”FORSKNING”. Tre brittiska professorer har tagit begreppet ”hatfakta” till en ny nivå och hävdar att alla statistiska metoder har utvecklats för att användas som vapen i den vita rasens tjänst både på och utanför universiteten.
Dr. David Gilborn. Skärmbild: youtube.com.
Under hösten 2017 blev det lite uppståndelse i utrikesmedia när Rochelle Gutierrez, lärare i matematisk pedagogik i Illinois, hävdade att matematik är ”en vit rasistisk disciplin”. Hon sade att minoriteter (inklusive sådana minoriteter som är i majoritet, globalt sett) ”har upplevt mikroaggressivitet när de har deltagit i matematikundervisning, där eleverna bedöms efter huruvida de kan resonera abstrakt eller inte”. Dessa kriterier används därför som ett systematiskt sätt att förtrycka icke vita, hävdade hon.
Gutierres är i den akademiska världen inte ensam om att hysa dessa åsikter. Tre brittiska forskare med Dr. David Gilborn vid universitet i Birmingham i spetsen, går mycket längre i sin artikel om statistik, ganska nyligen publicerad i den vetenskapliga tidskriften Race, Etnicity and Education.
Enligt forskarna tjänar statistiken de vitas intressen eftersom de statistiska metoder som används är kodade med rasism, bakom en fasad av förment kvantitativ objektivitet.
I motsats till den vanliga föreställningen, anser nu ”många” forskare som använder kvantitativa metoder att siffror och tal varken är objektiva eller färgblinda, skriver Gilborn.
För att motverka de vitas ”rasism”, vilken förstärks när vita statistiker använder siffror för att förklara skeenden i samhället, förslår Gilbornes forskargrupp en ny typ av antirasistisk statistik som kallas QuantCrit, vilket står för Kvantitativ Analys och Kritisk Rasteori.
QuantCrit består av fem grundsatser, som citeras nedan med kommentarer emellan. När man läser Gilbornes grundsatser kan man lätt få för sig att han driver med hela disciplinen och den postmoderna ”vetenskapen”. Men texten som stipulerar att siffror inte är neutrala, låter seriöst menad:
1. Rasismen är en central och djupt rotad komponent av samhället som är svår att kvantifiera. Rasism är ett ymnighetshorn ur vilket ständigt strömmar rasism i nya former eftersom det inte går att kvantifiera hur mycket rasism det finns i samhället.
Vi kan hitta exempel på detta nästan var som helst, till exempel när Barack Obama blev president i USA och nästan med detsamma fick fredspriset till Nobels minne på grund av att han är svart. Massmedierna och många väljare jublade. Det faktum att en svart person, tyvärr dock inte en kvinna, hade valts till president innebar äntligen ett slut på rasismen. Men under Obamas presidentskap lanserades nya former av rasism som mikrorasism, vilket faller under paraplybegreppet ”mikroaggressioner”. Universiteten i USA började inrätta ”trygga rum” där ”de vita rasisterna” inte fick uppehålla sig för de rasifierades ”säkerhets” skull. Vidare lanserade och finansierade den judiska finansmiljardären George Soros aktionsgruppen Black Lives Matter som uppmanade till mord på de vita ”rasisterna”, i synnerhet på vita poliser, och så vidare.
Det finns ingen gräns för de former av vit rasism man kan hitta. Problemet med ”de vitas rasism” har ökat dramatiskt under Obamas tid som president, och kulminerar nu i och med att USA har röstat fram en vit ”rasist” till president. Det är på grund av rasismens ymnighetshorn tokvänstern alltid kan ropa ”rasism!” när de är missnöjda med sina upplevelser av att de saknar något.
2. Siffror är inte neutrala och skall därför nagelfaras för att säkerställa att de inte nyttjas i undermåliga analyser som syftar till att stärka den vita rasens intressen. Detta innebär, att när det exempelvis statistiskt visar sig att svarta människor begår majoriteten av en viss brottstyp, är dessa statistiska siffror i sig rasistiska.
I folkmun är detta detsamma som så kallade ”hatfakta”. Vi kan visserligen säga att de är sanna, men eftersom de visar en osmickrande bild av rasfrämlingar, är de hatiska, ett uttryck för vit rasism. Därför ska de inte rapporteras eller användas, för det är att sprida ”rasistiskt hat”.
