SOLIDARITET. Emil Hagberg skriver här ett öppet tackbrev till alla de som hjälp till med insamlingen Kamraterna i Kärrtorp och redogör för hur pengarna har använts.

Emil Hagberg, Joakim Blixt, Peter Jusztin.

Under senvintern 2014 dömdes tre aktivister i Motståndsrörelsen till fängelse. Dessa var jag själv, Peter Jusztin och Joakim Blixt. Peter och Joakim dömdes till 6 månaders fängelse och jag till 8 månader. Vi blev dömda för våldsamt upplopp. Det som i realiteten bara var ett handgemäng på ett torg i en Stockholmsförort blev mycket omskrivet. Vi blev alla häktade efter bråket och satt flera månader på olika häkten i Stockholmsområdet.

I ärlighetens namn minns jag inte de exakta detaljerna som gjorde att jag blev dömd för våldsamt upplopp, men att jag använt våld under bråket är inget jag förnekar. Peter och Joakim å andra sidan blev dömda trots att det inte gått att bevisa att de utfört den minsta våldshandling.

Människor sympatiskt inställda till Motståndsrörelsen började i ett tidigt skede att samla in pengar till oss tre som satt häktade. Över 40 000 kronor samlades in på kort tid.

Jag är osäker på om vår tacksamhet för donationerna framkommit tydligt under rapporteringen kring Kärrtorp. Pengarna har i alla fall varit till stor hjälp för oss alla. När nu sommaren passerat kan det därför vara på sin plats att, i grova drag, berätta vad pengarna använts till.

Joakim Blixt ansågs av hovrätten ha för god inkomst för att staten själv skulle bekosta hans rättegångskostnader i hans överklagan i Hovrätten. Detta trots att han var arbetslös vid tillfället. Hovrättens beslut grundades på att han i rätten nämnt att han sannolikt hade ett arbete på gång.

Blixt har valt att lägga sin andel av pengarna på att betala dessa kostnader. Även om jag inte lagt mig i, tror jag dock att pengarna svårligen räcker till hans utgifter. Han skulle aldrig begära det själv, men det vore önskvärt att mer pengar samlades in till honom. Jag och Jusztin har lagt vår andel på mat och el och uppvärmning. Trots den generösa insamlingen blir det ändå en minusekvation i våra fall. Med största sannolikhet blir det även så i Blixts fall eftersom han har sin extrakostnad till sin försvarare.

Joakim Blixt med son.

Som nämnts ovan lade jag och Jusztin vår del av pengarna på vanliga tråkiga basala ting. Jag hade hoppats att delar av pengarna skulle ha räckt till fräsiga propagandaprojekt. Vi funderade även kring något slags fond eller stiftelse för nationalsocialister som råkat hamna i juridikens utmarker. Så blev det inte den här gången, men att vi i framtiden ”försäkrar” oss som ett politiskt kollektiv är inte uteslutet. Regelrätta donationer fungerar i och för sig som en typ av försäkring men det går säkert att organisera bättre. Om aktivister vet att resurser finns för att hjälpa dem, kommer de troligtvis vara beredda till större offer. Greenpeace som (jämfört med oss) har stora ekonomiska resurser är ett exempel på detta. När Greenpeace-aktivister genom direktaktioner ådrar sig böter finns det alltid organiserad hjälp för dem. Det är naturligtvis tryggt och något för den enskilde aktivisten att luta sig tillbaka på. Den dag vi bygger ut vår verksamhet till något som liknar deras system är jag säker på att fler människor kommer vara beredda att engagera sig hos oss.

Jag hoppas att detta bringat någon klarhet i var pengarna från insamlingen tagit vägen. Inom kort kommer nya rättegångar i Kärrtorpsbråket inledas och kanske kommer då fler aktivister behöva finansiellt stöd. Nordfront kommer att återkomma i ämnet.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka våra välgörare. Pengarna har varit till stor hjälp för oss alla. Donationerna har sett till att våra familjer fått mat och inte blivit vräkta. En annan viktig aspekt har varit effekten på vår motivation. Man blir än mer beslutsam att kämpa för Norden när man märker att okända människor, ofta med små resurser, är beredda att hjälpa dem som valt att organisera sig i Motståndsrörelsen.

Hell Seger!

Relaterat:
Kravallerna i Kärrtorp – vad hände egentligen?

• Publicerad:
  2014-10-03 19:08