MÅNGFALD. Det ensidiga fokuset inom forskningen hittills på arter och ekosystem – och det uteblivna intresset för inom-artsvariation – står i vägen för en djupare förståelse av biologisk mångfald, hävdar en svensk forskare.

Fjällsyran har anpassat sig till förändringar tack vare stor inomartsvariation, menar Christine Bacon. Foto: Thomas Mathis (CC BY-SA 3.0) (Bilden beskuren).

Dagens forskning om biologisk mångfald kretsar huvudsakligen kring (relationen mellan) arter eller om ekosystem.

Kunskaper om variation mellan individer och grupper inom arter är dock lika viktig för en djupare förståelse av biologisk mångfald, betonar Christine Bacon, forskare i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet.

— Det är en väldigt allvarlig brist, och det är därför det kommit två artiklar om det här i olika Nature-tidskrifter de senaste två månaderna ungefär, säger hon till Sveriges Radio (SR).

Bacon beskriver hur människan i tiotusentals år som jordbrukare utnyttjat skillnader mellan individer och grupper inom samma art, för att avla fram efterfrågade egenskaper.

En sådan styrning av evolutionen har samverkat med en successiv minskning av den sammanlagda mängden orörd natur och orsakat en minskning av den genetiska variationen.

Den inomartsliga variationen har, påpekar Bacon, avgörande betydelse för en arts förmåga att anpassa sig till förändrade livsvillkor.

— Ju större den genetiska variationen är hos en art, desto högre är artens resiliens [ungefär ”motståndskraft”].

Bacon refererar i artikeln till två nya forskningsrapporter som, menar hon, bryter isen med ett nydanande fokus på inomartsvariation. Simon Des Roches med flera är författare till studien Conserving intraspecific variation for nature’s contributions to people och M. Stange med flera ligger bakom rapporten The importance of genomic variation for biodiversity, ecosystems and people.

Inomartsvariation stabiliserar ekosystem – förlust av den rubbar systemen
Enligt studien ledd av Simon Des Roches, forskare och postdoktorand vid UC Santa Cruz, nu verksam vid University of Washington, innebär den snabba förlust av variation inom arter, som vi ser idag, en dold kris för den biologiska mångfalden.

Författarna kommer fram till att en sådan variation är nödvändig för essentiella ekologiska funktioner.

”Det finns åtskilliga exempel på vad som händer när vi förlorar inomartsvariation” förklarar medförfattaren Eric Palkovacs och fortsätter:

Ett av de bästa exemplen är kommersiella fiskodlingar, där olika fiskstammar bidrar till att stabilisera den generella populationen.

Subpopulationer av lax, till exempel, är lokalt anpassade till de förhållanden som uppstår vid olika vattenströmmar, vilket låter helhetspopulationen förbli stabil även när miljöfluktuationer orsakar en nedgång i några subpopulationer och ger en uppgång i andra.

Dessa portfolio effects hos laxar undermineras av dammar, vilka utestänger subpopulationer från nödvändig lekmiljö samt från äggkläckning, vilket tenderar reducera genetisk variation.

Förlusten av inomartsvariation kan leda till instabila upp- och nedgångs-populationscykler, som är skadliga för fiskodlingen på lång sikt.

Vårt behov av genetisk mångfald inom domesticerade arter har istället lett till brist på diversitet
Huvudförfattaren Des Roches noterar i studien att människor länge varit beroende av variation inom domesticerade och för jordbruket viktiga arter.

”Vår co-evolutionära historia med hundratals domesticerade arter karaktäriseras av vår fortsatta selektion för ovanliga och för oss själva nyttobringande varianter inom arter” säger hon och tillägger:

Vi har ofta dragit detta för långt och har sålunda förlorat kritisk genetisk mångfald hos de domesticerade arterna. Vi blir här beroende av avel/korsning med mer genetiskt diversifierade förfaderspopulationer (i den mån sådana går att uppbringa) – för att restaurera denna mångfald.

För att återgå till Sverige så beskriver Christine Bacon slutligen kortfattat för SR sin egen forskning om örten fjällsyra som genom inomartsvariation lyckats anpassa sig till förändrade livsvillkor i norra Sverige och övriga Arktisområdet.

Bacon betonar att inomartsforskningen kan bidra stort till vår inblick i ”hur växtsamhällen kommer att te sig inom fem till tjugo år” – en kunskap som, menar hon, blir allt mer avgörande för vår överlevnad och vårt välbefinnande.

Källor:

S. Des Roches et al. ”Conserving intraspecific variation for nature’s contributions to people”. Nature Ecology and Evolution, mars 2021. Doi: 10.1038/s41559-021-01403-5

M. Stange et al. ”The importance of genomic variation for biodiversity, ecosystems and people”. Nature Reviews Genetics, februari 2021. Doi: 10.1038/s41576-020-00288-7

  • Publicerad:
    2021-03-12 13:20