FILM • Ännu en film som utspelas i en apokalyptisk värld har nyligen haft premiär. I den här artikeln får ni veta mer om fenomenet Mad Max och den nya filmen.

Furiosa: A Mad Max Saga är en postapokalyptisk actionfilm som nyligen hade premiär på biografer världen över. Filmen är den femte i filmserien som utspelas i den fiktiva antihjälten Mad Max universum. Bakom filmerna finner vi George Miller som skrivit, regisserat och producerat samtliga filmer. Miller har även gjort några animationer och barnfilmer som Happy Feet och Babe tillsammans med andra aktörer bakom Mad Max-filmerna. I de tre första delarna såg vi Mel Gibson i rollen som den benhårde överlevaren i ödemarken och i den fjärde fick vi se Tom Hardy i samma roll.

Nu när den femte delen nyligen kommit utspelas handlingen just före den fjärde filmen, Mad Max: Fury Road, och här får vi följa Furiosa, en kvinnlig lastbilsförare och mekaniker. Planen efter Fury Road lutade mot en film som skulle heta Mad Max: Wasteland men Miller har många planer för sin postapokalyptiska skapelse så han satsade på Furiosa istället och just nu verkar tankarna vara att göra iallafall två till med Tom Hardy i huvudrollen.

Filmen är den dyraste hittills i Australiens filmhistoria med en budget på 333.2 miljoner AU$. Över 3000 personer jobbade med filmen, varav en drös ex-fångar anställdes (!) och runt 500 personer arbetade med specialeffekterna. Filmen ansågs vara så pass bra för Australiens ekonomi att den även fick ekonomiskt stöd och skatteavdrag. Men trots alla bidrag och allt arbete med filmen blev den en så kallad Box-office bomb, det vill säga att den gick just så pass jämt upp.

Handlingen ligger precis innan Fury Road och Miller sägs ha tänkt spela in båda filmerna samtidigt. Denna plan övergavs dock när man började förarbetet och Miller tänkte att Furiosa kanske kunde bli en animefilm istället. Det kunde kanske ha blivit lyckat med tanke på att det var skaparen bakom Animatrix. Mashiro Maeda som var tilltänkt men på grund av finansiella problem med filmstudion Warner Bros lades planerna ner. I mars 2020 kom Miller och Warner Bros överens kring finanserna och nu kunde arbetet med Furiosa starta.

Berättelsen börjar på den lilla gröna platsen med växtlighet som den förra delen kretsade runt. När några stråtrövare slaktar en häst kidnappar de även den lilla flickan Furiosa i samma veva. Några kvinnor från det gröna kollektivet sätter efter banditerna och vi förstår snabbt att det här kommer bli mycket av tjejerna mot killarna.

En bandit lyckas ta sig till lägret där den onde Dementus håller till och med den lilla Furiosa som byte tänker banditen att livet ska bli enklare. Men Furiosa lyckas oskadliggöra honom och nu är hon den enda kvar som kan visa vart det gröna paradiset ligger vilket gör henne väldigt värdefull.

Snart möter Dementus och hans tilltagande skara av banditer en så kallad War Boy från en mäktig befästning, The Citadel. Detta är platsen där de pumpar upp vatten och odlar den lilla mat som finns i ödemarken och de åker dit och Dementus utmanar ledaren, Immortan Joe, på makten. Detta visar sig dock få ödesdigra konsekvenser då Immortan Joe med sina allierade och War Boys är alltför övermäktiga och de tvingas retirera.

Men Dementus tänker inte ge sig så enkelt. Med en listig plan tar de över Gastown, ännu en befäst plats, men där pumpar de upp olja och gör bensin. Med kontrollen över Gastown får Dementus makt över all bensin som produceras. Bensin är som bekant väldigt värdefullt i ödemarken, lika värdefullt som vatten, och nu blir Dementus en ny bundsförvant med Immortan Joe men han tvingas att lämna ifrån sig Furiosa i överenskommelsen.

Furiosa lyckas smita inom kort och lever gömd bland invånarna i befästningen tills hon en vacker dag av en slump får jobbet som Dogman, en slags mekaniker. Det är med denna nya uppgift hon lär sig allt om bilar och motorer. Senare lär hon sig även att köra War Rigs, bepansrade lastbilar som åker runt med förnödenheter genom ödemarken vilket inte är någon enkel uppgift, tvärtom. Med alla löst sammansatta gäng och stråtrövare som finns attackeras varje leverans då det alltid forslas viktiga saker mellan de olika befästningarna. Är det inte bensin så är det mat, vatten eller kulor.

Furiosa växer och blir allt äldre och snart är hon fullärd och får köra War Rig själv. Dementus däremot går det sämre för. Han har börjat tappa greppet om Gastown och Immortan Joe tillsammans med de andra ledarna bestämmer sig för att eliminera honom och nu blir det ännu mer kaos i ödemarken. Lömska planer smids och Furiosa, med sin uppgift som chaufför på en War Rig, dras även hon in i kriget. Hon och en annan chaufför bestämmer sig för att sticka och leta upp den gröna platsen och lämna allt elände bakom sig. Deras planer slås snart i grus och när Furiousa förlorar sin arm blir det personligt. Nu tänker hon hämnas på Dementus.

Här tar filmen en liten vändning och vi får se karaktären (Imperator) Furiosa som dök upp i Fury Road blomma ut och fortsättningen knyter ihop säcken med vad som ledde upp till den berättelsen på ett bra sätt. För att inte förstöra upplevelsen för er som tänkt se filmen kommer jag inte att berätta mer än så här.

Personligen tycker jag om Mad Max och hela universumet där berättelserna utspelas. Min favorit kanske är den första där själva apokalypsen inte riktigt varit än och samhället börjat förfalla mer och mer. Miller placerar Furiousa-filmen 15-20 år efter den tredje filmen, Mad Max: Beyond Thunderdome, den kanske svagaste delen av filmserien i mitt tycke.

