VETENSKAP • Genom att sammanställa analys av DNA från mänskliga kvarlevor med historiska och arkeologiska data från platser med ”pest-inskriptioner” har ett forskarteam lyckats identifiera digerdödens källstam.

Sjukdomen digerdöden eller pesten orsakades av bakterien yersinia pestis och spreds främst av loppor, vilket ledde till att 75–200 miljoner människor dog. År 1347 nådde pesten först in i Medelhavet via handelsfartyg som transporterade varor från Gyllene Hordens (den statsbildning som skapades av de mongolstammar som intog östra Europa) territorier vid Svarta havet. Denna våg blev till en pandemi som varade i närmare 500 år – ända fram till början av 1800-talet.

Ursprunget till denna pestpandemi har länge diskuterats. En av de mest populära teorierna åberopar skriftliga källor från Östasien, i synnerhet från Kina. De enda tillgängliga arkeologiska fynden hittills härrör däremot från Centralasien, nära sjön Issyk Kul, i det som idag är Kirgizistan.

Dessa fynd visar att en epidemi ödelade ett lokalt handelssamhälle under åren 1338 och 1339. Specifikt avslöjar utgrävningar, som utfördes för nästan 140 år sedan, gravstenar som indikerar att många under dessa år dog av en okänd epidemi eller ”pest”. Sedan deras första upptäckt, har dessa gravstenar med inskriptioner på syriska språket varit föremål för kontroverser bland forskare angående deras relevans för digerdöden i Europa. Inom ramarna för utforskningen av dessa har ett internationellt team av forskare analyserat forntida DNA från mänskliga kvarlevor samt historiska och arkeologiska data från två platser som visat sig hysa ”pest-inskriptioner”.

Teamets första resultat var mycket uppmuntrande, då DNA från pestbakterien yersinia pestis identifierades hos individer med år 1338 inskrivet på sina gravstenar. ”Vi kunde äntligen visa att epidemin som nämns på gravstenarna verkligen orsakades av pest”, kommenterar Phil Slavin, en av författarna till studien och historiker vid University of Sterling, Storbritannien.

Digerdödens källstam identifierad

Forskare har tidigare associerat digerdödens uppkomst med en massiv diversifiering av peststammar, en så kallad Big Bang av ”pestmångfald”. Den exakta tidpunkten för denna antagna händelse har inte kunnat fastställas, men den anses kunna placeras tidsmässigt till någon gång mellan 1000- och 1300-talen.

Teamet plockade nu ihop kompletta forntida pestgenom från relevanta platser i Kirgizistan och undersökte hur de kunde relatera till denna Big Bang-händelse. ”Vi fann att de gamla stammarna från Kirgizistan är placerade exakt i noden av denna massiva diversifieringshändelse. Med andra ord, vi hittade digerdödens källstam och vi vet till och med dess exakta tidpunkt [år 1338]”, säger Maria Spyrou, huvudförfattare till rapporten och forskare vid universitetet i Tübingen.

Men var kom denna stam ifrån? Utvecklades den lokalt eller spreds den i denna region från någon annanstans? Pest är egentligen inte en människosjukdom, utan en så kallad zoonotisk sådan. Bakterien som orsakar denna sjukdom överlever i populationer av vilda gnagare över hela världen, i så kallade pestreservoarer. Därför måste den antika centralasiatiska stam som orsakade epidemin 1338-1339 runt sjön Issyk Kul ha kommit från en sådan reservoar. ”Vi fann att de moderna stammar som är närmast besläktade med den antika stammen idag finns i pestreservoarer runt Tian Shan-bergen, alltså mycket nära där den antika stammen hittades. Detta pekar på ett ursprung till digerdödens förfader i Centralasien”, förklarar Johannes Krause, författare till studien och chef vid Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology.

Fältöverskridande forskning

Studien visar hur undersökningar av väldefinierade arkeologiska sammanhang och nära samarbeten mellan historiker, arkeologer och genetiker kan lösa stora mysterier från vårt förflutna, såsom den ökända digerdödens ursprung – och det med hittills oöverträffad precision.