ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Nationalsocialisten, publicerad den 11 januari 1934. Författad av Nils Dahlrot.

Frihet, jämlikhet och broderskap stod en gång skrivna på demokratiens fanor. I decennier har demokratien härskat, i decennier har den genom majoritetsval och partiparlamentarism sökt förverkliga gångna generationers demokratiska önskedrömmar. Nu har demokratien suttit vid makten länge nog för att vi skall kunna bedöma dess värde!

Frihet! Statsskulden växer, kommuner och landsting står inför allt större misär, allt större summor pressas ur det arbetande folket i form av räntor och skatter, judiska truster behärskar tidningspressen och tillverkar av lögn och sanning den ”allmänna opinionen”, alla kälkborgares andlige herre, alla icke-marxister jagas ur fackföreningarna, kläderna drages lagligen av folk. Ränteslaveri, skatteförtryck, åsiktsdiktatur, uniformsförbud – så såg demokratiens frihet ut!

Jämlikhet! Storförskingrare få ”villkorlig dom”, men en arbetslös, som stjäl en brödkaka för att stilla sin hunger får hårt straff, demokratiska stormän inneha 10, 12, ja 20 avlönade uppdrag, under det att hundratusenden ”folkbröder” trampar gatorna, platser tillsättes efter partitillhörighet och släktskap, pengar insamlas till ”landsflyktiga intellektuella” men vårt eget växande manschettproletariat förblir ohjälpt. Klassrättvisa, mångsyssleri och arbetslöshet, partiobjektivitet, internationell ”samhörighet” före nationell. Så såg demokratiens jämlikhet ut!

Broderskap! Regeringarna stöder sig officiellt på partimotsatser, på att människor hatar varandra, klass hetsas mot klass i parlamenten och på gatorna, människor dödas i dessa inbördesstrider. Klasskamp – så såg demokratiens broderskap ut!

Demokratien har härskat, demokratien har ”förverkligat” sina principer, och nu ser vi – hur ett samhällssystem störtar samman. Demokratien kunde inte giva uttryck för samhällsgemenskapen, och därför blev ”frihet, jämlikhet och broderskap” endast fraser. Demokratiens tidevarv, det blev klasskampens, söndringens, analyseringens tidevarv! Inom politiken härskar ett majoritetsvälde som löser samhället i klass och grupp, inom näringslivet har liberalismens lära om ekonomisk nävrätt berett väg för profitintresset och gjort folkens materiella välfärd till spekulationsobjekt, på det kulturella området gör sig en individualistisk esteticism allt bredare och fjärmar konsten från dess karaktärsdanande och sammansvetsande uppgifter.

Emot demokratien som misslyckats punkt för punkt, emot denna klasskampens och penningens krassa tid gör den arbetande människan revolt! Från fabrik till fabrik, från kontor till kontor, från gård till gård sprider sig den nya tidens anda. Känslan av gemenskap har fötts ur det liberaldemokratiska samhällets allas kamp mot alla. Det är inte den gamla klassgemenskapen, som demokratien så troget odlat, utan det är en folkgemenskap för vilken inte gränsen sättes av klassen eller partiet utan av blodet, en blodsgemenskap som knyter bonde till arbetare, ande till kropp och ur klassamhället svetsar samman en ny nation, socialismens Sverige!

Det demokratiska samhället störtar samman, men mitt i kaos kan vi se konturerna av en ny tid, av detta socialistiska fosterland. Vi har redan sett den socialistiska revolutionen. Det är en revolution som inte går fram över döda och sårade, över barrikader och gatustrider, det är en revolution som går djupare än politik plägar gå. Det är hjärtats, själens revolution.

Den socialistiske revolutionären protesterar emot ett samhälle, där det blott tänkes i pengar, profit, dividender. Han vill bedömas efter sitt arbete, sin prestation. Han protesterar emot detta värdesättande av en människa efter taxeringskalendern och efter hennes skräddare. Värdera arbetet efter dess kvalitet, ej efter dess art! ”Arbetet adlar mannen”, arbetet adlar både generaldirektör och grovarbetare! Socialismen är arbetets revolution mot kapitalism och penningtänkande!

Den socialistiske revolutionären protesterar emot klasskampen. Hans socialism föddes i arbetet: vi alla som arbeta, vi, handens och hjärnans arbetare, skall kämpa gemensamt! Ur vår kampgemenskap, ur klassamhällets bränder skall folkgemenskapens Sverige stå upp! Socialismen är folkets revolution mot klasserna!

Den socialistiske revolutionären, som sett profithunger och utsugning, som sett klasshat och söndring, som i arbetets och folkets namn svurit att genom sin kamp skapa en ny tid, ett nytt fosterland, han rädes ingen åtgärd som kräves för att hävda arbetets rätt gentemot kapitalismen och folkets rätt gentemot marxismen. I folkets namn krossas marxismen: inga klasskampspredikningar höres, inga folkbröder drives ut till död. I arbetets namn betvingas kapitalismen, statsskulden avskrives, skatterna drives ned, bönderna får räntemoratorium, bankerna förstatligas, storföretagen är statskontrollerade, en nationell valuta stabiliseras, vinstdelaktighet och ett fullständigt socialt försäkringsväsende införes. Så är arbete befriat från världsfinansens guldfjättrar, och upp bygges ett nationellt folkhushåll med jordbruket som den fasta grundvalen och folkets försörjning som mål. Denna nya tid symboliseras icke av redaktören, agitatorn, utan av arbetaren, fackmannen, en korporativ fackriksdag är centrum i näringsliv och politik. Den socialistiske revolutionärens skapelse är folkgemenskapens, arbetets och sakkunskapens land!

Där karaktär danas, där djärva beslut fattas, där viljan spännes, där hakkorsfanor höjes som kamp-signal mot reaktion och marxism, där bryter den nya tiden fram, fram med sin nationella frihet, sin likhet mellan lika, sitt sociala broderskap!

VI VILL, VI SKALL SKAPA EN NY TID, VÅRT EGET TIDEVARV!

— Nils Dahlrot

Redaktionellt tillägg: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument som visar hur en person 1934 såg på den politiska utvecklingen i Europa.