KOMMENTAR. När rasfrämlingar tog över det lokala fotbollslaget i Sorsele i samband med den så kallade flyktingkrisen 2015 gav samhället inte upp – man startade ett nytt, eget fotbollslag istället. Simon Holmqvist skriver om en kommun där invånarna i tysthet visar hur motstånd kan ske även i det mest vardagliga.
Publik när det nybildade svenska Sorsele UF tränar. Skärmbild: aftonbladet.se.
Under lördagen publicerades i Aftonbladet en artikel med syftet att ”varna” för hur det går när integrationen inte fungerar såsom makthavarna i Stockholm har drömt om. Schibstedtidningens Peter Kadhammar har besökt Sorsele – ett litet samhälle och tillika kommun i Västerbottens inland, där befolkningen inte valde att lämna walk over när främlingar tog över deras fotbollslag.
Allt började i samband med att massinvandringen nådde Västerbottens inland. När den så kallade flyktingkrisen kulminerade 2015 hade Sorsele inte längre kvar något fotbollslag. Trots att kommunens vänsterpartistiska kommunalråd Kjell Öjeryd beskriver tiden som ”glansdagarna” – med tanke på alla statliga pengar som pumpades in i kommunen, och som man lyckades spara in på genom att låta ortens billigaste asylbaron husera rasfrämlingarna – så höll inte kommunens fotbollsspelare med.
Femton år tidigare spelade 51 etniskt svenska pojkar och män i fotbollsklubben Sorsele IF, men när 2015 var över bestod klubben av 23 svenskar och 36 främlingar från icke-europeiska länder. Man fick dessutom 600 000 kronor i bidrag för att integrera främlingarna i klubben. Men två år senare, 2017, spelade inte längre en enda svensk kvar i Sorsele IF, för då valde ortens befolkning att starta Sorsele UF – en till Aftonbladets stora förtret idag blomstrande idrottsförening som i princip uteslutande består av etniska nordbor.
När Kadhammar försöker pressa lokalbefolkningen på exakt varför man valde att starta en ny klubb törs ingen berätta anledningen, trots att den är uppenbar för alla och envar. Inte ens kommunalrådet vill röra vid frågan.
— Personkemin i klubben kanske inte fungerade? säger den massinvandringsvurmande vänsterpartisten Öjeryd till Aftonbladet.
Sorsele IF:s nuvarande ordförande Marie Strinnholm avbokar sin intervju med Aftonbladet efter att ha fått fundera över saken. Hon är dessutom chef för det lokala boendet för så kallade ensamkommande flyktingbarn, som Expressen nyligen konstaterade inte består av ”barn” – utan till 99,4 procent av män, som dessutom inte kommer från länder som de har skäl att fly från.
Aftonbladets Peter Kadhammar spatserar runt i Sorsele och läser bekymrat upp siffror som visar hur fatalt försöken till integration inom fotbollsföreningen i Sorsele har misslyckades. Skärmbild: aftonbladet.se.
Det nybildade Sorsele UF:s ordförande Mattias Garbrielsson ger sig dock på att försöka förklara:
— En massa ungdomar och barn slutade idrotta, säger han.
När Gabrielsson får frågan ”varför” de slutade, svarar han endast:
— Fråga en tolvåring varför. Du får inget rakt svar. Vi startade en ny förening. Vi vill göra det barnen vill.
Det är dock tydligt att det är en medveten etnisk segregering bland de svenska fotbollsintresserade i klubben. Enligt Aftonbladet består Sorsele IF:s laguppställning idag uteslutande av utomeuropeiska namn, samtidigt som det enda icke-svenska namnet i det nybildade Sorsele UF:s laguppställning är ett europeiskt.
”Vi vill inte träna med dom eftersom de är bara invandrare som inte kan svenska, de slåss på varje träning och lyssnar ej”, skrev nyligen en tonåring i Facebookgruppen ”Vad händer i Sorsele?”.
