POLITIK. Efter att Nordfront och andra noterat Jeff Ahls uttalande om att AfS inte repatrierar invandrare på etniska grunder har Ahl gått ut på Flashback och tagit avstånd från öppen svenskhet. I en intervju med Nordfront utvecklar han sin syn på svenskhet och etnicitet.

Förra veckan skrev Jeff Ahl på Twitter att Alternativ för Sverige (AfS) inte repatrierar invandrare på etniska grunder. Nordfront och andra uppmärksammade detta och frågan om Ahls och AfS:s syn på begreppet ”öppen svenskhet” hamnade på tapeten.

”Öppen svenskhet” är ett begrepp som lanserades av Sverigedemokraterna för att beskriva en total kulturnationalism där vem som helst kan bli svensk genom att anamma de moderna liberala värderingar som gör dig till en produktiv samhällsmedborgare. Nationalister som istället värnar det svenska folkets överlevnad i etnisk mening har kritiserat SD för denna hållning.

AfS vice partiledare William Hahne sa, på tiden då han fortfarande var med i SD, att han inte hade ett problem med begreppet öppen svenskhet. Jeff Ahl har dock nu förtydligat sin syn på svenskhet i ett inlägg på Flashback och sagt att han personligen inte tror att vem som helst kan bli svensk, men Ahl menar fortsatt att etnicitet inte är något ”man behöver orera om i all evighet”.

Nordfront kontaktade Ahl som bekräftade att han skrev inlägget på Flashback och att ”det är en självklarhet att jag som riksdagsledamot pratar med väljarna” på sociala medier.

Ahls inlägg om öppen svenskhet på Flashback:

Till alla som vill ha svar på om jag är för öppen svenskhet eller inte.

1. Det finns etniska svenskar – eller rättare sagt skandinavier. Tycker det är urlöjligt att påstå annat än att svenskar tillhör en viss etnisk folkgrupp.

2. Finnar är etniska ugrier – jag känner dock enorm samhörighet med finnar, trots annan etnicitet och språk (även om många finnar kan svenska, samt att jag personligen anser att finska borde vara obligatoriskt för svenskar i skolan också). Samhörighet, kultur och lojalitet är mer komplext än etnicitet och språk.

3. Jag tror invandrare kan bli en del av den kulturella gemenskapen, jag känner invandrare och även de som har föräldrar som är invandrare (främst från forna Jugoslavien) som är utmärkta exempel assimilerade och välanpassade individer. Jag anser att de tillhör den kulturellt svenska gemenskapen.

4. Jag tror vissa grupper av invandrare har lättare att anpassa sig än andra, jag har personligen till exempel aldrig träffat en somalier som jag anser är assimilerad och kan påstås tillhöra den svenska kulturella gemenskapen. Jag kan utifrån egna erfarenheter och statistik tydligt utläsa att vissa grupper har lättare eller svårare än andra att assimileras.

Är jag för ”öppen svenskhet”. Vad betyder ens det? Jag har aldrig gillat termen öppen svenskhet, för det insinuerar att alla kan bli svenskar – något jag aldrig trott. Är etnicitet viktigt? Nja, det är ett faktum att det är den skandinaviska och de ugriska folkgrupperna som skapat den nordiska kulturen i huvudsak – samma här, det är löjligt att påstå annat men knappast något man behöver orera om i alla evighet. Vi måste leva i nuet och lösa det problem fosterlandet står inför. […]

Nordfront fick också svar från Ahl på fyra frågor där vi ansåg att hans inställning kunde förtydligas. Ahl betonar dock att detta är hans personliga åsikter och att AfS inte har en ”partiideologi” i de här frågorna.

Du erkänner på Flashback att det finns ett etniskt svenskt folk, men du verkar anse att etnicitet inte är så viktigt utan att det viktiga är den kulturella gemenskap som finns i Sverige. Är inte en viss nivå av etnisk homogenitet nödvändig för att hålla ihop ett samhälle och en kultur? Är etnisk mångfald i ett samhälle en styrka eller ett problem?

