INRIKES Opinionsbildaren Jan Guillou spår att Sverigedemokraterna kommer att sätta upp koncentrationsläger för såna som honom själv och bögar som Jonas Gardell. Men inte för än man redan suttit fyra år vid makten.

Inför gårdagens val skrev opinionsbildaren Jan Guillou en krönika på Aftonbladet där han funderar kring vad som skulle kunna komma att hända ifall Sverigedemokraterna hamnar i en maktposition.

Enligt Guillou avgör valet ifall ”såna som Jonas Gardell, galenskaparen Claes Eriksson och jag bör förbereda oss för att emigrera”. Guillou funderar själv över hemlandet Frankrike, men menar att det finns en risk att han ”hoppar ur askan i elden” då SD:s motsvarighet i Frankrike som leds av Marine Le Pen ”befinner sig farligt nära ett maktövertagande”.

Guillou tror dock att han som ”vit ickemuslimsk författare med klara norska blodsband” kan komma att välkomnas i Norge.

Ett valreslutat där SD blir större än M men ändå det största blocket beskriver Guillou som en ”dyster valseger och början på en högerregim där SD snarare än M dirigerar marsch- och vit maktmusiken”:

Jonas, Mark, jag själv och några tusen ytterligare förargliga medborgare behöver emellertid inte omedelbart börja förbereda vår emigration. Det vore, menar jag, onödigt räddhågset och osolidariskt. Vi måste göra motstånd in i det sista. Vi kan för all del förbereda boende i utlandet, för min del en vackert belägen hytte vid någon fjord.

Enligt Guillou blir det ”absolut inte som 1933, när de första koncentrationslägren stod klara redan efter någon månad”. Istället spår han att ”SD vid makten kommer att gå försiktigare fram” och ”sätta in första stöten mot kulturlivet, snöpa Sveriges Television och Sveriges Radio, införa sanktioner mot journalister som avslöjar fel saker”.

Vidare menar Guillou att partiet kommer att ”rensa bibliotek från olämplig litteratur (som de gör i de kommuner där de har makten), dra in bidrag till alla svartskalleföreningar, förbjuda Prideflaggor på offentliga byggnader”.

Enligt Guillou kommer man dessutom att ”kräva mindre militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina, försöka normalisera förbindelserna med Putins Ryssland och lite annat smått och gott”.

”Hursomhelst, Jonas och jag har minst fyra trygga år kvar i Sverige. Eftersom vi är vita”, avslutar Guillou sin valkrönika.