KRÖNIKA • Karl Folkesson berättar om hundgården som togs över av Herr Kroknäsa.

Föreställ dig att du är en dalmatinerhund som bor i en stor hundgård. Så länge du kan minnas, i tusentals generationer, så har det endast bott dalmatiner i din hundgård.

På senare tid har en man från ett fjärran land tagit över hundgården. Herr Kroknäsa kallas han.

Herr Kroknäsa styr och ställer över det mesta i dalmatinernas gård. Han kontrollerar vad de äter, vilka mediciner dalmatinerna ska ta, vilka leksaker de ska få underhålla sig med och vad de får höra om världen utanför hundgården, bland många saker.

En dag förklarar Herr Kroknäsa att dalmatinerna föder alldeles för lite valpar, och att hundgårdens befolkning börjar på att åldras. Om Herr Kroknäsa ska kunna tjäna pengar på hundgården måste det ske en föryngring av befolkningen, förklarar han lömskt.

Så han beslutar att släppa in en väldans massa labradorer i dalmatinernas gård. Labradorerna får generellt sett större valpkullar än vad dalmatinerna får (i just den här historien).

Kort därefter kommer den sluga hundskötaren med en rad krav:

Labradorerna måste integreras i hundgården, fler dalmatiner måste kastreras ”för klimatets skull”, dalmatinerna måste skämmas för sin ”förfärliga” historia som ras.

De flesta av dalmatinerna följer dock sina naturliga instinkter och parar sig endast med andra dalmatiner. Herr Kroknäsa blir vansinnig, ”ni är rasister!”, skäller han på dalmatinerna:

”Det är minsann bara färgen på pälsen som skiljer dalmatiner och labradorer”, säger den arge hundskötaren. Men det stämmer förstås inte.

Visst är de båda hundar, men de tillhör trots allt helt olika hundraser med säregna egenskaper, såväl fysiska som mentala. Egenskaper som riskerar att gå förlorade om rasblandning sker.

Inom hundvärlden talar man dock om att vissa egenskaper kan förstärkas, eller att nya fördelaktiga egenskaper kan uppstå vid rasblandning. Däremot rekommenderas man att inte avla vidare på blandraser, då detta kan få negativa konsekvenser för nästa generations valpar, exempelvis sjukdomar.

Som en parentes kan jag nämna att några liknande fördelar med rasblandning inte har observerats bland människor. Som sagt, där riskerar rasens särdrag att blandas ut och försvinna ur genpoolen.

Demografin i hundgården, som alltid har bebotts av dalmatiner, börjar sakta förändras. Dalmatinerna får i genomsnitt 2 valpar per tik, medan labradorerna i genomsnitt får 8 valpar per tik. Nästa generation av dalmatiner får också bara 2 valpar per tik, och det oroande mönstret fortsätter i flera generationer.

Detta samtidigt som inflödet av labradorer bara fortsätter. Inom bara några generationer utgör dalmatinerna en minoritet av hundarna i hundgården, och snart har de helt och hållet bytts ut mot labradorer.

Detta betyder inte nödvändigtvis att dalmatinerna ska gå runt och hata andra hundraser, bara på grund av att de tillhör en annan ras. Det betyder inte nödvändigtvis att labradorer är sämre, eller ”mindre värda” än dalmatiner. De är bara olika.

Men i det här fallet så hotas dalmatinernas överlevnad av uppblandning med andra hundraser, och vi kan väl alla enas om att det vore hemskt om dalmatinerna skulle dö ut. Speciellt om du själv lever dig in i rollen som en av dalmatinerna.

Våra dalmatiner tjänar förmodligen inte så mycket på att gå runt och vara griniga på labradorerna som har fösts in i hundgården. Roten till hundutbytet ligger i Herr Kroknäsa och hans anti-dalmatinska skötsel av hundgården.

Fattar ni vinken ännu?

För er som förvirrat kliar er i huvudet och undrar varför jag skriver om dalmatiner och labradorer kan jag avslöja att den här allegoriska historien inte handlar om hundar, utan om människor.

Det finns fortfarande många där ute som ”stänger av öronen” så fort de får höra tal om människoraser och folkutbyte. Men kan ni inte hålla med om att det hade varit tråkigt om dalmatiner blandades ut och försvann? Om den vackra prickiga pälsen för evigt hade slutat existera?

Sanningen är att det nordiska folket står inför en liknande situation där vårt folks existens hotas och riskerar att blandas ut i ett myller av främmande folk från fjärran kontinenter. De har inte kommit ända till Norden av en slump, massinvandringen är orkestrerad.

Nu återstår det bara för er att klura ut vem vår ”Herr Kroknäsa” är.