RECENSION • Nordfronts kulturskribent Daniel Olofsson har lyssnat på det nya albumet med det svenska kultbandet Heavy Load.

Heavy Load är ett svenskt hårdrocks eller kanske mer av ett heavy metal-band. När man säger svensk hårdrock tänker man ofta på band som Europe eller Hellacopters och vi har egentligen inget bra ord på svenska för den lite hårdare stilen som Heavy Load spelar så jag lutar mer åt att använda ordet heavy metal för det är precis vad bandet hänger sig åt.

Jag brukar lite skämtsamt kalla Heavy Load för det svenska Manowar. Manowar är som bekant ett amerikanskt band som är ett riktigt skolboksexempel på vad heavy metal egentligen är. Tuff och tung musik med mycket attityd, testorteron och återkommande teman med stål, kamp och ära. I Manowars fall hamnar vi ofta i Robert E. Howards fantasivärld där vi finner den muskulöse barbaren Conan som med sitt svärd skipar rättvisa och vinner damer. Om vi byter ut Conan mot vikingar får vi Heavy Load. Musiken är kanske snäppet mer musikalisk och lite mindre bombastisk men den är ändå väldigt pricksäker och melodierna skär djupt iallafall i mitt svenska hårdrockshjärta.

Bandet bildades 1976 av bröderna Ragne och Styrbjörn Wahlqvist. Redan 1978 släppte bandet sin debut Full Speed at High Level men enligt mig personligen är det de följande tre skivsläppen som utgör Heavy Loads absoluta storhetstid. Metal Conquest, Death or Glory och Stronger than Evil. Det är även dessa skivor som har de mycket speciella omslagen som skapades av Johan Holm. Varav Death or Glory är min absoluta favorit där vi får se en viking i full färd i strid med en isbjörn (sic).

Just dessa tre skivor är något av det bästa som skapats i svensk musikväg. Med låtar som Heavy Metal Angels, Run With the Devil och Heathens from the North placerade sig Heavy Load i det absoluta toppskiktet av svensk musikkultur. Vi får allt från hårda snabba metaldängor till mjuka och känslomässiga ballader. Sången som bröderna står för är väldigt speciell och tillsammans med de hårda trummorna och snygga gitarrriff skapas verklig musikmagi.

Bandet upplöstes dock 1985 då gitarristen Eddy Malm bestämde sig för att satsa på en solokarriär och bröderna Wahlqvist lade bandet på is och sadlade om och koncentrerade sig istället på att arbeta med Thunderload Studios. En studio där de genom åren skapat många bra svenska hårdrocksskivor exempelvis den fantastiska debuten med Candlemass, Epicus Doomicus Metallicus.

Nu 40 år senare är så bröderna Wahlqvist tillbaks igen med ett nytt album, Riders of the Ancient Storm.

Skivan börjar med låten Ride the Night och det känns som inget har hänt under de 40 åren Heavy Load varit borta. Här lyser 80-talets låga fortfarande väldigt stark och vi bjuds på lite av en tidsresa till tiden då bandet var som bäst. Hög energi tillsammans med tajta och slagkraftiga trummor, snygga gitarrsolon och en exemplarisk sång à la bröderna Wahlqvist. Vi vet redan efter första minuten att det här fortfarande är svensk metall av högsta klass och man hoppas att energin hos gubbarna i bandet ska hålla hela vägen.

Men redan i den andra låten We Rock the World drar de ner på tempot en aning, detta kan jag finna lite märkligt då ett temposkifte neråt borde passa bättre längre fram på skivan men det är för den skull ingen dålig låt.

I den tredje låten, Valhalla Warriors, känner man däremot verkligen igen bandet. Här får vi ännu ett skolboksexempel på hur Heavy Load kan låta när de är som bäst. Vikingaromantik och tyngd tillsammans med snygga gitarrer och brödernas mycket speciella sång. Lite här och där i låten får vi till och med lite stråkar som höjer låten ytterligare.

