Dagens datum 9 november: Kvällen den 9 november och natten den 10 november 1938 inträffade den s.k. kristallnatten i Tyskland. Judiska affärer, hem och synagogor vandaliserades och brändes. Vad hände egentligen?
Dagens datum 9 november: Denna kväll och under natten den 10 november 1938 inträffade den s.k. Kristallnatten i Tyskland. Judiska affärer, hem och synagogor vandaliserades och brändes. Vad hände egentligen?
Den 7 november 1938 klev en ung judisk man vid namn Herschel Grynszpan in på den tyska ambassaden i Paris och sköt ambassadsekreteraren Ernst vom Rath som avled av sina skador två dagar senare den 9 november.
Den tyske ambassadsekreteraren Ernst vom Rath blev mördad av juden Herschel Grynszpan. Det var gnistan som antände krutdurken.
Vom Raths död sammanföll med Tag der Bewegung (rörelsens dag), då man i Tyskland högtidlighöll minnet av Hitlerkuppen den 9 november 1923 och de nationalsocialistiska martyrer som hade stupat under kampåren.
Mördaren Grynszpan hade gripits av fransk polis på plats och kunde senare i förhör inte avge någon riktig förklaring till varför han hade skjutit vom Rath. Han gav ett antal motsägelsefulla förklaringar och än idag är det oklart vad som egentligen var hans huvudsakliga motiv, om han hade agerat på egen hand eller på någon annans order. Hans familj hade dock utvisats från Tyskland till Polen (familjen var polska medborgare) en tid innan händelsen vilket antagligen starkt bidrog till hans agerande.
Strax efter Grynszpans gripande dök den franske kommunistiske stjärnadvokaten Vincent de Moro-Giafferi upp på polisstationen och tog sig an Grynszpans försvar. Moro-Gaffieri arbetade för den sionistiska organisationen LICA (Internationella ligan mot antisemitism) som underligt nog lär ha haft sitt huvudkontor i samma kvarter som det hotell där Grynszpan hade bott tiden innan mordet.
LICA hade bildats i efterdyningarna av mordet i Paris på den ukrainske nationalistledaren Symon Petliura för att försvara dennes judiske mördare Sholom Schwartzbard. Med hjälp av skickliga advokater friades Schwarzbard trots att det stod klart att det var han som hade mördat Petliura. Försvaret lyckades övertyga rätten att det egentligen var Schwartzbard som var offer för antisemitism. Det framkom senare att Schwartzbard troligtvis mördade Petliura på order från Sovjetunionen.
Vincent de Moro-Giaffere hade tidigare försvarat juden David Frankfurter som mördade den nationalsocialistiske ledaren Wilhelm Gustloff i Schweiz 1936 och hade även varit med och drivit ett slags propaganda-skådeprocess i London tillsammans med andra kommunister, där han försökte påvisa att det var nationalsocialisterna själva som hade anstiftat branden i den tyska riksdagen för att därefter skylla det på kommunisterna (att den tyska riksdagen faktiskt brändes ner av kommunisten Marinus van der Lubbe är idag de flesta historiker ense om).
På grund av detta har det spekulerats i om LICA och eventuellt andra ljusskygga organisationer var inblandade i mordet på vom Rath. Detta var i alla fall något tyskarna misstänkte.
Nyheten om vom Raths död skapade mycket upprörda känslor över hela Tyskland. Att detta dessutom skedde i samband med att Tag der Bewegung högtidlighölls spädde ytterligare på möjligheterna för att en våldsam motreaktion skulle kunna ske i efterdyningarna av mordet.
Varje år den 9 november möttes de gamla kämparna i Feldherrnhalle för att där minnas kampen och de blodsoffer som hade krävts. Sent på kvällen höll Joseph Goebbels ett tal i Feldherrnhalle istället för Hitler som annars hållit det traditionella talet de senaste fem åren. Goebbels påstås ofta ha hållit ett brandtal där han pekade ut judarna som skyldiga till mordet på vom Rath.