Under förra veckan skrev jag en provocerande krönika där jag förklarade fördelarna med muslimska friskolor och böneutrop ur ett segregationsperspektiv. Vår kamp är biologisk och inte i första hand kulturell. Skulle vårt samhälle omdanas efter Sverigedemokraternas vilja, det vill säga med en utomeuropeisk befolkning som ”anpassar sig” efter de så kallade Sverigevännernas borgerliga bild av vad det innebär att vara svensk, så skulle vi stå inför ett betydligt värre hot än icke-integrerade muslimska fundamentalister i Stockholms förorter: Vi skulle blandas upp till oigenkännlighet, vilket ganska snart skulle innebära slutet på allt vad Sverigevännernas kultur heter.
LÄS ÄVEN: Hellre böneutrop och muslimska friskolor än integration och rasblandning
I Sorsele har man uppenbarligen förstått poängen, om än kanske inte medvetet. Man har inte hoppats på fotbollslagets nya ”stjärnor”, att dessa ska förstå hur man ”blir svensk”. Istället har man valt att ta saken i egna händer och startat eget, och på så sätt har Sorseles fotbollskultur kunnat överleva.
Ingen i kommunen vill förstås berätta för Aftonbladet exakt hur det ligger till, och Kadhammar tror sig ”veta” vad den allmänna uppfattningen om massinvandringen är i Sorsele.
”Samtidigt är de flesta nog överens om att invandrarna behövs i Sorsele. De föryngrar bygden. Näringslivet – träindustrin, företag som testar bilar – och kommunen behöver omgående arbetskraft. Den som vill köra buss eller taxi kan till exempel få betald utbildning i sommar”, försöker Kadhammar i artikeln. Men Sorseleborna har valt att göra tyst motstånd. De segregerar sig från främlingarna, förvisso endast i fotbollsvärlden. Men det etnocentriska agerandet visar att det än finns livskraft kvar i det nordiska folket.
Bildandet av Sorsele UF som fotbollsklubb må framstå som trivialt i sammanhanget. Men symboliskt är det oerhört betydelsefullt, eftersom det på många andra mindre orter i Norrland med liknande massinvandringsproblem endast har slutat med att svenskar slutar med sporten helt och hållet.
Att det är symboliskt viktigt bekräftas också av hur Kadhammar och Aftonbladet uppenbarligen lägger stor vikt vid det. Apartheid-fotboll ska förstås inte kunna förekomma i det nya Sverige och redan i ingressen av artikeln kan man läsa:
På ett sätt är det glasklart vad som hänt i Sorsele.
När invandrarna kom till den lokala fotbollsklubben lämnade svenskarna och bildade eget. Så nu finns det två fotbollsklubbar i en ort med 1200 invånare, en med afghaner och somalier och en med i stort sett bara infödda svenskar.
Det som skett i Sorsele är en bitter och ganska grym bild av en misslyckad integrationspolitik. Idrotten förenar och förbrödrar? Det ser ju ut som om det är precis tvärtom.
I Facebookgruppen ”Vad händer i Sorsele?” tycks Sorseleborna i efterhand också endast vara bittra över att en Stockholmsjournalist åkt till deras kommun och försökt antyda att orten är en ”mystisk sekt” där ingen vill tala. Alla verkar dock stå bakom beslutet att starta Sorsele UF, för till och med de som är positiva till massinvandring inser att alternativet helt enkelt hade varit att svenska ungdomar skulle sluta helt med fotboll.
Fallet väcker därför hopp inför framtiden, en framtid där Nordens folk genom olydnad gentemot den kulturmarxistiska folkmordsdogmen skapar nya samhällsstrukturer som garanterar att livet går vidare för folket även i det mångkulturella helvetet. Allt medan korrupta lokalpolitiker drömmer om att ”tjäna pengar” genom att sälja ut kommunen till Migrationsverket, som betalar per rasfrämling med skattepengar från övriga Sverige.
En dag kommer vi att befria Norden och bygga den nation som kommer att föra vårt folk till stjärnorna. Men till dess: Låt oss inspireras av Sorselebornas mod och agerande. Låt oss inte hindras av maktelitens förtryck, utan istället ta vårt öde i våra egna händer och segregera oss från allt vad mångkultur heter. När vi gör så bygger vi det nya Norden redan idag.
Hoppa till huvudinnehåll