Nu tänker jag inte gå igenom låt för låt utan sammanfattar min lyssningsupplevelse och ger de som vill fördjupa sig tre bra ingångar till skivan i slutet av recensionen som jag brukar göra.

Det känns lite tråkigt men jag måste svälja tårarna och vara helt ärlig för även om jag skulle vilja gilla den här skivan så är den ganska svår att tycka om. De få gånger den lyser upp, träffar rätt och är riktigt bra övervägs tyvärr av alltför många låtar som känns mer som utfyllnad. Vi får alldeles för många sega och rent ut sagt tråkiga låtar än vad man skulle vilja.

Skivan börjar lovande och produktionen är helt fantastisk och skivan låter makalöst men resan vi bjuds på är alltför slapp och energilös och avslutningen på albumet är för mig helt ofattbar, en bonuslåt som är ett sju minuter långt akustiskt gitarrstycke?

När Eddy Malm släppte sitt soloalbum på äldre dar, Northern Lights från 2016, så fick vi en riktigt bra svensk hårdrocksskiva som tål att lyssnas på om och om igen medans det här trötta och bitvis rent ut sagt tråkiga albumet lär hamna långt bak i skivsamlingen.

Jag hatar att behöva säga det men jag är faktiskt lite tveksam till om jag ens kommer att spela det mer än de få lyssningar jag gjorde inför den här recensionen. Personligen känns det faktiskt lite ledsamt då grejerna de släppte då det begav sig höll en väldigt hög klass. När de nu slår på stora trumman, 40 år senare, förstår jag faktiskt inte riktigt varför de ens släppte en fullängdare då materialet man finner här troligtvis gjort sig mer rättvisa på ett maxat minialbum utan massa utfyllnadslåtar.

Men även om jag sågar skivan kanske det finns hårdrockare där ute som tycker om Heavy Load lika mycket som jag. Andra kanske bara är nyfikna på vad allt ståhej är om detta gamla svenska band så jag listar här upp de tre låtarna som jag faktiskt gillar på skivan och som hade kunnat platsa på miniskivan som albumet kanske egentligen borde ha blivit.

Bäst på skivan:

Ride the night. Skivans öppningsspår handlar om frihet, fart och döden. Som jag skrev ovan så osar låten nostalgi och sparkar igång skivan på ett exemplariskt sätt och visar vad bandet faktiskt är kapabla till.

Angel Dark. Låten handlar lite poetiskt om dualismen inom oss och att ljus och mörker egentligen hänger ihop. I den här låten blandas hårt och lite snabbare med mjukt och känslofullt. Kontrasterna i låten gör den väldig intressant och harmonisk och är en av de gånger skivan lyser mycket starkt och man faktiskt höjer volymen en aning.

Raven is Coming. Vi påminns om döden igen men låten handlar även om frihet. Här får vi en av skivans få snabba och energifyllda låtar. Ett hårt trumkomp med dubbelkaggar tillsammans med en synt driver låten framåt och här blir det faktiskt också riktigt bra. Sången skär som en vass skalpell och passar låten som handen i handsken och även här får vi gitarrsolon i absolut världsklass.

Nu kanske jag är lite hård i min recension av skivan men jag är troligtvis väldigt färgad av att jag varit ett Heavy Load-fan sedan barnsben och mina förväntningar var skyhöga. Det är mycket möjligt att jag kan lyssna på skivan mer förlåtande om jag spelar den fler gånger men om jag ska lyfta fram kultur för er läsare anser jag att musik man måste lyssna in sig på bör undvikas. Det finns alltför mycket kultur man kan fördjupa sig i som inte kräver saker av lyssnaren.

Så börja från början med Death of Glory med isbjörnsfajten och Eddy Malms soloskiva Northern Lights och se den nya skivan, Riders of the Ancient Storm, som en nördig överkurs istället för ett nytt och modernt metal-album som kommer att rocka sockarna av er.