Den allierade historieskrivningen (som till stora delar är ett falsarium) har försökt göra gällande att kristallnatten genomfördes på order från Hitler och Goebbels. Särskilt Goebbels har pekats ut som kristallnattens onda genius. Detta bygger främst på några anteckningar i Goebbels dagböcker som dock med stor sannolikhet är förfalskade.
När Goebbels höll sitt tal inför det samlade ledarskapet för SA och NSDAP i Feldherrnhalle hade våldsamheter redan utbrutit i flera tyska städer. De första rapporterna om vad som höll på att hända började komma in under kvällen och Goebbels tog också upp detta i talet. Det innebär att hans tal, som varken rapporterades ut i radio eller hördes av särskilt många kan ha inspirerat till våldsamheterna.
Det hör också till saken att hela ledningen för NSDAP och SA var samlade i Feldherrnhalle vilket medförde att de som verkligen hade kunnat kontrollera att våldsamheter inte bröt ut var långt hemifrån och inte hade någon insyn i det som skedde.
Snarare blev både Hitler och Goebbels mycket överraskade när de insåg omfattningen av våldsamheterna. Hitler lär ha blivit så upprörd att han vägrade ta emot fler rapporter om händelserna. Han såg dessutom till att det skickades ut en order som strikt förbjöd mordbränder mot judiska affärer. Man hade inte varit emot spontana demonstrationer men hade inte trott att det skulle bli så våldsamt som det blev.
Kristallnatten var en våldsam reaktion på mordet i Paris. Bidrog gjorde även sådana faktorer som att mordet på vom Rath i mångt och mycket liknade det som begåtts två år tidigare av en annan jude mot Gustloff. Den 8 november publicerade Völkischer Beobachter en artikel där dåden jämfördes med varandra som kan ha bidragit till den hätska stämningen.
Kritik skulle kunna riktas, inte för att man låg bakom och planerade själva våldsamheterna under kristallnatten, utan istället för att man, upptagen av Tag der Bewegung, lät demonstrationerna fortsätta och alldeles för sent insåg konsekvenserna av att låta tusentals uppretade tyskar demonstrera utan ledning och polisiära insatser innan det var för sent.
I boken Feuerzeichen argumenterar revisionisten Ingrid Weckert för att kristallnatten kan ha varit framprovocerad. Hon menar att mordet på vom Rath kan ha varit en beräknad handling från sionisterna för att på så sätt skapa en våldsam motreaktion i Tyskland. I boken argumenterar hon även för att det i den av tyskarna gjorda utredningen framkom uppgifter om att främmande agenter kan ha varit inblandade i våldsamheterna och runt om i landet hetsade demonstranterna till våldsamheter. Syftet var då att få Tyskland att framstå i sämre dager och tillspetsa den internationella situationen.
För propagandaministern Goebbels var i alla fall händelserna under kristallnatten en propagandistisk katastrof och han fick stora problem med att förklara vad som hade hänt och varför inför det tyska folket och omvärlden under de dagar som följde.
I den gängse historieskrivningen varierar uppgifterna på hur många som dog under kristallnatten och hur många synagogor som förstördes osv. Ofta anges helt osanna uppgifter om antalet döda, ibland ända upp till tusen. Den riktiga siffran torde ligga mellan ett dussintal och strax under hundra döda, vilket i sig ändå är oacceptabelt då en stat aldrig kan tillåta lynchjustis. Man kan i alla fall konstatera att uppgifter om flera hundra döda och tusentals nedbrända synagogor inte är annat än propaganda som än idag sprids i syfte att svartmåla nationalsocialismen och förvandla en tragisk händelse i en tragisk historieutveckling till en helt verklighetsfrämmande bild av vad som verkligen hände och dess bakomliggande orsaker.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-09-11.
Hoppa till huvudinnehåll