Jag anser att samhörighet och lojalitet mellan de som bor i ett land är av vikt. Det är ett faktum att vi enbart vet med säkerhet att svensk kultur utövas och upprätthålls av svenskar, det är däremot ett faktum för mig att de som inte är etniska svenskar kan bli kulturellt svenska – men det finns grupper som har lättare och andra som har svårare.

När Sverige var etniskt homogent var vi också per automatik kulturellt homogent, de stora minoriteterna var då oftast av nordisk härkomst – vilket knappt kan kallas för en minoritet, jag anser att de nordiska kulturerna är så pass lika varandra att det snarare ska ses som geografiska variationer av samma kultur.

Jag tycker att det finns ett värde i att svenskar ska vara i överväldigande majoritet i sitt eget land. Jag anser att etnicitet är för enkelt för att förklara kultur och samhörighet, jag anser att svenskar och finnar är väldigt närstående varandra, trots att vi inte tillhör samma etniska folkgrupp eller ens talar samma språk (som grund, jag vet att finnar lär sig svenska i skolan). Jag själv känner däremot ingen eller minimal samhörighet till exempel med tyskar, trots att de är en etniskt närstående grupp.

Jag tycker det behövs sans och balans när man pratar kultur, samhörighet och lojalitet. Etnicitet är inte oviktigt men är bara en av många parametrar när vi pratar kultur och samhörighet. Det är ett faktum att skandinavier och ugrier skapat det som idag är nordisk kultur, men bara för den sakens skull innebär det inte att andra inte kan bli en del av den svenska kulturella gemenskapen. Anser jag, men jag tror å andra sidan absolut INTE att alla kan bli en del av den kulturella svenska samhörigheten.

Har det etniskt svenska folkets existens ett värde i sig? Redan idag för ju den svenska staten en politik för att bevara minoritetsfolk och deras kulturer. Borde inte en nationalistisk stat också värna det svenska folkets etniska fortlevnad?

Jag tror jag redan svarat på fråga två i fråga ett. Jag anser att svenskarna ska vara i överväldigande majoritet i sitt eget land.

Du skriver också att ”vissa grupper har lättare eller svårare än andra att assimileras” och nämner somalier som ett exempel på en grupp som verkar vara omöjlig att assimilera. Jag menar att man kan säga att etnicitet är lite som färger. Alltså att det kan vara svårt att säga exakt vart gränsen mellan turkost och blått går, men att alla som inte är färgblinda ser att brunt inte är blått. Vad gäller etniciteter skulle man då kunna säga att det är svårt att se skillnad på svenskar och norrmän, att man ofta kan se lite mer skillnad mellan svenskar och italienare och att skillnaden mellan en svensk och en somalier alltid är så stor och uppenbar att ingen kan ta fel på de grupperna. Vissa som har ett sådant synsätt menar då också att ett grundkriterium för att kunna uppfattas som en del av svenskheten är att man är vit. Kan verkligen vem som helst ”bli svensk” och finns det ingen gräns för hur många kraftigt etniskt avvikande individer som svenskheten kan assimilera utan att svenskheten i sig utraderas?

De som till exempel är adopterade och pratar klingande svenska, firar samma traditioner, har samma beteendemönster och i övrigt är svenskar i allt utom etnicitet…ska vi stöta ut dem ur den svenska gemenskapen på basis av hudfärg? Nej, det tycker inte jag – och det tror jag väldigt få svenskar också tycker. Däremot anser jag att mina svar på fråga 1 och 2 svarar på fråga 3 också.

Du talar om att AfS vill skapa ett mer ”monokulturellt samhälle”. Det är intressant ur synvinkeln att Sverige idag, även utan massinvandringen, på grund av internet och globaliseringen har blivit väldigt ”mångkulturellt” och ”amerikaniserat”. Det moderna Sverige är också väldigt atomiserat och det finns många olika subkulturer i landet. En annan aspekt är att många talar om ”svenska värderingar” och associerar det med feminism och politisk korrekthet. Hur definierar du ”svensk kultur” och hur bör den kulturen skyddas och utvecklas i ett modernt samhälle?