3. Kategorier är varken naturliga eller givna. Därför måste enheter och analysformer värderas kritiskt. Praktiskt sett innebär det att om vita människor samlar in statistiken, ska den per automatik ogiltigförklaras. Detta eftersom vita människor har beslutat om de kategorier som mäts, vilket innebär att rasismen är inbyggd i själva upplägget av studien.
4. Data kan inte tala för sig självt. Kritisk analys ska därför ses i ljuset av erfarenhetsbaserad kunskap som besitts av marginaliserade grupper. Därför måste data viktas. Mer tyngd ska ges åt exempelvis svarta brottslingar som förklarar sina brott med de vitas rasism, än åt själva siffrorna.
5) Statistisk analys har inget naturligt inneboende värde men kan spela en roll i kampen för social rättvisa. Detta betyder att statistik endast kan vara värdefull om den tjänar svarta, judar, eller andra rasifierade grupper. När statistiken spär på de vitas rasism, ska statistiken förkastas.
Dessa punkter kodifierar med en sorts vetenskapligt språk exakt det vi ser praktiseras dagligen av universiteten, massmedierna, politikerna och myndigheterna.
Som exempel kan vi se den svarta Labourpolitikern David Lammys kommentarer till statistiska fakta, eller ”hatfakta”, som visar att unga svarta människor är tio gånger mer sannolika att hamna i fängelse än vad unga vita är. David Lammy förklarar statistiken med att domarna som dömer de åtalade är rasister. Poliserna som griper människorna är rasister Det är även de vitas rasism som är orsaken till att svarta människor begår brott.
Detta rasistiska sätt att diskutera statistik som tillämpad matematik är det yttersta uttrycket för ett postmodernt samhälle. Vi hör politiker och journalister tala om dessa saker på detta sätt som om de vore sanna, dagligdags. Vi har nått botten på det outsinliga ymnighetshornet. Hela det postmoderna samhället är byggt med kulisser som visar upp en förment objektiv fasad byggd på en form av vetenskapsreligion, en totalt liberaliserad epistemologi, som helt enkelt formas av den som har makten, eller pengarna att köpa makten. Med sådan ”vetenskap” har universiteten övergivit alla former av empirisk verklighet, och underkänner alla former av de kvantifierbara objekt som finns i världen. Subjektiviteten, den kvalitativa forskningen, och den elakartade politiska agendan är allt som finns kvar. Det går inte ens att observera något längre. Utom rasism, förstås. För den är ”uppenbar” överallt.
Den kristne fascisten med pseudonym Florian Geyer ser dagens universitetsvärld med dess extrema liberala relativism som ett realiserande av Aldous Huxleys berömda bok Du sköna nya värld. Enligt Geyer är boken inte ett komplement till George Orwells 1984 utan dess motsats.
Orwell målade upp en dystopi, visserligen en redan realiserad sådan eftersom den skildrar världen under hans samtid, år 1948 ; han bara vände på årtalen och förlade handlingen till ”framtiden” för att varna för hur samhället var inrättat och att det skulle komma att bli värre.
Huxley, däremot, målar enligt Geyer upp ett samhälle som Huxley ville ha. Huxley var djupt insyltad i den Nya världsordningens maktstrukturer, det vill säga i anglo-sionistiska organisationer som vill ha det samhälle vi nu ser i form av en förverkligad Kalergiplan med massinvandring, rasblandning, socioekonomisk oro, och utomstatlig styrning av våra nationer. Världen är därmed kulturellt sett totalt artificiell, inte bara i den digitala världen, utan även i det som Nordisk alternativhöger kallar ”köttrymden”, det vill säga i den verkliga världen.
QuantCrit är naturligtvis oacceptabel och måste stoppas, eftersom den uteslutande kan användas som ett politiskt förtryckarinstrument. Samtidigt kan QuantCrit användas för förstöra nu inarbetade metoder att använda funktionell statistik och andra vetenskapliga metoder som faktiskt kan lära oss något om världen utanför subjektets egna neuroser eller hänsynslösa politiska agenda. Vi behöver en revolution av ett eller annat slag.
Erik Forsell är utbildad statsvetare och samhällsgeograf. Han skriver enbart för Nordfront.
Källor:
QuantCrit: education, policy, ‘Big Data’ and principles for a critical race theory of statistics
University of Illinois professor publishes written theory explaining why mathematics coursework ’perpetuates white privilege’
Hoppa till huvudinnehåll
