotisk med vänner och bekanta från främmande länder, då vi inom oss bär en stark drift att söka äventyr och nya erfarenheter.

LÄS ÄVEN: Folkmordets psykologi – hur vi manipuleras till skuld och skam

Den yttersta konsekvensen är förstås att vårt folk börjar att blanda upp sig med främlingarna, något som redan sker – om än inte ännu i den omfattning som våra fiender kanske önskar. Rent naturligt dras människan fortfarande på ett sexuellt plan främst till personer som påminner om en själv. Just nu är denna naturliga motståndskraft något av en livräddare i kampen för vårt folks överlevnad, då rasblandning är vad som i slutändan kommer att radera ut vårt folk från jordens yta.

Men den här vänskapsintegrationen är – om än oundviklig – också problematisk. Araber, somalier och nordafrikaner som bor i Rinkeby, endast talar modersmålet, praktiserar hemlandets patriarkala normer och besöker moskén regelbundet är de facto inte samma hot mot vårt folk som den välintegrerade kusinen som talar perfekt svenska, arbetar, betalar skatt och uppskattar ”västerländsk” jämställdhet.

Rent biologiskt har båda samma potential att utnyttjas av fienden som ett vapen mot vår existens, men den icke-integrerade främlingen är betydligt enklare att repatriera i framtiden.

Ett betydligt farligare scenario än böneutrop i Växjö.

I det framtida Norden kommer det förstås varken att finnas något behov av böneutrop eller muslimska friskolor, då islam aldrig varit en religion som lockat nordiska människor i några större skaror. Alltså finns ju endast behovet så länge muslimer fortfarande bor här och så länge de fortfarande bor här är det förstås önskvärt att de har sina skolor, medan svenska barn har sina.

Det ultimata är uppenbarligen att antalet främlingar som bor i Norden är noll, eller så få att de aldrig kan hota vårt folks överlevnad på sikt. Men fram tills att vi hamnat där är jag för alla insatser som ökar segregationen i samhället, då det underlättar den framtida repatrieringen och minskar risken för rasblandning.

När Växjö-borna varje fredag får höra hur imamen ropar ”Allah är störst. Allah är störst” på arabiska blir det också en ständig påminnelse om vad som håller på att ske i vårt samhälle. Tidigare stängdes verksamheten in bakom fyra väggar, men nu kommer man inte längre att ha några skyddslappar mot den muslimska närvaron i staden.

Det är alltså bra när svenskar kämpar mot att moskéer byggs i deras städer – det visar på en naturlig motståndskraft mot främlingsinvasionen. Men när dessa redan står där är det bättre att även deras grannar får höra och se vad som försiggår.

Så fram till dess att vi kan börja ta de första spadtagen till det vita rymdimperiet säger jag utan tvekan ja till fler religiösa friskolor, muslimska böneutrop och allt som kan bidra till segregationen mellan Nordens folk och främlingarna.

  • Publicerad:
    2018-05-11 23:00