Ett monokulturellt samhälle premierar den egna kulturen, försvårar kulturutövandet av kraftigt avvikande kulturer så mycket det går inom ramen för demokratiska grundvärden.

Det stämmer att Sverige tyvärr exponeras av det jag kallar för amerikansk skräpkultur, det i sin tur beror på att vi idag enbart värderar det ekonomiska kapitalet/ytliga i vårt land.

De sociala och kulturella värdena blir mer och mer oviktiga i den dekadens jag anser breder ut sig. Det är viktigare att ha rätt kläder, dricka rätt typ av kaffe, titta på rätt skitprogram på TV än att ha rätt typ av samhällsnyttiga egenskaper och värdera det arv vi givits av tidigare generationer svenskar. Detta ökar man genom mer utbildning i svensk historia så alla vet vilka vi är och vad vi kommer ifrån, jag vet själv när jag gick i skolan att den svenska historien bara var en bråkdel av historieundervisningen. Det ökar man genom att bryta det politiska korrekt etablissemangets självhat gentemot det svenska arvet, vilket vi kan göra genom att minska utrymmet för propaganda från vänsterflummet – bland annat genom att dra in presstödet. Däremot har alla nationalister ett ansvar att hjälpa till – huvuddelen kan inte riksdagen lösa.

Fler nationalister måste sluta gnälla om hur dåligt allt blivit och kavla upp ärmarna och bidra själva. Många gömmer sig bakom anonyma konton och påstår att ”jag blir av med jobbet om jag berättar vad jag tycker”. Ja, än sen då? Jag kunde också blivit av med mitt jobb när jag kom ut ur garderoben som nationalist, men det gick bra och även om jag blivit av med jobbet hade det varit värt det. Skulle jag bara ge upp?

Mina förfäder har offrat sitt liv för Sverige, skulle jag då gömma mig bara för att jag riskerade att förlora mitt jobb? Aldrig. Alla måste hjälpa till och motverka det jag med flera uppfattar som skräpkultur och dekadens, våga stå upp för klassiska svenska värden och skillnaden mellan manligt/kvinnligt.

Få era barn att förstå hur sjukt Big Brother är och hur skadlig den marxistiska genuspolitiken är. Låt inte era barn bli bleka datanördar som enbart exponeras för skräpkultur – ut i skogen med dem och låt dem uppleva det svenskaste vi har, vår natur och vårt fädernesarv. Läs om svensk historia och den nordiska mytologin istället för att trycka en ”Padda” i nyllet på dem när de är små, där de kommer exponeras för mer skräpkultur.

Sluta vara rädd för vad enstaka batikhäxor eller skräniga PK-gubbar skriver eller tycker, sluta göm er bakom anonyma konton. Gör motstånd på er arbetsplats, ifrågasätt allt genustrams – vägra fyll i värdegrundsblanketter, vägra anamma genuskritiska normer och ifrågasätt om det anställs invandrare med skattesubventionerade arbeten. Ifrågasätt om det anställs en lärare som bär religiös klädsel a la Islam på era barns skolor. Ifrågasätt om era barn blir utsatta för PK-indoktrinering i skolan.

Jag är faktiskt less på alla anonyma nationalister, hur ska det någonsin bli förändring i samhället om enbart vissa vågar ta klivet – alla måste hjälpa till. Överallt och hela tiden. Bara tillsammans kan vi mangla ner kulturmarxisterna och ta tillbaka vårt land. Hukar sig folk av rädsla blir det ingen förändring i grunden.

”Fä dör, fränder dör, även själv skiljes du hädan, men ett vet jag aldrig dör – dom över död man” – Havamal

I klartext betyder denna underbara strof att är du en fegis så kommer du bli ihågkommen som en fegis också. Är du modig, blir du ihågkommen som modig. Något fler borde fundera på.

  • Publicerad:
    2018-04-23 15:15