YTTRANDEFRIHET. På torsdagen avslutades huvudförhandlingarna i den rättsliga tvisten mellan Svenska Akademien och föreningarna Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen. Dom faller om fem veckor.
Rådhuset, Stockholms tingsrätt. Foto: Nordfront.
Ett tiotal nyfikna åhörare hade sökt sig till sal 27 i det pampiga rådhuset i Stockholm på torsdagen för att bevittna den andra och avslutande förhandlingsdagen i den civilrättsliga tvisten, där Svenska Akademien har stämt föreningarna Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen för upphovsrättsintrång.
Tvisten inleddes 2019 då Svenska Akademien gick till attack mot yttrandefriheten genom att vilja förbjuda nättidningen Nordfront att publicera citat ur den fornnordiska eddadikten Hávamál samt ur klassiska dikter av Verner von Heidenstam, Esaias Tegnér och Viktor Rydberg.
Det lagrum som Svenska Akademin har stött sig på är det så kallade Klassikerskyddet som tillkommit för att skydda klassiska verk av sedan länge döda upphovsmän mot att förvanskas. I lagen sägs att verken inte får ”återges på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen”, vilket Akademien anklagar Nordfront för att ha gjort.
I december 2019 lämnade Svenska Akademiens advokater in en stämningsansökan till Patent- och marknadsdomstolen, där man yrkade på att de ideella föreningarna Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen ska betala ett vite på en miljon kronor vardera, samt förbjudas att återge ett antal klassiska litterära verk.
Eftersom båda föreningarna hela tiden har bestridit Akademiens krav har fallet nu hamnat i Förvaltningsdomstolen. Under onsdagen hölls inledande förhandlingar där parterna fick presentera sin skriftliga bevisning för rätten.
Vittnesförhör
Den andra förhandlingsdagen inleddes med förhör av tre vittnen som svarandesidan kallat. Först ut att vittna på videolänk var Fredrik Vejdeland, som förhördes i egenskap av styrelsemedlem i Nordiska motståndsrörelsen.
Frågorna till Vejdeland från båda parterna i målet handlade framför allt om att utröna ifall de båda föreningarna Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen fungerar som åtskilda och oberoende av varandra eller inte, något som Svenska Akademien har gjort en stor sak av. Vejdeland kunde intyga att de är två helt skilda föreningar.
Som vittne nummer två framträdde Simon Holmqvist, nyhetsredaktör och ordförande för föreningen Nordfront, på videolänk från Skellefteå. Han förklarade att Nordfronts styrelse har uppdragit åt Nordfronts redaktion att sköta driften av tidningen och fatta alla publicistiska beslut.
— Vi är noga med att hålla god publicistsed inom redaktionen, och vår linje är att sparka uppåt, mot makten, sa Holmqvist bland annat.
Martin Saxlind, chefredaktör för Nordfront, vittnade. Foto: Nordfront.
Sist ut att vittne var Nordfronts chefredaktör Martin Saxlind som inställde sig på plats i rättssalen. Han förklarade att han som chefredaktör inte har någon koppling till den juridiska styrelsen, och övergick sedan till att beskriva redaktionens uppbyggnad och arbetssätt.
Saxlind berättade att chefredaktör och ansvarig utgivare alltid för en dialog inför publiceringar som bör diskuteras och att citaten ur klassiska verk finns med i en särskild avdelning på tidningen med syfte att skapa god stämning och för att de har ett historiskt intresse för läsarna.
Slutpläderingar
Efter vittnesmålen bad rättens ordförande först kärandesidan att framföra sin slutplädering. Akademiens advokater inledde med att erkänna att den 51:a paragrafen i lagrummet (om ”den andliga odlingens intressen”) inte har prövats i domstol tidigare, och att det därför inte finns några vägledande avgöranden att luta sig mot.
Advokaterna fastslog att lagen förbjuder uppenbara bearbetningar eller nedkortningar samt vandalisering av originalverk, men att den också omfattar att verk framställs i sådana sammanhang där utstyrsel och illustrationer kan uppfattas som stötande av allmänheten. Käranden menade att Nordfront utgör ett sådant ”sammanhang”.
Svenska Akademiens advokater snärjde sedan in sig i ett resonemang om hur synen på vad som är kränkande skiljer sig från 1960-talet när lagen skrevs jämfört med idag och jämfört med när författarna skrev sina verk. De hävdade också att upphovsrätten väger tyngre än yttrandefriheten i de här sammanhangen .
Anders Kylhammar, advokat för Svenska Akademien. Foto: LinkedIn.
Ganska anmärkningsvärt hävdade advokaterna vidare att ett förbud för Nordfront mot att citera ur klassiska verk absolut inte skulle innebära någon censur eller någon inskränkning av yttrandefriheten.
— Överträdelser har redan skett och därför innebär ett vitesförbud för dessa inget censurförfarande, sa Anders Kylhammar, advokat för Svenska Akademin.
Som avslutning på sin plädering yrkade Svenska Akademin i första hand på ett generellt förbud för Nordfront att återge klassiska citat, i andra hand på specifika förbud mot enskilda verk.
Ny tid möter förgången, även i målet. Foto: Nordfront.
Som sista punkt på förhandlingen var det Henrik Johanssons, svarandesidans jurist, tur att framföra sin slutplädering. Johansson presenterade en mycket pedagogisk och juridiskt väl underbyggd framställning, där han inledde med att slå fast att möjligheten att inskränka yttrandefriheten måste ha stöd i lagen.
Sedan startade han sin argumentation med att slå undan benen för hela processen.
— I förarbetena [till lagen] står att talan ska väckas av en myndighet. Men det är oklart om Svenska Akademien är en myndighet, sa Johansson och fortsatte:
— Domstolen måste fastställa att Svenska Akademien är en myndighet om det ska gå att meddela förbud.
Fritt för alla – precis som allemansrätten
Johansson gick vidare med att visa att i alla publiceringar som berörts i målet är citaten i Nordfront korrekta och lojala mot originalet.
— Så får man alltid citera enligt upphovsrättslagen, även från levande författare. Men här handlar det ju om ur verk av döda. De är fria för alla att citera. Det är precis som med allemansrätten, förklarade han.
Motståndsmän på väg ut efter slutpläderingen. Foto: Nordfront.
Hur är det med paragraf 51 då, den om ”den andliga odlingens intressen”? Jo, förklarade Johansson, den paragrafen avser inte citat. Varpå han presenterade en lång rad exempel, såväl ur förarbetena, remissvaren och sammanfattningen ur upphovslagen, som ur expertutlåtanden och ur våra grannländers lagstiftning på samma område.
I alla dessa exempel talas det om ”återgivning”, ”utgivningar”, ”upplagor” och ”tryckläggning” vilka alla talar om hela verk, inte om citat. Johansson igen:
— När det skrivs om ”skydd mot förvanskningar av äldre verk” handlar det både i svensk och internationell upphovslag om förkortningar, omarbetningar, ingrepp och ändringar i hela verk. Ingenstans talas det däremot om ”sammanhang” som Akademien påstår.
I avslutningen av sin plädering sa Johansson att Nordfront aldrig har använt citat i kommersiella syften, alltid tydligt anger var citaten kommer ifrån och att citaten ofta hämtas ur undanskymda verk, gärna med nationella teman, vilka knappast omhuldas av den breda allmänheten idag, varför risken för kränkning av den allmänna odlingens intressen är försumbar.
Dom i målet kommer att avkunnas om fem veckor, den 15 april.
Rådhuset i Stockholm. Foto: Nordfront.
Hoppa till huvudinnehåll
