KAPITEL 7. Förtroende är viktigt. Både självförtroende och förtroendet mellan individerna i en gemenskap.
När man beundrar en stor fabriksanläggning eller ett mäktigt teknologiskt mästerverk häpnar man alltid över noggrannheten i varje enskilt kugghjul och i alla sammanställda länkar som överlappar varandra. Oändligt mycket mer precis än den mest komplicerade maskin är den mänskliga gemenskapen. Även här måste varje länk komplettera den andra, även här måste alla länkar samverka och hänga ihop. Förutsättningen och garanten för ett ordnat och fruktbart samarbete mellan enskilda individuella krafter i varje mänsklig gemenskap är förtroendet. Utgångspunkten för allt mänskligt förtroende är självförtroendet.
Människor som saknar förtroende för sig själva, de som personligen är osäkra och hållningslösa, kommer alltid att bemöta sina medmänniskor med misstankar och misstro. Utifrån tron att gud har placerat människan i detta liv – så att var och en kan uppfylla, forma och fullända sin plats i den allsmäktiges skapelseverk – måste människan besitta en enorm inre stadga, ett starkt självförtroende, en mycket stor självsäkerhet.
Denna självmedvetenhet, som särskilt ligger i den nordiska människans blod, ger styrka till de djärvaste gärningar, mod till de största uppoffringar, ihärdigheten för de svåraste uppgifterna och bejakandet av allt ståtligt och vackert i livet. Detta förtroende för kraften i blodet, anden och själen kommer till uttryck i den inre hållningen och i gärningarna, och det återspeglas i den klara, självsäkra blicken och i kroppens rörelser och hållning. Man kan inte ge sken av att ha detta övergripande självförtroende enbart med hjälp av extern inlärning och avsiktligt yttre uppträdande.
Den som saknar självförtroende kommer alltid att vara en plåga för sig själv, men i alla samhällen, framförallt i farliga och avgörande stunder, kommer de också att vara en börda och ett hinder för andra. Orientalisk självförnedring, slavliknande undergivenhet och mindervärdeskomplex måste förstås som de främsta fienderna för en hälsosam självmedvetenhet och måste bekämpas. Bara de som besitter självförtroende kan ha ett naturligt förtroende för sina medmänniskor. Men den som har självförtroende måste också ha ett hälsosamt förtroende för sina medmänniskor, utan det skulle självförtroendet urarta till fånig arrogans.
Förtroendet för medmänniskor är främst riktat mot de som tillhör ens egen grupp, mot ens kamrater som delar samma arbets-, idé- och yrkesgemenskap och mot folk- och raskamrater. Förtroendet för dem är detsamma som det som kommer från samma naturliga, biologiska lagar som det hälsosamma självförtroendet. Tillit inom varje naturlig gemenskap är inte en gåva som skänks på nåder från ovan, utan det är en självklar uppgift för varje medlem av samhället att upprätthålla förtroendet.
Det finns människor som alltid väntar tills förtroendet har upprättats, som behandlar förtroendet som en affärsuppgörelse, de är fulla av misstro tills de själva känner att andra litar på dem. Dessa människor undergräver gemenskapen. Med sin ständiga misstanke förstör de med tiden allt mänskligt förtroende. De bär själva skulden om deras ursprungliga orättfärdiga misstroende gradvis rättfärdigas och de själva slutligen istället för ett naturligt förtroende bara skördar misstankar och misstro.
Så rikt och härligt som förtroendet berikar varje gemenskap och individ, så frätande, upplösande och förstörande verkar misstankar och misstro. De kväver det mest blomstrande av liv, sliter sönder de mest innerliga förbindelserna, förgiftar de vackraste fröjderna och omintetgör alla framgångar.
Varje förtroende måste kunna klara prövningar och även hålla måttet vid besvikelser. Det finns människor som blir misstrogna fiender till gemenskapen, efter att de en gång har upplevt en stor besvikelse, när en person någon gång ej levt upp till en förväntad tilltro eller missbrukat förtroendet. Den naturliga tyska människan vet att det alltid kommer att finnas mörka sidor, misstag, uselhet och underlägsenhet bland människor. Denna mänskliga tragik kan och får dock inte göra att blodets och livets flödande naturliga förtroende blir påverkat. Det kan i vissa stunder vara svårt att hålla förtroendet uppe. Men förtroendets seger kommer alltid att vara en seger för det tyska blodet.
I alla samhällen har både ledare och följare samma rättigheter och skyldigheter i att upprätthålla ett ömsesidigt förtroende. Båda är skyldiga att alltid ge sitt fulla förtroende, att själva vara beredda att börja lita på sina kamrater utan att först kräva att själv få någon tilltro tillbaka från de andra.
Förtroende är inte bara en av samhällets heligaste skyldigheter, förtroende är på samma gång en av vår gemenskaps vackraste gåvor. Ett av de lyckligaste ögonblicken i ett människoliv är när sant förtroende bevisar sig i stora faror eller svåra prövningar. Det är en av de finaste utmärkelserna för en människa, att erhålla fullständigt förtroende från andra. Förtroende hör till grundförutsättningarna för en naturlig mänsklig inställning sinsemellan. Förtroende är alldeles särskilt en prydnad i det tyska väsendet.
Hoppa till huvudinnehåll
