KULTUR. Mikael Karlsson påvisar här anledningen till att vi för en kulturkamp, och kulturens viktiga funktion för vår överlevnad och blomstring som folk – liksom hur den är sårbar för angrepp utifrån.

Jupiter

Europeisk kultur: staty av Jupiter i Hermitagemuseet.

Nordfront publicerar en hel del material om kultur. Det handlar om nyheter, reflektioner och analyser likväl som hyllandet av positiv kultur, exempelvis Veckans låt och Dagens datum. Varför, kan man fråga sig, läggs så mycket energi på just kultur? Är det inte så att Sverigedemokraterna och den breda massan av invandringskritiker felaktigt befordrar kulturen, i stället för folket och rasen, som det avgörande?

Det finns väsentliga skillnader mellan undertecknads syfte med att avhandla kultur och exempelvis Sverigedemokraternas. Låt oss först fundera på vad kultur är. Vissa skulle påpeka att det handlar om att fira traditioner, så som jul och midsommar. Det kan handla om hur vi gör i vardagen – hur långt ifrån varandra vi står när vi samtalar, hur vi hälsar på varandra, vilka dagliga ritualer vi genomför tillsammans (kafferast!). I Norge äter man sällan lagad mat till lunch medan det är kutym i Sverige, vilket är en kulturell skillnad. I detta finns mycket av sanningen för den som tänker på kultur. Den definieras i kontrast med den andre, den som inte delar samma kultur. Det blir lättare att att förstå vilket beteende som utmärker den egna kulturen när man studerar andra, som inte gör på samma sätt.

Detta är dock inte någon kärnfull definition. Vi vänder oss till Wikipedia som skriver:

Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär ’bearbetning’, ’odling’ och ’bildning’. Kultur har dock främst två betydelser: andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster.

Vad är socialt överförda levnadsmönster? Man skulle med andra ord kunna beskriva dessa som inlärt beteende, det vill säga den delen av vårt beteende som inte är instinktivt. Det blir då mer tydligt hur enormt betydelsefull kulturen är.

Kultur

Som bilden ovan illustrerar är det man först tänker på när det gäller kultur en liten del av en helhet. Vi måste också förstå att kulturen samspelar med våra gener. Kultur uppstår inte av en slump utan påverkas av biologiska egenskaper. En grupp med hög intelligens och låg tidspreferens kommer att utveckla en annan typ av kultur än en med låg intelligens och hög tidspreferens. Detta är viktigt att poängtera för att inte ge sken av att kultur kan överföras från en grupp till en annan som om människor vid födseln vore oskrivna blad.

Nyligen sjöngs Sveriges nationalsång på tre språk: Svenska, arabiska och hebreiska. Två av språken var för svenskarna, den grupp vars nationalkänsla sången ska ge uttryck för, helt främmande. Vi kan se hur litteratur från författare som Astrid Lindgren eller aktuelle Jan Lööf angrips, omtolkas eller redigeras. En judinna var statliga SVT:s julvärdinna 2012 och 2015 gavs förtroendet till en muslimsk kvinna. Vårt språk förändras när nya ord skapas och andra förbjuds. Dessa synliga faktorer påverkar i sin tur de mer djupt liggande. Vår stolthet som folk med urgamla nordiska rötter rubbas när främmande språk och symbolik inkräktar på det offentliga rummet, såväl på gator och torg som i den TV oerhört många konsumerar. Våra djupt liggande värderingar och identitet påverkas subtilt när den ytliga kulturen ändras.

Vi kan lätt förstå att de snabba förändringar som skett inte är organiska, det vill säga utvecklats hos folket över tid och till sist getts uttryck i det offentliga rummet. Konst människor inte vill se och än mindre betala för fyller våra muséer. Tidningar folk inte längre vill köpa driver sin agendasättande journalistik till den dag konkursen kommer hellre än att ändra inställning till hur de presenterar verkligheten för läsarna. Det finns föga efterfrågan för nationalsången på hebreiska, homoutställningar i kyrkor eller ”hen” hos det svenska folket. Dessa företeelser drivs på ovanifrån. Mycket sker med skattemedel.

Varför bedriver och finansierar en fientlig elit detta kulturella angrepp? Ifall vi ponerar att de vill vårt folk illa, att vårt folk ska sluta existera, finns det tungt vägande skäl. På biologisk nivå krävs det väldigt mycket för att bryta ner ett folk. Att med fysiskt våld utplåna det är riskabelt och resursintensivt. Att via massinvandring skapa mångkulturella länder och blanda bort folken verkar ge liten effekt i sig, då människor föredrar sina egna. Att attackera ett folks kultur är ett indirekt sätt att attackera själva folket. Genom att angripa vårt språk och våra traditioner får man oss att ifrågasätta vår identitet. Historieundervisning förvrids för att angripa oss med falsk skuld för kolonialismen och den påstådda Förintelsen. Rasblandning förespråkas i många sammanhang för att påverka framför allt våra kvinnor att välja män från andra raser.

Den andra sidan av detta mynt är att en positiv kultur kan vara ett starkt försvar. En stark och positivt laddad identitet som svenskar, nordmän och vita européer gör oss mindre sårbara för kulturella angrepp. Om vi känner stolthet i stället för skuld för vår historia blir vi svåra att luras till att ifrågasätta vår rätt till territorium – och rätten att avvisa inkräktare. Svaga sidor i vår karaktär som verkar ha en biologisk grund, som altruism och individualism, kan styras i rätt riktning av en god kultur. Feminism och falsk jämställdhet kan bekämpas som idéer.

Sammanfattningsvis kan man säga att fientligt sinnade krafter påverkar vår kultur för att göra oss självdestruktiva. Det är en attraktiv väg att gå för de som styr etablerad media och formar det allmänna medvetandet. De vill få oss att acceptera och medverka till vår undergång med koncept som globalisering, feminism och antirasism (anti-vithet). Därför bedriver vi en kulturkamp. Nordfront tillhandahåller ammunition i kulturkampen och gör att allt fler anammar en positiv identitet, vill kämpa för sitt folks intressen, och ansluter sig till den nationalsocialistiska tanken.


  • Publicerad:
    2016-05-20 10:00