De tre första filmerna är ganska enkla utan enormt mycket specialeffekter medans Fury Road som kom 30 år efter Thunderdome är en orgie i specialeffekter, action och storslagna explosiva scener. Den senaste hamnar inte långt efter även om den är betydligt svagare på många punkter.

Filmen i sig är väl inte direkt dålig utan det är några småsaker som drar ner den bara. Jag såg den två gånger för säkerhets skull och jag irriterade mig mycket mindre på vissa saker andra gången men tyvärr fanns det saker jag inte kunde blunda för andra gången heller.

Fury Road stack ut väldigt mycket då runt 90% av alla effekter var så kallade praktiska effekter. Det vill säga att det inte är CGI (dataeffekter) eller massa greenscreens utan riktiga effekter. Furiosa däremot lutar sig nästan helt på just CGI och greenscreens vilket märks väldigt tydligt. Många scener känns i det närmaste som att man ser på ett TV-spel vilket tar bort den där känslan av att man ser en film. Detta beror delvis på att filmen spelades in i Australien och inte Nairobi som Fury Road vilket ledde till mycket greenscreen, scener i filmstudio och specialeffekter för att få det att se ut som att det utspelas i en het och torr öken.

Detta i sig gör att många scener känns plastiga och alldeles för rena. Samma sak gäller för övrigt mycket av känslan över hela filmen. Den känns mycket renare och mer polerad än sina föregångare. I postapokalypsen tänker iallafall jag mig att det ska vara rostigt, flagnad färger och oljigt. Inte skinande krom, rena kläder och perfekt lack på bilarna.

Sen till skurkarna. Att Immortan Joe inte utstrålar samma ondska har ju sina förklarliga skäl då originalskådespelaren, Hugh Keays-Byrne, gick bort 2020 men jag tycker den karaktären fungerar ändå.

Superskurken Dementus, som spelas av Chris Hemsworth, däremot känns alltför trevlig och rent sympatisk, bortsett från några ondskefull tjuvnyp då och då, men han är ändå svår att tycka illa om. I vissa scener känner man nästan att han skulle vara rolig att hänga med i ödemarken när man bränner runt på en skruttig motorcykel. Han går omkring, spänner sig och är lite excentrisk. Han har en nalle som han gillar och han har en allmänt mysig framtoning, lite som en postapokalyptisk Ernst Kirchsteiger.

Och när det kommer till Furiosa, som spelas av både Anya Taylor-Joy och Alyla Browne, så utstrålar denna kvinnliga hjälte ingenting alls, varken som ung, tonåring eller vuxen. Hon har i stort sett inga repliker och hennes minspel är under all kritik. Fast det kan också ha att göra med dataeffekterna för här har man tydligen använt AI för att smälta ihop den första unga skådespelarens ansikte med den äldre allt eftersom Furiosa växer under filmens gång. Men det förklarar inte varför hennes kompanjon som hon ska sticka till den gröna platsen med också känns som en helt nollställd AI-figur. Bitvis känns det igen som ett TV-spel, fast nu med NPC:er. Och en sista sak om dessa två bara: Hur kan de vara så himla pricksäkra med sina vapen? Jag tror ingen av dessa missar ett enda skott och nu när jag tänker efter så tror inte kvinnorna i början gjorde det heller.

”That is the darkest of angels, the fifth rider of the apokalypse”

Verkligen? (Om Furiosa)

Musiken i filmen gjordes också av samma skapare som i Fury Road, Tom Holkenborg, och vi får även se den där specielle gitarristen, dinglandes i sin röda overall igen i en kort sekvens vilket kändes som ett kärt återseende. Vi får förövrigt se Mad Max också en kort scen, bara en liten blinkning till att han är där nånstans i faggorna.

Men även om jag kan låta hård i min kritik så vill jag inte dra ner filmupplevelsen helt. Det finns mycket här som faktiskt är ganska underhållande. Exempelvis The War Boys, Ni minns de som ville dö i strid för att kunna köra på Valhalls motorvägar? Dessa självmordsbenägna galningar som sprayar krom i munnen och vrålar ”Witness me!”? De är med en hel del igen och de är minst lika vansinniga som sist.

Storfilmerna nu för tiden verkar bli allt längre och längre. Dune 2 klockade exempelvis in på 2:46, Kingdom of the Planet of the Apes var 2:25 och nu Furiosa: A Mad Max Saga med sina 2:28. Hade man kunnat trimma ner filmen? Troligtvis, men tempot är ändå högt och det känns inte som filmen har massa transportsträckor så för mig kändes det inte som filmen var orimligt lång.

Det är väldigt mycket action i filmen och det händer det saker hela tiden. Det är många fantasifulla fordon, färgglada karaktärer och stundtals lyckas man faktiskt skapa ett riktigt spännande ökenäventyr.

Att Furiosa är en ovanligt tuff och hård kvinna var inte heller något jag störde mig på överdrivet mycket. Jag nämnde att man i början av filmen fick känslan av att det här blir tjejerna mot killarna. Det var något som inte fick något större avtryck på berättelsen då Furiosa är den enda kvinnan som har någon större roll i berättelsen. Jag bävande lite innan jag såg filmen med tanke på hur den förra var sin tydliga feministiska vinkel men den vinkeln slog mig aldrig speciellt mycket mer än i vissa scener där kvinnorna kändes överdrivna och övermänskliga.

Sen att filmen är väldigt demografisk homogen gör den också lite befriande att se. Glöm woke-propagandan som står som spön i backen för i framtiden, efter apokalypsen, finns det bara 99,99% vita människor kvar om vi ska tro George Millers vision.